Hur kan det komma sig att personer som begått en synnerligen grov gruppvåldtäkt inte utvisas? Hur kan en domstol ens komma på tanken att ange ”humanitära skäl” för att våldtäktsmän ska få stanna i Sverige? Svaret finns i det svenska rättssystemet.
Det talas mycket om skärpta straff i dessa dagar. Såväl Sverigedemokraterna som Moderaterna och Socialdemokraterna driver frågan om skärpta fängelsestraff för vissa våldsbrott. De har förstått att det sticker i ögonen på folk när den som begår grova våldsbrott släpps ut efter korta straff och kan fortsätta ge sig på andra människor.
Desto mindre talas det om tillämpningen av redan existerande lagar. Våra tings- och hovrätter använder ytterst sällan hela straffskalan utan tenderar att lägga sig i dess botten, vilket är problematiskt. Återfallsförbrytare vet att de kan fortsätta begå brott utan att det ger kännbara straff.
Varför ser det ut så här?
Fredrik Wersäll, president i Svea hovrätt, var i Studio Ett i Sveriges Radio i vintras tydlig med att lagstiftarens anvisning till domstolen är att när det kommer till påföljd ska rätten i första hand välja påföljder som inte innefattar fängelse. ”Det ligger i straffsystemet”, konstaterade Wersäll.
Dennis Martinsson, doktor i straffrätt vid Stockholms universitet, gav medhåll. Påföljdsystemet är designat så att fängelse är det sista alternativet, påpekade han. Utgångspunkten för svenska domstolar är att påföljden ska vara villkorlig dom eller skyddstillsyn. Detta betyder att rätten exempelvis ska välja kontraktsvård i stället för fängelse, det vill säga ett mildare straff.
Sveriges domstolar har alltså i uppdrag att undvika att den som begår grova brott döms till fängelse. Den springande punkten ligger i tillämpningen och rättssystemet som sådant.
Hela systemet kan sägas vara riggat i den tilltalades favör redan när rättegången börjar.
En del skulle kunna bli bättre genom att höja minimistraffen för våldsbrott. Men rätten kan ändå välja att gå på en mindre allvarlig brottsrubricering och söka undvika fängelse så länge detta är dess uppdrag.
Det krävs en mer grundläggande förändring än bara höjda straff. Det svenska rättsväsendet måste få ett helt annat fokus, och det entydiga uppdraget till rätten vara att ge brottsoffret upprättelse, skydda samhället från farliga individer och att återanpassa förstagångskriminella samtidigt som notoriska återfallsförbrytare fråntas allt vad straffrabatter heter.
Tyvärr saknas denna diskussion i den rättspolitiska debatten, som tenderar att reduceras till en fråga om straff och fler poliser.
Konsekvensen av ett system som har till uppdrag att se till den tilltalades bästa och inte till brottsoffrets upprättelse eller samhällets rätt att markera mot oacceptabelt beteende ser vi redan.
Vi ser kriminella som skrattar åt polis och rättsväsende, brottsoffer som känner sig svikna och ett samhälle som sänder signalen att det är brottslingen vi ska värna. Ingen annan.
Det är dags att kräva anständighet av det svenska rättsväsendet.
Hej.
Ju vidrigare handling någon begått desto svårare är det att se denne som en människa.
Ju vidrigare människa du visar empati för, desto större humanist måste du vara.
Lägg till diverse resonemang om strukturellt förtyck, makt-asymmetri och annat snömos, och du har landet Sverige.
En anledning till att det ser ut så här är att alldeles för få beslutsfattare själva arbetat inom kriminalvård, polis, väktaryrken eller tillhör samhällets drägg (fast på ett annat sätt är det snarare de som är de största dräggen).
De inte bara resonerar utifrån diskursiv teoribildning; de lever i den. De agerar som om de ständigt stod på en scen där allt följer en förutbestämd koreografi.
Människor som de som styr våra partier och myndigheter kan inte nås med empiri, argumentation eller förnuft: de kan endast nås via smörjande av egot samt möjligheter till ekonomisk vinning och social prestige.
