Förr i tiden fanns en vänster som jag kunde hysa viss respekt för: den intellektuella.
Den bestod av marxister, syndikalister och socialister som visserligen hade tokiga idéer men som åtminstone förde resonemang på en något högre abstraktionsnivå, som var beläst och därigenom utmanade liberaler och konservativa på ideologiska fajter.
Denna vänster finns uppenbarligen icke mer. Dess ersättare i den politiska debatten är en samling barn med samma abstraktionsnivå som en daggmask. De är unga, obildade men likväl kaxiga. Självfallet är de feminister och fullständigt historielösa (30-talet är den enda historiska referensramen).
Dessa människor vet helt enkelt inte hur lite de vet och de inser inte hur de gör bort sig inför öppen ridå. Om det inte vore för att de var så fulla av sig själva och sådana hycklare skulle jag nästan tycka lite synd om dem.
Senast i raden av bevis för denna utveckling hittar vi, såklart, på Aftonbladets ledarsida. Jag ger er Susanna Kierkegaard (se bild nedan). Hon vill att det ska bli lättare att gå på bidrag, lättare att klara skolan och att invandrade kriminella ska få stanna eftersom det är så hemskt att bli utvisad.
Det kan man naturligtvis få tycka, men Kierkegaard går inte till någon tung vänsterlitteratur för att påvisa styrkan i sina idéer. Inte ens det annars så omhuldade FN får en referens. I stället är det ”en klok björn i blå luva” som är hennes ledstjärna. Bamse. En seriefigur.
Liberaler och liberalkonservativa producerar åtminstone någonting i sina tankesmedjor, även om kvaliteten onekligen är varierande och nyttan av mycket som skapas kan ifrågasättas. Vänstern har Arena Idé, men i övrigt är det tunnsått med den semi-intellektuella produktionen.
Identitetspolitiken och feminismen försöker spela intellektuell, men är i själva verket antiintellektuella skapelser som främst upprätthålls av känslosvall, fördomar och missförstånd.
Detta sammanfaller med ett ökat fokus på känslor i samhällsdebatten, vilket tillgängliggör alla tänkbara ämnen för personer som egentligen inte kan någonting om ämnet i fråga. Den som känner saker behöver nämligen inte ha sakkunskaper. Så får vi auktoriteter som Greta Thunberg och Linnéa Claeson.
Bristen på intellektuellt motstånd skadar inte bara det offentliga samtalet – när politiska beslut fattas på bristande underlag och känslosvall leder de till allvarliga konsekvenser, något som Riksrevisionen kunnat konstatera om migrationspolitiken men som vi nu även ser i klimatpolitiken.
Dagens vänster diskvalificerar sig alltmer från det intellektuella samtalet. Frågan är hur detta samtal ska kunna återuppstå igen i en bredare samhällskontext. Är det ens möjligt?
Vänstern har imploderat under vikten av sin egen infantila dumhet. Den forna intellektuella vänstern har ersatts av en nyvänster som refererar till Bamse i stället för Das Kapital. Nog var det bättre förr.
Läs även:
Fnordspotting
”Half the world is composed of people who have something to say and can’t,
and the other half who have nothing to say and keep on saying it.”
Aftonbladets ledarsida den 15 juli 2019.
”Frågan är hur detta samtal ska kunna återuppstå igen i en bredare samhällskontext. Är det ens möjligt?”
– En mycket berättigad fråga!
Som jag ser det måste flummet i det offentliga samhället bort.
Auktoriteter måste återinföras (inte som våld i sig vilket endast polis och militär har), men redan i skolan måste skolpersonalen få lova att hålla i ungar som slåss, och fysiskt för ut ungar ur klassrummen – utan att behöva riskera polisanmälningar.
Man måste börja ta saker på mer allvar än dagens ”låt gå” samhälle.
Men samtidigt måste vi också återinföra tjänstemanna-ansvaret inom det offentliga.
Utöver det måste politisk aktivism inom det offentliga stävjas, och det hårt.
