Samhällets ansvar – och vårt eget

”Jag har inte en enda amerikansk vän, jag förstår mig inte på dem”, ska Tamerlan Tsarnajev ha sagt. Han satsade på boxning, hoppade av college och blev allt mer religiös och radikal. Uttalandet vittnar om en havererad integration i det amerikanska samhället …

Peter Wolodarski för ett lite märkligt resonemang om samhällets ansvar för det inträffade i Boston.

Det är både begripligt och rimligt att vi söker efter förklaringar när något obegripligt har inträffat. För vissa räcker det med att gärningsmannen i ett vansinnesdåd anses ”sjuk i huvudet”, men de flesta vill ha mer än så. De vill ha ett riktigt motiv och helst en blottad kedja av händelser som ledde fram till den tragiska incidenten.

Sådana modeller har använts för att förklara skolskjutningen på Columbine High 1999. Här kunde en rad enskilda händelser under flera år pekas ut – dels sådana som påverkat gärningsmännen i fel riktning, dels sådana som hade kunnat förhindra massmordet helt och hållet. Med bakgrundskunskap om gärningsmännens liv och utveckling på skolan blev det obegripliga någonstans begripligt – hur begripligt ett sådant brott på en skola nu kan bli.

Att det amerikanska samhället skulle vara medansvarigt för att två bröder med tjetjensk bakgrund bestämmer sig för att bomba Boston Maraton och för att en av dem uppges inte förstå sig på amerikaner, är dock lite svårsmält. Hur var det med det egna ansvaret?

Integration är ett begrepp som tenderar att bli endimensionellt i den svenska debatten. Med bristande integration menas oftast att samhället har misslyckats att integrera individen. Det finns emellertid fall där individen själv inte vill bli integrerad, inte känner sig hemma i landet han kommit till, själv väljer att dra sig undan.

Om det var fallet med de två gärningsmännen i Boston kommer säkert kommande veckor och månader av diskussion att visa. Men de allra flesta tar inte ut sin frustration eller känsla av utsatthet på andra människor – i alla fall inte med våld.

Individen bär det största ansvaret för att bli en del av det samhälle den valt att tillhöra. Det gällde även för de två bröderna i Boston.