Förklaringen till att statsminister i går höll ett så traditionellt populistiskt jultal kan ses redan i dag hos Svenska Dagbladet. Dagens webbfråga är alltså: ”Tror du att strängare straff leder till mindre brottslighet?” Just nu har 68 procent svarat ja.

Jag skulle tro att dessa siffror är lite överdrivna om man slår ut det på hela befolkningen. SvD har främst borgerliga läsare och dessa tenderar att vara extra upphetsade över högre murar, längre straff och fler rektalvisiteringar inom kriminalvården. Men det är säkert minst hälften totalt sett som är övertygade om att längre straff har en avskräckande effekt – en uppfattning som forskare och kriminologer ständigt brukar påtala falskheten i. Men det hjälper inte. Förespråkare av dödsstraffet i exempelvis USA brukar argumentera utifrån en liknande logik (och linda in sig i ett moral- och hämndresonemang på grottmänniskostadiet), att hårda straff avskräcker potentiella förövare.

Jag tror att det är nonsens. Det belyser dessutom inte ett dugg att det finns orsaker bakom brottslighet, precis som det finns orsaker till missbruk. Ofta målas bilden upp att alla fritt väljer att bli missbrukare, att alla kriminella fritt har valt denna bana i livet och vägt det mot att göra karriär eller jobba på ICA. Det är en förvrängd bild.

Det är emellertid lika korkat att skylla våldsdåd på förekomsten av knivar och handeldvapen eller att skylla missbruk på förekomsten av alkohol eller narkotika. En sådan hållning säger inte ett jota om varför vissa människor, men inte andra, begår grova våldsbrott eller hamnar i ett missbruk eller beroende. Orsakerna är individuella, även om det går att finna gemensamma nämnare som lägger grunden, och alldeles för komplicerade för att använda i debatter där det ska plockas enkla politiska poänger.

Jag tycker dock att det visst behövs en översyn av straffmätningen i Sverige. Men inte på det sätt som nu sker. Vi behöver få en översyn av hela systemet så att fokus hamnar på brott mot enskilda människor och att brott utan offer nedprioriteras och i förlängningen plockas bort. Jag har egentligen inget principiellt emot att morddömda får sitta längre i fängelse, men jag kan å andra sidan inte se hur det skulle gynna den dömde, brottsoffret eller samhället i stort att någon tillbringar fem eller åtta år extra i fängelse. Särskilt inte när det främst handlar om förvaring. Vi måste få ett ökat fokus på innehållet i fängelsevistelsen, inte bara längden på straffen.

Det är symptomatiskt för kriminalvårdsdebatten att den alltid handlar om strafflängd i stället för innehåll. När man tittar på svaren på den lilla webbfrågan hos SvD förstår man varför statsministern och justitieministern talar om längre straff och hårdare tag. De säger vad folk vill höra. Men några problem löser de inte.