Även om bombdådet i Stockholm under gårdagskvällen var av synnerligen misslyckad natur sett ur gärningsmannens synvinkel visar det på att inte heller Sverige, trots att det är ett kallt och undanskymt barrskogsland i norr, är skonat från terrorism.

Som stockholmare känner jag som londonborna gjorde efter de betydligt mer förödande bombattackerna där 2005: ”bring it on”. Fanatiska terroristslynglar ska inte begränsa din eller min frihet. Punkt. Av rent principiella skäl ska vi heller inte låta denna händelse fungera som argument för att förändra vår politik i exempelvis Afghanistan.

I denna stund känns det därför tryggt att vår statsminister heter Fredrik Reinfeldt och inte George W Bush. Röster kommer säkerligen från konservativt och bombliberalt håll att höjas för ökade resurser till säkerhetspolisen och inskränkningar i våra medborgerliga friheter. Regeringen har som bekant redan vandrat i den riktningen i flera år. Min fromma förhoppning är att denna enskilda incident inte kommer att påskynda den vandringen. Vi måste under alla omständigheter försvara den öppenhet som trots allt finns kvar i Sverige.