Media måste förresten också hållas kort medelst regelverk och böter för ”smaskiga och vinklade artiklar” speciellt utan presenterande av fakta.
Ni vet som #Metoo t.ex., men i alla fall på något sätt stävja ”skvaller” artiklar som enkom är till för att smutskasta en viss part.
Visst, det kan tillämpas vid negativa artiklar mot islam med, men så länge det faktabaserat åskådliggör ett missförhållande eller liknande för läsarna så är det ju tillräckligt.
Sedan, någon gång efter att folk har fått finna sig i detta nya samhälle, ja då kanske ett moget intellektuellt samhälle och dito debatter kan infinna sig igen.
Men herregud, hur och i så fall hur lång tid det kan ta innan vi når dit är en stor gåta…
”Tankesmedjan Tiden mötte en hatvåg när de föreslog att man skulle ta bort betyget underkänt i grundskolan.”
Hmm…detta är så synonymt för flummeriet.
Ingen reflektion överhuvudtaget från denna Susanna Kierkegaard över varför elever inte längre går ut skolan med gymnasiebehörighet, eller anledningen till att man de facto har satt dessa krav för behörighet en gång i tiden.
Och ingen reflektion heller för vilka konsekvenser det har för individerna respektive samhället!
Vad flummeristerna inte förstår är att krav inte utesluter snällhet.
”Skärpning tack! Livet kan inte vara en livslång lekstuga, till syvende sist så handlar det om att varje individ måste kunna försörja sig själv”.
Så vill jag uttrycka det.
Inget skall gå fullständigt åt andra extrema hållet heller, givetvis.
Men skärpning tack.
Och de som har svårare skall då fångas upp och få adekvat hjälp (och häri ligger snällheten).
Likadant med de som har fysiska eller medicinska hinder, de skall också få adekvat hjälp.
Men så länge flummet är allt för normgivande så kommer vi som samhälle inte längre att reda oss.
Då blir det ett smärtsamt uppvaknande i framtiden när man måste tänka om.
Och gudarna vet vilka grupperingar som då kanske griper makten…
Vilket också är rätt synligt i barnuppfostran från ung ålder där man är rädd att ställa krav på barn.
Japp, det också.
Hej.
Det var tre saker som hände, i tre omgångar.
De pålästa, kunniga på riktigt inom ekonomi, politik, historia och allmän vetenskapsteori (logik, ontologi, med mera) som försökte resonera utifrån sina kunskaper om hur man får människor att frivilligt välja ett stegvis alltmer socialistiskt samhälle, var få. De var partimedlemmar, och som sådana tvangs de allt hårdare binda sig vid partilinjen: både den interna och den offentliga. Eftersom ingen nyrekrytering till gruppen skedde dog de ut. Ung, kvinna, ej vit, gärna sexuellt pervers, aggressiv, respektlös, okunnighet som styrka, och så vidare blev melodin redan under sent åttiotal; Sahlin, Wallström, Winberg m fl var dåtidens motsvarigheter vilka rekryterade likartade tills vi nådde den logiska slutpunkten: Alice Bah-Kuhnke.
Den kulturella gruppen splittrades i två: de som gjorde karriär inom nyhetsmedia, och de som gjorde det inom kultursektorn. De förra var och blev omedelbart system- och partilojala, helt enligt planen med de statliga journalisthögskolorna; de andra kunde detroniseras först via naturlig avgång och de förras utnämnings- och rekryteringsmakt. Komiker och satiriserande samhällskritiker som gruppen ’Lorry’, eller tidigare ’Svenska Ord AB’ släpptes helt enkelt inte fram. Istället premierades sannolika sexualförbrytare som Soran Ismail och Timbuktu, eller skattesmitare som Schyffert och Betnér, eller vad de där gapiga flamsmajorna på SVT heter. I takt med att de som hade sin storhetstid under sextio- till åttiotal dog ut eller pensionerade sig, låg fältet fritt för dagens kanaljer.
