Marcus Birro har lyckats skämma ut sig maximalt på rekordtid genom att meddela valberedningen att han kandiderar till partiledarposten i Kristdemokraterna, bli kallad till möte på TV4 och få sparken som sidekick i Kvällsöppet, inse sitt misstag och dra tillbaka kandidaturen utan att begripa att skadan redan är skedd, kalla sin gamla arbetsgivare för ”jävla idioter” och slutligen gråta ut om att han inte kan bo kvar i sin lägenhet nu när han är en stackars arbetslös.

Det är förstås skitsnack. Personer som Birro klarar sig alltid. Han har snart hittat en ny plattform att gnälla från.

Det är en självklarhet att en TV-kanal inte kan ha en programledare i ett politiskt diskussionsprogram som markerat sin partitillhörighet så kraftfullt att han visat intresse för partiledarposten (ja, Gustav Fridolin var fortfarande miljöpartist när han arbetade för Kalla fakta, men han var inte partiledarkandidat). Alla begriper detta utom Birro själv, som i vanlig ordning gör sig till offer.

Dessutom bör konstateras att det nog finns få personer som passar så illa till ett politiskt uppdrag som Marcus Birro. En person som över huvud taget inte klarar av att ta kritik, som ser omgivningen som något som ständigt vill hans sköra person något ont, ska inte vara politiker. Inte på någon nivå.

Läs även: Enligt min humla