Den som tycker att politikerna vill bestämma alldeles för mycket över folks levnadsvanor och föraktar dumheter som Folkhälsoinstitutet och Statens Biografbyrå, måste påminna sig om hur illa det var i det här landet för bara 30 år sedan.
Det finns gott om påminnelser via upplagda SVT-klipp på YouTube. Många skratt utlovas. Alla har vi väl sett inslaget om hotet från den fruktansvärda discomusiken. Johan Ingerö tipsar om kriget mot rullbrädan och nedan ser vi oron för farliga filmer som Grease (eller Grriis, enligt Lars Orup) och Saturday Night Fever som lockar ungdomar till biograferna. Statens ungdomsråd varnar för utvecklingen.
”Det är dåliga filmer, tycker den arbetsgrupp inom Statens ungdomsråd som fått regeringens uppdrag att utreda ungdomens fritidsvanor. Man vill inte tala om censur eller förbud, men på något sätt måste vi få ungdomarna att låta bli att se de här filmerna, menar arbetsgruppens ordförande.”
En av orsakerna som anges är att filmerna ”konserverar könsroller”, en diskussion som perverst nog känns igen från de vänsterfeministiska perspektiv som förmedlas nådens år 2010. Så mycket kanske inte har hänt ändå…
Det kommer aldrig bli annorlund.
I Sverige tror fåren att vi måste ha någon löjlig jävla konsensus om hur människor skall leva och utvecklas.
I denna urlöjliga konsensus tanken tror vuxna människor att de kan bestämma utvecklingen på ungdommar. Istället borde vi lyssna på ungdomar och låta dem göra vad de vill. Men istället är folk så jävla rädda att om man låter ungdomar göra som de vill då kommer världen att gå under.
Kommer ihåg när man ville förbjuda Snowboarden i Sverige för att en kille skadat sig när den var ny.
Så jävla löljligt, vi är främlingsfientliga mot allt nytt i samhället och tror att vi måste godkänna det gemensamt.
När medborgarlönen kommer slutar jag att jobba. Otacksamt att betala skatt till såna här löljiga myndighetstyckare som skall bestämma över mitt liv.
Eller kanske dags att söka sig till ett annat land i stället för att vara kvar, olycklig, i Sverige? Något frihetsparadis finns som bekant inte, men ett land där regeringen inte lägger sig i hur mycket jag dricker, äter eller vem som passar barnen är väl en början i alla fall.
De här filmerna gör mig faktiskt lite mer optimistisk. Samhället i filmerna verkar oerhört repressivt. Sverige rör sig iaf mot en frihetligare framtid, om än väldigt långsamt.
Den stora boven är denna konsensusanda som är ingraverad i kulturen. ALLA ska vara likadana…