Håller du med Beatrice Ask?
| Ja, sexköpare ska hängas ut (44.6 %) |  |
|
| Nej, det är fel väg att gå (55.4 %) |  |
|
 |
||
Beatrice Ask vill hänga ut misstänkta sexköpare (märk väl) genom att skicka ut särskilt färglada brev till dem så att alla i familjen förstår vad personen i fråga misstänks för. Ask har i efterhand sagt att det där med en särskild färg på kuvertet kanske inte vara en så bra idé, men det duger inte. Hon är justitieminister i Sverige och har uppenbarligen ingen respekt för grundläggande rättsprinciper. Hon är således ett hot mot rättssäkerheten i landet och bör skickas ut med huvudet före. Eftersom vår statsminister är minst lika principlös han, kommer det inte att ske. Ask har just exemplifierat varför en liberal människa, eller vem som helst med något slags existerande rättsmedvetande, inte kan rösta på Alliansen i höstens val. Detta klargörande kanske vi ska tacka henne för, om det nu var någon som var på väg att glömma bort sig.
I bloggosfären har Asks utspel väckt stor uppmärksamhet och berättigad förvåning och vrede. Men bland alla andra där ute som nöjer sig med att rösta i webbomröstningar är åsikten en annan. Ovan ser ni resultatet av Aftonbladets webbomröstning i frågan om att hänga ut (misstänkta) sexköpare.
4 av 10 tycker att det är en bra idé. Jag föraktar er. Så innerligt. Och jag föraktar även er som tar er egen privatmoral på så stort allvar att ni vill tvinga mig och alla andra att leva i enlighet med den.
Exakt vilken del i min privatmoral är det du hänger upp dig på? Sexköpslagen? Det handlar egentligen inte om moral alls, utan bara omsorg om den prostituerade, där för hög procent av de prostituerade tycks må dåligt av sitt val, i den mån det nu är ett frivilligt val.
Vad det gäller sex och moral i övrigt så är mina åsikter inte alls kristdemokratisk 🙂
Omsorg om sexsäljaren? Sicket skitsnack. Sexköpslagen är INTE stiftad utifrån omsorg om sexsäljaren. Den är en signallag som ska påverka allmänhetens inställning till sexköp. Sexsäljarnas åsikter har över huvud taget inte beaktats. Själva denna fråga, huruvida sexsäljarnas egna åsikter ska tas på allvar eller ej, var en orsak till att samtliga sakkunniga till Prostitutionsutredningen som lades fram 1981 hoppade av. De delade nämligen inte utredaren Inger Lindquists syn att sexsäljarna skulle tas på orden, även om de hävdade att de sålde sex av fri vilja, utan ville se prostitution på ett bredare plan. Du vet, könsmaktsteorier.
Sexsäljarna har aldrig varit en del av ekvationen när sexköpslagen kom till – sannolikt för att de är motståndare till lagen. Den ÄR en morallag, grundat på den radikalfeministiska könsmaktsteorin och föreställningen att sex mot betalning är en form av utnyttjande. Vilket många sexsäljare ifrågasätter (förlåt, nu skulle vi ju inte lyssna på dem). Det handlar således om politikers privatmoral när lagen stiftades och om din privatmoral när du försvarar samma lag.
Dessutom: varför kräver vi av sexsäljare att de ska vara alltigenom lyckliga av sitt arbete när ingen annan yrkesgrupp i samhället har detta krav?
Nu föraktar jag inte så många människor, men all lagstiftning utgår från någons privata moraluppfattning och påverkar andras val att leva, men jag vet inte om du alltid hänger upp dig på det resonemanget i alla andra sammanhang också? Du kanske är så mycket liberal att du tycker att allt ska vara tillåtet? Då kan jag möjligen förstå ditt resonemang.
En sak jag tycker är lustig i det här sammanhanget är att det är ytterst sällan som den prostituerade, som inte gör något olagligt, i alla fall där sexköpet upptäckts jag vet om vittnar mot sin kund. Vem skulle göra så om de var där av fri vilja i hög utsträckning och var emot sexköpslagen?
Ett vanligt sexköp är en affärstransaktion mellan två vuxna människor, i mina ögon likställt med annan fullt laglig massage. Jag ville inte förbjuda människor att upprätta kontrakt och byta pengar mot tjänster. Hur denna enkla hållning kan innebära att jag vill att "allt ska vara tillåtet" får du gärna utveckla närmare.
Du undviker att kommentera sexköpslagens syfte, nämligen att fungera som en signallag för allmänheten. Inte att hjälpa sexsäljarna. De är, som redan konstaterat, inte en del av ekvationen trots att lagen i högsta grad angår dem. Antingen är du dåligt påläst om de utredningar som föregick och slutligen resulterade i sexköpslagen, eller så vill du inte släppa föreställningen att lagen är till för att skydda en utsatt grupp. Vilket den alltså INTE är. Sexköpslagen är ingen skyddslag och själva "brottet" sexköp är ett brott mot staten (på samma sätt som barnpornografibrott är ett brott mot staten, inte mot det fotograferade/filmade barnet). Visst bygger alla lagar på någon sorts moral. Men staten ska inte tvinga vuxna människor att leva efter en viss lagstiftad privatmoral, vare sig det gäller barnpassning, matkonsumtion eller sex. För att fatta mig kort: riksdagen ska inte reglera vuxna människors sexliv.
