Feministen Ulrika Rogland, förlorande åklagare i det uppmärksammade BDSM-målet, och Sven Å Christiansson, känd för att ha fabulerat om bortträngda minnen i Quickrättegångarna, skriver en debattartikel om Internet som jaktplats för de som vill ha sex med ungdomar.
Redan från start blir det fel. Rogland och Christiansson skriver: ”Det händer hela tiden att ungdomar blir kontaktade av vuxna som vill lura dem till möten för att kunna utnyttja dem sexuellt. Men vi läser sällan om det i medierna.”
Gör vi inte? Tvärtom har så kallad grooming de senaste åren blivit en synnerligen uppmärksammad företeelse. Riksdagen har också stiftat en lag och även den diskuteras och debatteras. Artikelförfattarna försöker utmåla grooming som ett fenomen som skyfflats under mattan, vilket är fel.
Eftersom Rogland och Christiansson benämner de påstådda offren som ”ungdomar” får vi anta att det handlar om personer över 15 år (ungdom är man definitionsmässigt fram till 25). Sexuellt mogna ungdomar måste få ha rätten att utforska sin sexualitet och Internet är en utmärkt mötesplats för att testa gränserna. Risken att utnyttjas finns förstås, men det gör den på fester också där alkohol är en starkt bidragande orsak när det går snett. Det som skiljer nätet från en träff på en pub eller fest är möjligheten till anonymitet.
Självfallet ska sexuella övergrepp, sexuellt tvång och våldtäkter bekämpas även när förövaren knutit kontakt med offret via Internet. Däremot måste ungdomars rätt till sin sexualitet, rätt att experimentera och testa sådant som måhända inte faller Ulrika Rogland i smaken vara okränkbar. Föräldrar och vuxna får helt enkelt acceptera att de aldrig kan få full insyn i vad ungdomar har för sig på nätet. Alternativet vore förskräckligt för vilken vanlig tonåring som helst.
Rogland och Christiansson lyfter fram några extremexempel – som vore den så kallade Alexandramannen typisk för alla som på nätet letar efter en sexpartner eller bara ett sexuellt äventyr. Det är denna sorts skrämskott som ofta leder till panikåtgärder när politiker känner sig tvingade att ”ta ansvar” och lagstifta. Internet är i högre grad en möjlighet än ett hot.
I den friande domen i det ovannämnda BDSM-fallet konstaterar hovrätten att ”en individ, så länge vissa förutsättningar är uppfyllda, själv måste ha rätt att bestämma över sin person och att denna självbestämmanderätt inte utan vägande skäl bör begränsas av samhället”. Det är kloka ord som fler borde ta till sig. Inte minst alla som moraliserar över ungas sexualitet.
Andra bloggar:
Per Hagwall
Du och Hagwall har alltid legat i främsta ledet för försvar av vuxnas rätt att utnyttja barn och psykiskt instabila unga.
Trots detta har ingen av er hitills klarat av att sätta en nedre gräns för när det ska vara tillåtet för vuxna att manipulera barn att ha sex.
Gör vi inte? Tvärtom har så kallad grooming de senaste åren blivit en synnerligen uppmärksammad företeelse.
—————
Ja naturligtvis är rätten att manipulera en förutsättning för att vuxna ska kunna utnyttja unga sexuellt.
Och du fortsätter att prata om något helt annat än vad bloggposterna handlar om. Varsågod.
Mitt inlägg är är helt och hållet relaterat till ditt och dina tidigare inlägg och det sammanfattar kärnan i dessa för alla som inte anser att möjligheterna för vuxna att lagligen manipulera barn att ha olika former av sex med vuxna inte ska ändras när det gäller den ålder hos barnet.
Detta må vara ett problem för vissa sexuella minoriteter men är det inte för barn i allmänhet.
Om du tog dig tid att läsa bloggposten du kommenterar i hade du sett att den inte alls handlar om barn utan om sexuellt aktiva ungdomar.
"Sexuellt mogna ungdomar måste få ha rätten att utforska sin sexualitet och Internet är en utmärkt mötesplats för att testa gränserna."
Har du något att invända mot detta, låt höra.
Jag har läst ditt inlägg och för att styrka dina funderingar om ungdomars rätt att utforska sin sexualitet använder du frikännandet av den man som låste in en flicka som hade en historia av psykisk störning (som mannen kände till) i en hundbur för att sedan pissa på henne.
Välj andra exempel så blir det inte så lätt att missförstå vad du vill ha sagt.
Med tanke på att flickan av hovrätten ansågs vara förmögen att själv vilja delta i nämnda sexlek är exemplet alls inte opassande. Du får tycka vad du vill om BDSM-lekar, men jag ser inte gärna att dessa ståndpunkter måste gälla alla.
Jo jag vet att ni och rätten inte anser att vuxna ska agera etiskt rimligt om det är frågan om att manipulera barn att ha sex.
Det räcker inte ens att ha en dokumenterad historia av självskadebeteende som är ett relativt allvarlig psykiskt tillstånd.
Att agera oetiskt behöver inte vara detsamma som att göra något olagligt.
Exakt och frågan är då hur ska man förhålla sig till lagar som inte fullt ut reglerar vuxnas icke etiska handlande mot barn utan istället tar större hänsyn till vuxna (minoriteters) behov?