Barnombudsmannen, BO, slår larm om att många barn inte känner sig respektfullt bemötta när de vistas i kollektivtrafiken eller på vårdcentraler och bibliotek. Hur de specifika fallen såg ut och varför vuxna eventuellt ska ha betett sig respektlöst mot barnen (kanske för att barnen gjorde något som förtjänade ett tillsägelse?) får vi inte veta något om.

BO vill att vi ska lyssna mer på barnen och att fler barn måste känna till barnkonventionen. Ofta brukar det även skrikas efter att barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lag.

En 13-årig tjej talar ut i SvD om att vuxna ibland kan se på henne på ett lite nedlåtande sätt och att hon kan känna sig som en utomjording. Ja, det kan bero på att man som 13-åring i princip är som en utomjording. Tänk tillbaka på dig själv som 13 år gammal. Inte hur du kände dig utan hur du faktiskt var. Stenkoll? Knappast. När jag tänker tillbaka inser jag att vi i stort sett var förvirrade snorungar allihopa. Vissa var mer utomjordingar än andra, men inte många klara tankar tänktes totalt sett under högstadietiden…

Precis som Sanna Rayman konstaterar, talar BO i egen sak. De vill ha mer pengar, helt enkelt. BO vill ”analysera målgruppen föräldrar” och efterlyser en ”långsiktig strategi” med ”höga ambitioner” eftersom först då ”kan staten på allvar påverka både beteenden och attityder.” Staten. Påverka. Beteenden och attityder. Vad är det vi snackar om här? Ska staten, det vill säga riksdag, regering och myndigheter, komma med påbud om hur vi ska bemöta barn på offentliga bibliotek och vårdcentraler? Ska Socialstyrelsen, eller en helt nyinrättad Krimskramsmyndighet, månne ge rekommendationer om hur vi bör bete oss mot varandra i tunnelbanan?

Apropå kollektivtrafik var väl DN:s aprilskämt i dag ganska lamt…? Säkert lär läsare höra av sig ändå och klaga över att de, med sin onda rygg, inte har råd att köpa det där extra dyra accesskortet. Underskrivet: ”Drabbad”.