Den tredje gruppen, även den med verklig kunskap och verklig bildning, men inom det tekniska eller relaterad verksamhet valde lönen. De kanske kände stanken från Enskilda Banken, eller förfasades över Stena Ohlssons affärer, men de betalade ju bra. Det är skönare att vara revolutionär i slirre och slickade slacks, och skänka en slant solidariskt, helt enkelt. Tänk: en hel femhundring skänker ingenjör’n till de fattiga! En hel femhundring av sin årsinkomst…
Vi kan kalla det en dumskallarnas sammansvärjning eller en Dårarnas flotte, eller ren och skär ondska: själv tror jag mer på otur.
Om bara en enda av de ovanstående grovt skisserade grupperingarna svartlistats och fördömts och både stat, parti och samhälle hållit linjen och hela tiden i det offentliga halat fram dessa personers stöd till de vidrigaste diktaturer man kan tänka sig och särskilt det ekonomiska och militära stödet till terrorister – om bara en enda av grupperna utestängts hade det inte sett ut som idag.
Men patron/klient-systemet har ju heller aldrig avskaffats i Sverige: därtill har den svenska välmående bredmagade medelklassen för mycket att förlora. Konkurrera på lika villkor, så att lilla Lisa och lille Pompe kanske inte kan få första-andra-tredje-jobbet och bostaden via mammis och pappis kontaktnät? Aldrig!
Det är därför du kommer att få se alltmer indignerade texter som Cornuco-pias häromdagen, där texten ondgör sig över svenskar som ’skapar splittring’, inte stället upp solidariskt och inte vill dra åt samma håll i att etablera en gemensam berättelse för att hjälpa landet. Jag kan inte kommentera där så jag gör det här: vi som offrats av de politiker och den politik du hyllar, hr Ymnig-hets Horn, skrattar hellre åt att sådana som du nu får allt svårare att slippa leva med konsekvenserna av era åsikter. Ni har pissat i sängen, så ligg i det. Varför skulle vi svenskar som kastats bort av er andra bry oss en jota om er? Betalt kvitteras, och svinhugg går igen. Aldrig att jag lyfter min hand till försvar av folk som röstat för dagens politik. Aldrig att jag rör ett finger till försvar för Stefan Löfven: såg jag honom drunkna hade jag tillsatt en utredning.
Det tror jag blir det kommande gnället inte bara från mannen med det ymniga hets-hornet som symbol, utan från allt fler klassmässigt sett bourgeoisien tillhörande skribenter, oavsett förment ideologisk eller partimässig etikett. Det arbetande folkets svek mot makten, samma makt som sätter arbetarens föräldrar att dö av svält och törst i sotsäng medan arabiska våldtäktsmän ges hotellboende och livslång försörjning.
De kommer att säga att sådana som jag sviker Sverige. De kommer att säga att den som kritiserar sår split och tvedräkt. Liberaler, libertarianer och andra så kallade högerskribenter kommer alla att förmana till enighet – därför att nu har de börjat tvingas till att leva med vad de beslutat åt oss här nere på botten.
Som vanligt är borgarklassen villig att låta de fattiga dö för borgerskapets ideal.
Nå, betalt? Kvitteras.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Till och med goda samhällsbyggare som Hasse och Tage hade alltid lite misstänksamhet i reserv att använda på ”de egna” om så skulle behövas. Det känns – för oss som inte var med – som om man fram till Palme hade bondesamhällets sunda skepsis mot all överhet. Sedan gick SAP från ”folkhemsbygge” till ”hagiografi”, och så var det slut på det roliga.
Lorry var ganska vänster de med! Visst var inte allt frid och fröjd i folkhemmet, men se deras skildringar av nydemokrater som det hette då. ”Pöbel.”
Vad ”cornu” – Bellman, någon? – beträffar har jag länge sett honom som en variant av Dennis Miller: ibland slår han åt höger, ibland åt vänster, men det viktigaste är alltid att han är smartare än sin publik. Därav inslag som känns som ”Trolling the Audience.”
