Folkpartisten Carl B Hamilton har varit ute och tyckt till om en svensk anslutning till eurosamarbetet tidigare. Det är således inte första gången han gör bort sig offentligt. Han har exempelvis, i gott sällskap av andra folkpartister, varnat för ett ”riskfyllt utanförskap” om Sverige inte lägger sig platt för EU.
Denna gång står han dock utan tvivel för det värsta övertrampet hittills. Sverige – eller snarare: regeringen och Socaldemokraterna – säger ja till att ingå i den så kallade europakten. Några krav ställdes, däribland att Sverige självt ska bestämma om vi vill införa euron eller ej samt att deltagandet inte medför några rättsliga förpliktelser. Detta anser Hamilton vara själviskt och osolidariskt.
Hamilton jämför, tydligen på fullt allvar, en svensk anslutning till europakten med att Raoul Wallenberg ”tog ansvar inte bara för Sverige utan även för Europa” när han hjälpte ungerska judar undan den tyska förintelsemaskinen. Jag häpnar över denna hårresande jämförelse som, även med Carl B Hamilton-mått mätt, är anmärkningsvärt idiotisk.
”Ser ni inte parallellerna och paradoxen?” frågar sig Carl B Hamilton. Nej, han är nog tämligen ensam om det. Däremot ser vi en svårt förvirrad person som drabbats av värsta tänkbara EU-hybris, så till den milda grad att all kritik mot EU eller eurosamarbetet av Hamilton jämställs med stöd till folkmord.
Hamilton har redan fått kritik av sina egna. LUF-ordföranden Adam Cwejman tycker att det är ”intellektuellt ohederligt” att använda Wallenberg på detta sätt. Det är dock mer än så. Det Hamilton i praktiken gör, och det är i sig inget nytt även om det blev särskilt smaklöst denna gång, är att jämställa EU- och eurokritiker med de mörkaste krafter som härskat på vår kontinent i modern tid. Samtidigt som han själv ger blanka tusan i vad svenska folket tycker. Det är talande att Hamilton inte använder ordet ”demokrati” en enda gång i sin text. Folkviljan har sedan länge kommit att betraktas som ett hinder för EU:s makt.
Alla som har mage att kritisera EU:s demokratiska underskott, eller själva idén med en gemensam valuta i Europa, kopplas plötsligt samman med antidemokrater, mördare och förtryckarregimer. Det är ett djupt ohederligt sätt att argumentera på. Och det är svårt att se hur Carl B Hamilton ska kunna vinna någon till den EU-vänliga sidan med ett utspel som detta. Han fortsätter att personifiera allt det som vi EU-kritiker tycker är fel med EU. I så motto är han en ganska tacksam filur.
Parallellen finns: hade Europas folk fått rösta om Nazityskland och Lissabonfördraget hade ingen av dem blivit av.
Vanligtvis tycker jag att göra en pudel är den odugliges sista utväg men i det här fallet skulle det faktiskt vara riktigt komiskt.
Och Hamilton har redan nu visat sig kapabel att säga de mest absurda saker.
Så kom igen Carl. Roa oss!
/B
Peter Wolodarski skrev något som jag själv knappast hade vågat skriva:
"Hr Hamilton är en förolämpning."
Det är ord och inga visor.