Sverige är på många sätt ett bra land att bo och leva i. Vi har inte de omfattande miljöproblem som Ryssland har. Vi har inte matskandaler som Kina. Vi har inte extrema väder som USA. Vi har inte usel matkultur som Storbritannien. Och just nu är ekonomin dessutom bättre än i stora delar av västvärlden.

Om vi bara tillät varandra att vara lite mer lössläppta skulle Sverige kunna bli ett ännu trevligare land att bo i. Den svenska prydligheten blir ibland lite för mycket. Jag önskar att vi emellanåt kunde släppa lite på den, lossa skjortkragen och tillåta oss själva att ha lite kul.

Ty mycket av det som är roligt är omgärdat med restriktioner, skatt eller förbud. Den svenska folkhälsopolitiken är en grundsten i denna politik. Men staten beskattar även våra nyktra nöjen och vissa mer än andra. Är du bokmal ligger du bra till, bokmomsen är nämligen bara sex procent numera. Gillar du TV-spel och elektronik, tough luck. Moms: 25 procent. Detsamma gäller det kulturella utbudet i stan, där ”fel sorts” kultur får ständig pisk samtidigt som operan subventioneras.

Alkohol och tobak har en monstruös punktbeskattning. Än så länge har svenska politiker inte nappat på idén med en punktskatt på fett och/eller socker, men i ett land som älskar folkhälsopolitik och där befolkningen ständigt står i givakt för att få höra nästa påbud från riksdagen är det snarast en fråga om tid.

Och så har vi förstås narkotikapolitiken. Nolltoleranslinjen innebär att någon åtskillnad mellan olika droger inte görs (helgad vare alkoholen), allt bruk anses vara missbruk. En knarkare är en knarkare. Detta skapar en stor misstänksamhet, snarast ett förakt, mot utländska företeelser som coffee shops och medicinsk förskrivning av cannabis. Hur goda argumenten än är.

Sverige har ett rykte om sig att ha varit syndens näste en gång i tiden, men även om det är en överdrift och även om svenska politiken alltid strävat efter den korrekta sexualiteten kan konstateras att det sällan har varit så instängt som det är just nu. Till stor del är det feminismens förtjänst. Deras arbete mot pornografi och sexhandel har pressat den sexuella friheten bakåt och resulterat i sexköps- och kopplerilagar samt utraderat marknaden med sexklubbar. Därtill har vi fått en galopperande pedofilhysteri.

Några enkla åtgärder skulle kunna göra Sverige till ett roligare och mer lättsamt land att leva i.

Ett avskaffande av de hycklande statliga alkohol- och spelmonopolen skulle göra vår vardag lite trevligare och lättare och samtidigt få människor att inse att de klarar att bestämma över sina egna liv. Apoteksmonopolets avskaffande innebar inte att var och varannan svensk blev tablettmissbrukare.

En liberal narkotikapolitik skulle inte bara minska lidandet för tunga missbrukare utan också göra livet lite roligare för alla som någon gång ibland vill använda en annan drog än den i Sverige accepterade alkoholen.

En fri sexhandelsmarknad skulle inte bara underlätta för alla som har svårt att få sex på gängse vis (nätet, krogen, jobbet) utan också krydda sexlivet för nyfikna par. Framför allt, vilket kanske är det viktigaste, skulle det göra naket och sex mindre tabu. Att ett land som inte lider under katolska kyrkans besvärjelser ändå har blivit som en pryd gammal dam är ledsamt att se. Det visar att det är långt ifrån bara religionen som vi har att bekämpa för att uppnå jämlikhet och sexuellt självbestämmande. I Sverige har feminismen blivit en stark konservativ kraft i detta avseende.

Hoppet om en förändring i framtiden finns fortfarande. Men något säger mig att Sveriges särart kommer att bibehållas och att landet, som gärna beskriver sig som ett föregångsland, kommer fortsätta att se ned på den frihet som finns i andra länder med inställningen att de inte kommit lika långt som vi.

I så fall lär Sverige även fortsättningsvis vara ett tryggt land att bo i – men tråkigt.