Din kommentar hjälpte mig att sätta det i ett annat sammanhang. Hans bruk av ordet ”folkhemsfundamentalistisk” mot uppstudsiga arbetare som inte vet sin plats. Selektiv blindhet i väldigt många frågor. Radering av ”hets mot folkgrupp.” Ständiga utfall mot Ryssland. (Sök på ordet ”invandring” det finns nästan bara i kommentarerna!) Och alltid detta trotsålderaktiga behov att säga emot till varje pris, oavsätt ämne.
Han verkar längta efter ett Folkparti man kunde lita på – inte socialister men samtidigt inte så onda som Moderaterna. Ironin i sammanhanget är att ”fundamentalisterna” han avskyr längtar tillbaka till samma land – ett där SAP ännu inte var bindgalna och där ett borgerligt alternativ ännu existerade.
Så ja, ni som kommenterar där, stilla i båten nu. Precis som i Nordkorea.
”Oturen” du beskriver kan också sägas bero på att ingen svensk politiker under efterkrigstiden behövt göra något svårt. ”Hard times create strong men, Strong men create good times, Good times create weak men, Weak men create hard times.” Vi är i sista delen av cykeln, det finns inget som säger att det måste bli en repris.
@ Kristian,
”ibland slår han åt höger, ibland åt vänster, men det viktigaste är alltid att han är smartare än sin publik. Därav inslag som känns som ”Trolling the Audience.””
Ja, ungefär så. Man kan lägga till att den bloggen har den i särklass otrevligaste tonen i kommentarsfältet som jag har sett i Sverige.
cornu är inget att ta på allvar, han har tjatat om ”bostadsbubblan” som kommer ”spricka snart”, hahaha, i 10 år har det varit ”snart”,hehehe.dumheten tar sig lustiga uttryck, han är helt slut i bollen.
Lever han bara tillräckligt länge får han rätt
Han kommer ligga med näsan i vädret och ha väntat förgäves på 1) ”bobubblans kraschande”, 2) en rysk militär invasion av Sverige.
Han är helt sänkt,helt väck och totalt okunnig på både ekonomi och militära frågor där han gärna yrar om ”operatörer” och ”killgissande”. En lustig och kufaktig figur.
@ Rikard,
”alltmer indignerade texter som Cornuco-pias häromdagen”
Har du en länk?
Hej.
Länkar är ju beskattade (eller gick inte det igenom?) men att visa hur en länk kan se ut, i rent informationssyfte, kan ju inte räknas som att länka (ungefär som ”Hembrännarvisan” när det var förbjudet att sprida recept och ritningar på egen dryckjom):
[https://cornucopia.cornubot.se/2019/07/vilka-ar-sveriges-fyra-berattelser.html]
Ett citat:
”När du lyssnar på olika parters berättelser – fundera på om partens berättelser splittrar eller enar Sverige. Om de splittrar, lyssna inte. Hoten ska framställas som utvändiga, inte inom Sverige – vill man ena landet ska det aldrig vara vi själva som är problemet eller hotet, annat än förruttnelsen i toppen.”
Jag tror han börjar bli rädd; jag har sett reaktionen förr. Folk som är vana att flyta ovanpå. Som är vana att vara rätt, göra rätt och allt de säger, tycker och gör är rätt för att det är de som gör det – de vill inte att reglerna skall ändras av andra än dem. De vill framför allt inte att för många skall inse att man kan vägra spela med.
Jag har hört det sedan barndomen: folk från Danderyd, Saltsjöbaden, Djursholm, Lidingö och Östermalm som tror att deras pengar och namn och bakgrund är någons slags gudomlig rätt – att stat och samhälle och system är som det är för att det är Rätt, Rättvist och Rättfärdigt, och att dåliga saker bara händer dåliga människor.
Och när grabbar från betongen då visade vad nävarnas språk innebär och alla de där reglerna bara är ord… Ja, då skulle den där förhatliga staten med sina förhatliga skatter och sina förhatliga regler helt plötsligt trygga ägande och rikedom hos människor som äger mer än de kan spendera. Som genom sitt ägande äger andra frihet.
