Jag är ingen vän av drakoniska straff. Jag är stark motståndare till dödsstraff, all sorts tortyr (oavsett om den utförs i nordkoreanska fängelser eller av amerikansk underrättelsetjänst), ser USA som den demokratiska världens svarta får i kriminalpolitiska frågor och anser att kriminalvårdsdebatten alltför ofta kommit att handla om strängare straff i stället för preventivt arbete och en fungerande utsluss efter avtjänad tid.

I så motto har Lars Ohly rätt: vi behöver ett bättre preventivt arbete för att förebygga brottslighet. Vi kan inte bara fokusera på straffen. Men där tar också våra likheter slut. Ty vänsterledaren har en fullständig kuckelikusyn på vad som är proportionella straff. Generellt vill Vänsterpartiet ha lägre straff för brott. Därtill vill partiet införa en halvtidsfrigivning (i dag gäller frigivning efter två tredjedelars avtjänat straff) vilket gör fängelsestraffen ännu kortare i praktiken. Den som begår allvarliga brott kan kallt räkna med att inte behöva krypa in särskilt länge.

Det finns inget självändamål i att spärra in folk väldigt länge. Men straffen har de facto en funktion förutom det uppenbara i att skydda omgivningen från farliga brottslingar: de visar vad offrens lidande är ”värt”. Så resonerar nämligen vi människor när någon har kränkt oss. Vi vill ha någon sorts rättvisa och kompensation för det lidande vi fått utstå. Vi bör skilja mellan hämnd och rättvisa här. Straff ska inte vara samhällets hämnd å offrets vägnar, straff ska kort och gott vara samhällets (förvisso otillräckliga) försök att ge brottsoffret något slags erkännande för det lidande som personen fått utstå. Att då, som Ohly, anse att ett halvårs fängelse (inklusive halvtidsfrigivning) är ett rimligt straff för att nästan ha slagit ihjäl en människa är minst sagt stötande. Signifikant för partiets fullkomliga snurrighet i rättsfrågor är att det enda brottet som Ohly kan tänka sig att höja straffet för, är frivilliga överenskommelser mellan vuxna människor (sexköp).

I kriminalpolitiken har Vänsterpartiet lyckligtvis inget folkligt stöd. Det hindrar emellertid inte att de kan komma att få avgörande inflytande i en rödgrön regering. Det finns som synes många skäl till att Vänsterpartiet bör hållas kort.