S+mp=sant

Socialdemokraternas Mona Sahlin har i och med dagens besked att utesluta vänsterpartiet ur regeringsdiskussionerna täckt ena flanken mot regeringen. Alliansen kommer inte längre kunna skrämma väljarna med att ett förvirrat och extremistiskt vänsterparti kan få avgörande inflytande i en rödgrön regering.

Den borgerliga regeringen kommer även fortsättningsvis tala om skattechock vid en rödgrön valseger. Men det kommer inte att bita lika bra. Visst kommer skatterna att höjas även av en s+mp-regering, men både sossar och miljöpartister har accepterat stora delar av alliansens jobbskatteavdrag och de har ingen vänsterpartistisk sedelpress när de gör sina budgetar. Socialdemokraterna vill förvisso återinföra en förmögenhetsskatt men sänker samtidigt skatten för pensionärer, en fråga som regeringen riskerar att förlora stort på. Det är inga avgörande skillnader mellan en rödgrön regering och alliansen. Det handlar snarare om korrigeringar åt ena eller andra hållet.

Vänsterpartiets skuggbudget innehåller nästan uteslutande knäppheter. Avskaffat jobbskatteavdrag (alltså höjda skatter för alla som arbetar) samt sänkta skatter för alla som inte arbetar. Målsättningen på 200 000 nya jobb i offentlig sektor finns kvar. Det är inte konstigt att Mona Sahlin vill slippa försvara sådana förslag i valrörelsen, vilket hade blivit fallet om oppositionen enats om att gå till val på att bilda en trepartiregering. Alliansen kan fortfarande använda ”en splittrad opposition”-argumentet, men med alltmer eniga sossar och miljöpartister som ”trivs tillsammans” blir även detta något svårare.

Lars Ohly har blivit totalt överkörd och vet givetvis om det. Det enda han kan hävda är att vänsterpartiet inte kommer att rösta för en regering bestående av s+mp. I praktiken vet Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson lika väl som alla andra att Ohlys kamrater aldrig kommer att rösta för ett borgerligt alternativ. De kommer att stödja en rödgrön regering på något sätt och det enda som lär krävas, efter några besvikna vänsterpartistiska utspel, är ett eller annat köttben efter valet.

För liberaler som inte tänkt rösta på vare sig alliansen eller oppositionen är det en lättnad att vänsterpartiet kommer att hållas utanför regeringen efter en rödgrön valseger. Lars Ohly som arbetsmarknadsminister hade varit en svår upplevelse…

Det är ensamt, så ensamt att vara vänsterpartist.