De fattiga, sjuka och undanskuffade svenskarna har inget att tjäna på lojalitet till samma medelklass och samma system som satt dem i den sits de är i; kan andra grupper lova och leverera bättre så varför inte stödja dem? Om de sedan är ryssvänliga eller muslimer? Mat i magen, tak över huvudet och kläder på kroppen, och ordning och reda – sedan kan statsministern ha fez om han vill. Låt villaförorten brinna – ingen där brydde sig när våra barn rånades, jagades och misshandlades och till slut blev tvungna att likna angriparna i tal och sätt.
Jag tror han är rädd. Jag tror allt fler så kallade liberala och libertarianska plitare är rejält bruna i byxan – de vet hur få de är, de vet hur klena de är (trots allt MÖP-poserande), och de vet att ingen gillar dem just tack vare deras översittaraktiga besserwisserattityd.
Fundera över följande: jag som är stor i käften har ofta fått frågan av invandrade kollegor och elever om jag verkligen är svensk, för att jag hårt och högljutt kritiserat invandringspolitik, särskilt hur islam bemöts – men jag har bemötts med respekt av dessa elever och kollegor. Av svenska dylika har jag bemötts med utfrysning, mobbning, svartlistning, och öppet hån. Vems sida skulle jag välja? De som respekterar mig, eller de som hånar mig?
Jag är egocentrisk nog att tro att mina känslor är ganska representativa för rätt många svenskar, både gamla och nya, och jag tror Cornu och andra är smarta nog att begripa att de sitter löst om de väljer sida istälet för att som nu och alltid sitta på gärsgråden och hojat ”Heja den som vinner!” – en liberal och libertarian paradgren par excellence.
Hmm, tror jag blåste topplocket, nästan.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
”folk från Danderyd, Saltsjöbaden, Djursholm, Lidingö och Östermalm ”
Jag växte upp i två av de orterna och håller i stort med om vad du skriver. Men det hade inget med höger-vänster att göra. Det fanns fullt med salongskommunister som agerade precis likadant som M-väljarna, ofta värre.
”Låt villaförorten brinna – ingen där brydde sig när våra barn rånades, jagades och misshandlades och till slut blev tvungna att likna angriparna i tal och sätt.”
Många av de i villaförorterna kom dit som ett resultat av vit flykt men paradoxalt nog blev dessa ofta de mest inbitna mångkulturvännerna. De svenskar som flyttade från Norsborg eller Rinkeby till t.ex Täby eller Åkersberga röstade sällan på SD. Istället blev de snabbt reinfeldtare och började se ner på de svenskar som satt kvar i ghettona de själva hade lämnat.
Jag tror inte att det du pratar om här har så mycket att göra med om man är fattig eller rik, utan mer om att svenskarna saknar ingruppspreferens.
”Istället blev de snabbt reinfeldtare och började se ner på de svenskar som satt kvar i ghettona de själva hade lämnat.”
Någon skrev om ”Woke”-kyrkan att detta mest är till för att etablera en hierarki inom övre vit medelklass.
Kombinerat med att många verkligen tror på vad de säger, är konsekvensen att de ser ner på andra vita som inte lyckats utnyttja sin förmodade ”white privilege.”
Kunde jag hitta på så här bra hade jag bott i Hollywood och skrivit för Shyamalan. Eller kanske något doktorat i psykiatri …
@ Kristian,
”Någon skrev om ”Woke”-kyrkan att detta mest är till för att etablera en hierarki inom övre vit medelklass.”
Ja, ungefär så.
Det man kan observera är att nästan alla, oavsett politisk läggning, blir ”främlingsfientliga” av samma anledning, nämligen att de inte längre kan komma undan.
Sossarna och kommunisterna ute i bruksorterna började gå till SD när mångkulturen trängde sig på. Men de som kunde flytta till t.ex Stockholm fortsatte ofta rösta på 7K
Sen finns det fullt med M väljare som glatt röstade på Reinfeldt men som sen gick direkt till SD så fort migranterna dök upp i deras område.
Höger eller vänster spelar ingen roll. Folk är för mångkultur så länge de inte själva drabbas.
