Folkpartiet kallar sig ”liberalerna”. Centerpartiet ser på sig självt som ett liberalt alternativ som eftersträvar ett ”värderingsskifte”. Kristdemokraterna talar om att förbjuda förbuden. Moderaterna försöker inte ens längre. Kort uttryckt: det finns inget liberalt parti i riksdagen.

Det är problematiskt att den borgerliga kritiken mot statens makt på individens bekostnad upphörde så fort Alliansen hamnade i regeringsställning. Det är inte minst avslöjande. Det var således inte statens makt i sig som de borgerliga politikerna ifrågasatte, det var det socialdemokratiska utövandet av makten. Det var avundsjuka. Om bara borgerliga företrädare sitter vid rodret, har vi inget att frukta, är budskapet från Alliansen. Så lyder uppenbarligen slutsatsen. Vilket betyder att Alliansen är lika maktfullkomlig och tror lika mycket på staten som någonsin Socialdemokraterna.

Vi behöver ett liberalt alternativ som bland annat…

…river upp integritetskränkande övervakningslagstiftning och står pall mot den våg av övervakningsmani som sköljer över hela världen just nu. Det behövs ett framtidsperspektiv som ställer frågan: vart leder detta oss om tio, femton år? Och som inser att staten inte alltid är god.

…säger nej till förmynderi genom att lägga ned Folkhälsoinstitutet, slopa straffskatter på ”onyttigheter”, avskaffa den restriktiva alkoholpolitiken och bana väg för en ny, human och frihetlig narkotikapolitik.

…bekämpar sexmoralismen och tar strid mot sexköpslag, kopplerilag och moraliserande normbildning kring människors sexualitet, inte minst ungas. Människor ska inte förväntas följa sexetiska riktlinjer från regering och riksdag, riktlinjer som alltid handlar om händerna på täcket. Tvärtom ska politikerna hålla sina händer i styr i sina egna fickor.

…tror på lika rättigheter för människor och därmed säger nej till all sorts särbehandling.

…erbjuder en trovärdig och sansad syn på miljö- och energifrågor och sätter människors väl och ve framför kortsiktig populistisk alarmism.

…begraver det förruttnade lik som kallas kungahuset och inför republik.

…kräver ett utträde ur den odemokratiska och sönderreglerade korruptionsunionen EU.

…inte skäms för att tala om rättssäkerhet.

…för en enveten kamp mot vänsterfeminismen (i vilken avståndstagandet från förmynderi och moralism samt tron på lika rättigheter ingår).

Kort och gott, ett liberalt sinnat parti som behandlar oss som vuxna, tänkande människor. Jag är inte den som är den, jag kan acceptera vissa snedsteg. Det finns exempelvis liberaler som tror att EU kan bli något bra, även om det är en hopplöst naiv inställning. Men det finns samtidigt ingen som helst liberal grund för att försvara moralism och förmynderi. Liberaler ska bekämpa alla sådana företeelser, inte propagera för dem.

Jag är dock samtidigt skeptisk till möjligheten för ett liberalt parti att förbli liberalt i längden. Att inte börja tumma på vissa principer för att nå större framgångar. Byråkrati och politik är två företeelser som har tydliga tendenser att svälla. Och själva uppgiften för ett politiskt parti är faktiskt att växa. I ett land där principlösheten har blivit den enda bärande idén inom borgerligheten, synes framtiden ännu dystrare. Men man måste ju få drömma.