Donald Trumps utnämning av Keith Kellogg som särskilt sändebud till Ukraina har satt fart på spekulationerna om vilken Trumps Ukrainapolicy kommer att bli i praktiken. Ukrainavänliga krafter tolkar detta som ett positivt tecken, men det finns skäl att vara lite skeptisk. Så låt oss titta på vad det kan tänkas betyda.

Kellogg är pensionerad general, Vietnamveteran och tidigare nationell säkerhetsrådgivare åt före detta vicepresident Mike Pence. Han och CIA-analytikern Fred Fleitz skrev tillsammans en rapport om bakgrunden till Rysslands krig i Ukraina och hur de stridande parterna ska förmås förhandla om en fred.

Han och förre CIA-analytikern Fred Fleitz skrev i våras en analys av orsakerna till kriget i Ukraina och hur parterna ska förmås att börja förhandla om fred. De skyller krigsutbrottet på Joe Bidens svaga ledarskap och hyllar samtidigt Donald Trump. Trumps oförutsägbarhet pekas ut som en styrka i världspolitiken, oavsett om motparten heter Xi eller Putin. Kellogg och Fleitz hävdar också att Trump under sin tid som president lyckades klara balansen mellan att vara å ena sidan tuff och å den andra respektfull för att kunna upprätthålla en dialog.

Påståendet att kriget aldrig hade inträffat under Trump är förstås en av många ”sanningar” som sprids som är omöjliga att verifiera då vi inte kan resa bakåt i tiden. Det finns dock en viss trovärdighet i påståendet att Trumps oförutsägbarhet skulle ha kunnat göra Putin mer tveksam till en invasion. Artikelförfattarna kallar därtill Kremls förevändningar för att invadera (”bekämpa nazism”) för löjeväckande.

Vi vet ännu inte vilken konkret plan för fred eller eldupphör som Trumpadministrationen kommer lägga fram. Men vi kan lägga ett hyfsat pussel utifrån vad medarbetare till Trump har uttryckt, och då landar vi ungefär i detta scenario:

Ukraina ska tvingas till förhandlingsbordet med hot om att all hjälp från USA annars kommer upphöra. Putin ska lockas till förhandlingsbordet med hotet att USA annars kommer stötta Ukraina med alla tillgängliga medel.

Redan här har vi ett problem. USA har i vissa avseenden redan tömt sina lager, och även om de skulle kunna ge mer än de redan har gjort är det inte alls säkert att det kommer ha någon större verkan för Ukraina i detta kritiska läge. Ukrainarnas största huvudvärk just nu är nämligen bristen på manskap, inte vapen, och detta är något USA och Väst inte kommer kunna bistå dem med.

De kan hota med tuffare sanktioner, visst, men dessa är redan tämligen omfattande och har inte knäckt Ryssland ekonomiskt eller militärt. Det samlade Väst har redan gjort det mesta det kan för att förvandla Ryssland till en pariastat, och det har inte gjort Ryssland isolerat i resten av världen. Till och med FN:s generalsekreterare skakade hand med Putin i Kazan.

Putin kan således mycket väl se igenom Trumps bluff och vägra förhandla. Det finns egentligen inget som i dagsläget tyder på att Putin vill kompromissa. Från Kreml är kraven på Ukraina oförändrade. Givet övertaget på slagfältet just nu finns det, ur Putins perspektiv, inte så stor anledning till eftergifter. Den ryske ledaren har redan visat med brutal tydlighet att han inte är intresserad av att rädda ryska liv, vilket är typiskt för despoter som inte behöver bry sig om politiskt ansvarsutkrävande. Den ryska ekonomin lider, ja, men en nära förestående kollaps är inget som bedömare ser framför sig. Putin kan således fortsätta kriget ett bra tag till, hur mycket det än skadar Ryssland på sikt.

En annan del av planen skulle vara att frysa nuvarande frontlinjer och skapa en demilitariserad zon, kanske patrullerad av internationell trupp för att möjliggöra att eldupphör respekteras. Ryssland skulle erbjudas lättade sanktioner.

Inget av detta har direkt varit på Ukrainas önskelista. Men nu säger Volodymyr Zelenskyj för första gången att han är beredd att temporärt avstå de av Ryssland erövrade territorierna om detta är förutsättningen för ett eldupphör och om resten av Ukraina får en inbjudan till Nato. De ockuperade territorierna skulle då få förhandlas om på diplomatisk väg i framtiden, men som Kellogg et al har konstaterat lär det bli en fråga för ett Ryssland efter Putins död.

Zelenskyj säger allt detta ur en svaghetsposition när Ukraina pressas bakåt och tappar alltmer av sitt land till ryssarna, men det är likafullt en viktig signal. Han är dock noggrann med att påpeka att de aldrig kommer erkänna de annekterade territorierna som ryska då detta skulle bryta mot den ukrainska konstitutionen.

Zelenskyj kommer aldrig få någon inbjudan från Nato, det förstår han sannolikt mycket väl. Men hans signal är viktig: utan någon sorts garanti mot att Putin inte laddar upp och anfaller igen om något år för att avsluta jobbet är det ingen mening för Ukraina att sluta slåss. Ett eldupphör skulle ge Ukraina ett andrum från all död och förödelse, men det skulle inte innebära fred med den fascistiske grannen.

Däremot är det kanske möjligt, åtminstone i teorin, att erhålla de säkerhetsgarantier som Kellogg nämner i sin text. Exakt hur dessa skulle se ut vet vi inte, men det är förstås fullt möjligt för enskilda stater att träffa avtal, likt Storbritannien och Ukraina gjorde häromåret, och den vägen erbjuda militärt stöd i händelse av en framtida militär konflikt med Ryssland. Givet att det handlar om Natoländer är det dock ingen okomplicerad sak. Men vem har sagt att fred är enkelt.