@Rikard
Tammefan om jag inte tror du har rätt.
Rädslan sprider sig hos den tjattrande klassen.Man börjar förstå att det här projektet också har kostat det egna.Somliga partier t.ex kommer aldrig att bli något att räkna med igen.Inte ens sossarna, eller egentligen de mer begåvade sossarna, tror längre på att de är folkets och arbetarnas parti.MSM med sina förr så belåtna journalister skruvar på sig inför ”den nya tekniken”.Drösar med PK-ister på lägre nivåer får svettningar när de tänker efter.
Det är också nu det börjar bli farligt på riktigt.Det börjar som med Hanif Bali, det är för många som investerat i den mångkulturella framtiden för att de bara ska vika sig utan att försöka med alla till buds stående medel.
När jag läste det där citatet igår tänkte jag att det kan inte vara på riktigt. Någon måste hackat Aftonbladet. Det uttrycker visserligen allt som vänstern idag står för, men på ett lite för övertydligt och infantilt vis. Precis som om någon ironiserar.
Har fortfarande svårt att ta det helt på allvar. Är det ett försök att trolla ”högern” av Kirkegaard? Sådan har vår tid blivit, att det är genuint svårt att skilja satir från verklighet.
Visst, Kierkegaard är ju bara 23 år, och det är ju väldigt ungt för att vara ledarskribent på en stor tidning. Men ändå är det ju en ålder då man faktiskt borde ha kommit till insikt om att det kanske inte är så vidare smart eller realistiskt att låta en serietidningsbjörn i blå luva bestämma villkoren för ett lands kriminalpolitik och socialförsäkringssystem.
Det märkliga med PK-vänstern är att dom ständigt överraskar en. Man tror att man har sett det dummaste och att nivån i alla fall omöjligt kan bli lägre – och då kommer alltid någon från PK-vänstern och lyckas på något märkligt sätt nå nya nivåer av galenskap :/
På blaskan känns 23 år som ett fall framåt.Man har länge rört sig mentalt i de tidiga tonåren.Det går enkelt att avläsa i den vördnad blaskan visar inför sitt tonåriga orakel.
Utvecklingen har gått hand i hand med borgerlighetens död. Man talar om fyra versioner, med och utan ”bildning” och ”piano”.
Dagens ”höger” är utan vare sig bildning eller piano.
Det var lättare att bli alternativsossar. Inte eget ansvar och mindre stat, utan käbbel om precis vilka skatter som skulle ändras med någon procentenhet och garanterade jobb på livstid.
Hej.
Aaah, Albert Engström!
Två herrar i hög hatt konverserar:
”Säg mig bror, du som har kontakt med medelklassen: hur har di det därnere? Har di piano?”
—
Kolingen och Bobban har hittat en bortkastad tandborste:
”Vad är det där du har där?”
”Ah, det är väl tocket nymodigt njutningsmedel överklassen börjat hålla sig med”
—
Sverige som det var, ganska så nyss historiskt sett, och som det åter blir igen. Plus svenskar från andra länder, förstås. Fraserna är ur minnet så jag kan ha råkat ändra en detalj eller så, och utan bilder är det som tomma snapsglas.
Kolla gärna in sidan [satirarkivet.se] – kanske rentav var Kristian som tipsade mig om den?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Tänkte just på ”tandborsten” häromdagen! (I min sisyfosgärning att fundera på hur man översätter allt till något annat språk. Vissa knypplar spetsar, andra ser på fotboll. )
Tror det var Anne-Hedvig som härstädes tipsade om satirarkivet. Ära den som äras bör.
Mycket av Engström verkar finnas på Runeberg.org för oss som gick i skolan efter 1976 och inte fick läsa tillräckligt där.
Ja, det var jeg som tipset.. 😉 En fin side som inntil nylig var ukjent for meg. Bra at den kan glede flere, vi trenger positivt input og satire i disse tider.
