Att vänstern flyttar fram sina positioner tack vare klimatalarmismen har vi sett länge. Gamla förslag som Tobinskatten dyker upp igen, den ”nyliberala världsordningen” (som ingen nyliberal sett röken av) ska brytas. Gröna argument för röd politik.

Men det är inte bara traditionella vänsterförslag som presenteras när världen ska räddas, även mer extrema idéer får nu näring när ”klimathotet” ska mötas och människan sättas i bojor.

Ekonomen Diane Francis har sneglat på Kinas ettbarnspolitik, som hon anser är ett föredöme. Jorden är överbefolkad (sic) och den enda vägen framåt är att begränsa barnafödandet och med lite gammal hederlig social ingenjörskonst strypa den mänskliga friheten, tycker hon. Staten ska ha kontrollen. Hon presenterar en vision om radikalt krympande världsbefolkning (delvis med argumentet att elefanterna ska få överleva).

Vi hör ofta från alarmistiskt håll att läget är så akut att vi inte har tid att debattera vad vi ska göra åt det. Just do it! Tusentals miljarder ska alltså kastas på en hypotes, helst utan diskussion. Beslut som kommer att påverka hela jordens befolkning ska fattas utan att kritiska röster får höras. Så bråttom är det. Gamle SVT-meteorologen Pär Holmgren har framfört just denna ståndpunkt – med en reaktionär twist. Om bara allmänna val avskaffades skulle vi inte kunna käbbla.

”Ekologi har blivit det nya bruna”, konstaterar Mattias Svensson träffsäkert i Expressen. Det är avskyvärt att många människor värderar mänsklig frihet och mänskligt liv så lågt. Och det finns något närmast religiöst över de allra värsta klimatalarmisterna. De uppvisar en obehaglig oresonlighet, särskilt om man betänker konsekvenserna av den föreslagna politiken.

Ovanstående är ett ganska rysligt exempel på hur viljan att reglera och kontrollera lätt spiller över i beundran för diktaturers förmåga till kontroll. Det finns säkerligen många politiker, även i det demokratiska Sverige, som ser med viss fascination på bland annat Kinas förmåga att kontrollera Internet. En politikers uppgift har alltid varit att uppnå någon sorts kontroll och just Internet har varit en hål tvål från första början.

Klimatalarmismen öppnar upp enorma möjligheter till kontroll, precis som ”kriget mot terrorismen” har gjort. Motkrafter behövs.

”Watch ye therefore, for ye know not when the master of the house cometh”…