Ida Gabrielsson, ordförande i både Ung vänster och i den framtidskommission som ska analysera Vänsterpartiets valresultat och blicka framåt, tycker att partiet ska börja ”göra politik”. I stället för att demonstrera, måla plakat och dela ut flygblad ska Vänsterpartiet börja erbjuda sådant som läxhjälp, tjejtaxi, juridisk rådgivning samt driva fritidsgård. Partiet ska alltså bli något slags samhällsservice.

Visst behöver Vänsterpartiet göra något om det ska överleva några fler riksdagsval och Gabrielsson har rätt i att partiets förkärlek för demonstrationer känns ”som en kuliss till 70-talet”. Men det är svårt att förstå hur hon resonerar när hon vill förvandla partiet till något slags samhälleligt allt-i-allo. Det andas desperation över att partiets politik inte får väljarnas förtroende.

Efter ännu ett valnederlag skulle Vänsterpartiet ha chansen att förnya sig, kasta av sig det kommunistiska oket och satsa på att bli en frihetlig vänster som ifrågasätter Alliansens övervakningsstat, står för en annan narkotikapolitik och kritiserar regeringens ständiga fokus på ekonomiska frågor. Till exempel. Det finns ju utrymme för en sådan opposition. Men så länge det sitter traditionalister och kommunister i partiets cockpit kommer det inte att ske. Kanske får vi se lite vänsterpartistisk läxhjälp i stället.