Rikard, min far var for øvrig begeistret for Kolingen, og kom ofte i hverdagen med sitater fra Engström. Som ganske liten ble jeg lest for fra Arrosenius (?) ’Kattresan’! Senere ble det Elsa Beskow og Selma Lagerlöfs Nils Holgerson.
På gymnaset leste vi selvsagt et utvalg av svensk (og dansk) litteratur, og Pär Lagerkvist har betydd mye for meg.
Ad svensk kultur i nærmiljøet høsten 2019: om få uker skal det vises Hasse og Tage-film på eldresenteret vårt i Oslo. Mange sverigevenner i Norge, ikke glem det! Vi hopper definitivt ikke på idiotpåstander om kulturløse svensker. Bare tapere med tvilsomme karaktertrekk som holder på sånn.
Hej.
Tack för tipset – försöker ”namnsläppa” Satirarkivet lite här och var. En hel del av teckningarna från årtiondena före och efter förrförra sekelskiftet har exceptionellt hög relevans idag, anser jag.
Hittade en Ragnvald Blix som var oerhört träffsäker. Erik Lange kan rekommenderas, särskilt teckningen om Jesus på kyrkomötet. Eller Gustav Lannmarks ”skatteskruven”.
Vad som är glädjande med dåtidens satir är att den genomgående gisslar och häcklar makten – oavsett om denna är en tsar, en kung, en statsminister eller en direktör, och den gör det genom att helt enkelt mäta maktens gärningar och ord med maktens egen måttstock.
Finns en fin teckning där (minns inte vems) en domare vilken uppenbarligen varit i lag med en prostituerad står och ur hennes portmonnä river åt sig pengarna han betalt – med argumentet att han bötfäller henne för hennes sedlighetssårande beteende: sällan har maktens moralism illustrerats så tydligt.
Det är just det som är den för yngre svenskar lätt förbisedda charmen med Svenska Ord (Hasse & Tage m fl): de häcklade glatt och villigt ”den egna sidan” när den inte levde upp till sina egna ord. Sketchen ”Centerextremist” är väl den största känga som utdelats till samma kultur- och bokstavsvänster många av de själva ofta var i lag med.
Där jag nu bor ser jag norrmän var dag – i husbil eller kombi med släp. Håller alltid ut från vägrenen om man går där, en trevlig självklarhet jag önskar fler bilister borde ta till sig.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Nästa år i Morokulien! 🙂
(Eller om några svenska mandatperioder, kanske.)
Apropå vänsterflums ointellektuella dubbelmoral (limericken är riktigt fin):
http://www.klimatupplysningen.se/2019/07/18/skammen-som-kom-av-sig/
Men alltså…….vad trodde ni vänsterbliven betydde egentligen?
Vart tog den intellektuella vänstern vägen? Tja, den är senast iakttagen i avgångshallen på Arlanda när den flyger o far.
Frågan är väl.
Vem skall betala när alla går på bidrag?
Det lär vara många i orten som tror att allt betalas av FN. Det kan bli sanning …
Eller EU.
Eller någon nordisk koalition som bara någotsånär håller ordning i tätbebyggda områden, men som har stenkoll på gränserna.
Inte bara musslorna i havet utan också polisen i Gbg drabbas av DN:s fejkade nyheter.Dags för rättelser igen eftersom polischefen protesterar hejvilt.
DN:s lögnfabrik demaskeras!
”Till både höger och vänster finns dessutom politiker som vill lasta fler uppgifter på polisens överbelamrade skrivbord. Under Metallicas konsert på Ullevi häromveckan hade polisen satt in extra resurser för att beivra tjuvrökning bland konsertbesökarna, en effekt av regeringens nyligen genomdrivna rökförbud. Med den lagen får polisen fimpa insatser mot stöldligorna.”
https://web.archive.org/web/20190717130137/https://www.dn.se/ledare/polisen-maste-fa-prioritera-kampen-mot-stoldligorna/
”The wise are instructed by reason, average minds by experience, the stupid by necessity and the brute by instinct.”
– Marcus Tullius Cicero
Den nya vänstern med sitt känslosvall befinner sig alltså längst ner på trappan.