Jag förstår inte riktigt vad du vill ha sagt mot slutet. Att alla sexsäljare säljer sex av tvång? Är det din ståndpunkt?
Och själv undviker du att kommentera varför få eller inga prostituerade väljer att inte vittna mot sina kunder 😉
"Signalen", eller vad man nu ska kalla den för, att man inte kan köpa människors kroppar hur som helst tycker jag är sympatisk.
Och nej jag tror inte alla säljer sex av tvång, men jag tror att det är få som valt det som ett fritt val bland flera andra.
Har du statistik för hur vanligt det är att sexsäljare vittnar mot tidigare kunder i rättegångar?
Man kan inte bygga lagar på fördomar och tyckande. Sexköpslagen bygger på just detta. Om du nu anser att det är sympatiskt att man inte får köpa någon annans kropp, är du naturligtvis även motståndare till all sorts massage och kroppslig beröring mot betalning. Det enda som skiljer vanlig massage från sexuell sådan är ju var på kroppen beröringen sker.
Sanningen är att kunden köper inte köper en kropp utan endast en tjänst SOM UTFÖRS MED KROPPEN. Oavsett om du går till en massör eller till en sexarbetare.
Orsaken till valet att sälja sexuella tjänster är irrelevant så länge du inte tvingas av någon annan. För sådana händelser har vi som bekant redan lagstiftning. Jag tror att de flesta som väljer att sälja sexuella tjänster gör det för att tjäna pengar (även om det finns de som gör det av delvis andra skäl). Det är i alla fall det svar jag har fått från de som jag har intervjuat. Därmed skiljer sig sexsäljare inte från oss andra. Tror du att folk tar jobb på McDonald's för att det är roligt, stimulerande och för att det gör dem lyckliga eller tror du att de tar jobbet för att de behöver pengarna? Och hur många skulle beskriva sig som lyckliga på sitt arbete? Varför ska vi använda en helt annan måttstock för sexsäljare än för alla andra i samhället? Det finns ingen annan tjänstegrupp som vi kräver ska vara lyckliga på jobbet för att deras kundgrupp inte ska utpekas som kriminell.
Nix men jag har konstaterat i så gott som alla artiklar jag har läst om sexköpare som polisen haffat och att de prostituerade vittnat mot dem, trots att de inte har något att frukta. Naturligtvis så finns det säkert de som inte gör det också men de tycks vara få.
Jag upplever inte att den lagen bygger på fördomar, utan på åsikter från polis och socialarbetare som konstaterat under århundraden att den lyckliga horan i huvudsak är en myt.
Dessutom så är det lättare att gömma de som är prostituerade mot sin vilja, exempelvis traffickingoffer, där det finns laglig prostiution.
Du har inte tänkt tanken att artikelförfattarna har velat förmedla en viss bild av verkligheten genom att berätta om just sådana fall? Hur ofta ser vi exempelvis svensk media skriva om sexsäljare som trivs med sitt arbete? Dessa bryter mot normen och är således inte intressanta i ett land som Sverige där det råder en jämställdhetsdiskurs som ska genomsyra hela samhället. För att läsa om andra sexsäljares erfarenheter måste vi vända oss till bland annat Petra Östergrens forskning.
Lagen bygger på fördomar, men även rent tyckande. Det är sant. Polis och socialarbetare drivs själva av både fördomar och ideologiska blockeringar samt av sina egna personliga åsikter. Det finns en oerhörd trångsynthet bland många. I intervjuer med poliser som arbetar med prostitution har jag läst de mest hårresande uttalanden. Som att 95 procent av alla sexsäljare skulle vara offer för sexuella övergrepp som barn, vilket det inte finns någonting som stöder.
Angående "lycka" undviker du mina frågor. Varför ska vi använda en helt annan måttstock för sexsäljare än för alla andra i samhället? Varför kräver vi av dem att de ska vara lyckliga varje dag på jobbet (vilket knappast någon yrkesgrupp är)?
Börja inte babbla om trafficking, det är en helt annan företeelse och det är inte belagt i någon forskning att sexköpslagen skulle ha någon som helst påverkan. Sexköpslagen reglerar frivilliga sexuella relationer mellan vuxna, om du inte kan argumentera för detta utan att blanda in människohandel som bygger på hot och tvång, har du inga argument för lagen. Omfattningen av trafficking är dessutom synnerligen omtvistad, se: http://motpol.blogspot.com/2009/10/trafficking-som-popularmyt.html