Personer som utsatts för sexbrott kränks i det svenska rättsväsendet. Detta har vi hört länge och senast i raden att stämma in i kören är Beatrice Ask och Nyamko Sabuni. De vill utbilda poliser, åklagare, domare och advokater i gott bemötande.
Frågan är vad det betyder i praktiken. Mycket av kritiken har handlat om att advokater kränker målsäganden med obekväma frågor. Ask och Sabuni vill nu låta genomföra ett utbildningsprogram för bättre bemötande av sexualbrottsoffer i rättsväsendet. Men vad är ett ”bättre bemötande”? Ska en advokat inte få ställa de frågor som anses relevanta i försvaret av sin klient? Och ingår även god feministisk upplysning i utbildningen?
Dessutom kan man tycka att ett gott bemötande är lika viktigt oavsett vad brottsoffret påstår sig vara utsatt för och vilket brott gärningsmannen anklagas för. På något sätt lyckas dock politiker alltid göra just sexbrott till något unikt och väsensskilt från allt annat. I värsta fall är Asks och Sabunis förslag ett försök att påtvinga rättsväsendet radikalfeministiska glasögon i syfte att i slutändan få fler sexbrottsåtalade dömda. Oavsett avsikt skulle det onekligen ses som en stor framgång. Rättssäkerhet har ju aldrig varit alliansregeringens signum.
Senaste kommentarer