Tänk på det vid valet: sju av riksdagens partier anser att en människa som plågar, torterar och lever av att röva och våldta är värd mer än du
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Postmodernismens intersektionalitet är stark hos ”rätt”ssystemets kärringar(av båda kön) .
I verklighetens Hörby. Snart på en plats nära dig.
http://www.expressen.se/kvallsposten/slaget-om-stora-torget-i-horby-mellan-afghaner-och-albaner/
Ännu en bortsorterad nyhet som inte passar.Men bara det att Kvällsposten/Expressen hade artikeln visar hur svårt det är att hålla ihop
värdegrunden nu för tiden.
Såg någon Stockholms miljöpartistiska socialborgarråd gå bort sig bland äpplen och päron när hon skulle förklara hur Söder ska räddas från kriminella ensamkommande ungdomar(som det heter nu för tiden) i SVT? Ja jävlar, inte är det så konstigt att det går som det går när vi röstat fram dom dummaste!
Så då finns det ingen anledning att bli svensk om man vill ha hit hela familjen?
Bättre chansa på bidrag och humanitära skäl?
Dags att ta fram dosan igen och räkna lite?
https://www.svd.se/svenskt-medborgarskap-stoppar-aterforening
Vid ansökan om återförening bör det undersökas om återförening kan ske i flera länder och därefter låta återföreningen ske i det land som bedöms lämpligast. Om inte synnerliga skäl talar däremot bör alla ansökningar om återförening handläggas gemensamt med och i samarbete med det land eller de länder som är berörda. Om exempelvis en medborgare i Afghanistan som befinner sig i Sverige vill återförenas med sin familj som befinner sig i Iran bör Sverige, Iran och Afghanistan samarbeta om den aktuella återföreningen.
Hej.
Varför skulle återförening vara någon form av rättighet alls?
Om den asylsökande har familjemedlemmar som anser sig ha asylskäl får dessa själva söka asyl.
I första säkra land.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Överhörde en del rapportering om detta på SR P1. De förnekar sig förstås inte, de väljer i vanlig ordning noggrant sina vinklade lögnaktiga formuleringar. De påstår konsekvent att ”Svenskt medborgarskap riskerar att göra det ’omöjligt’ för dessa ’barn’ att återförenas med sina familjer”. Den vakna lyssnaren frågar sig på vilket sätt ett Svenskt medborgarskap förhindrar dessa unga män att köpa en flygbiljett tillbaka till där de kom ifrån? Eller dit där deras familj nu befinner sig.
En korrekt rubriksättning vore ”Svenskt medborgarskap medför inte nödvändigtvis en permanent familjeåterförening i Sverige (sponsrad av de svenska skattebetalarna).” Vilket de kanske hade förväntat sig. Då de ”valde Sverige”. Tough luck.
Man blir rätt trött på detta ständiga antagande att Svenska samhället gör sig skyldigt till något och förtjänar att klandras ifall det inte på skattebetalarnas bekostnad lyckas uppfylla alla drömmar och förväntningar hos någon godtycklig migrant som kommit hit och redan själv kostat oss miljoner.
Just så.
Den analysen av svenska straff Detta kanske kan vara korrekt i de flesta fall, fast med ett stort undantag.
Var svensk och lura staten på skatt och du hamnar i finkan direkt.
Behöver jag ge fler exempel än Henrik Alexandersson?
Så sant.
Varför kan jag inte skicka detta direkt till Twitter, Hans?
Jag har valt att inte koppla mina inlägg direkt till sociala medier (dock har Fristad en egen Facebooksida). Men kan du inte kopiera länken? 🙂
Ett ytterst balanserat och lugnt inlägg i ett ämne som oftast debatteras i mycket högre tonläge.
Men, med risk att vara tjatig, måste vi komma ihåg att det svenska systemet faktiskt fungerade mycket bra för inte så länge sen. Vidare fungerar det i princip fortfarande, vad gäller gruppen svenskar och immigranter från övriga västländer. Dessa begår knappt några våldsbrott.
Som vi har varit inne på tidigare, påminner läget i Sverige nu mycket om det i USA på 60-70-talet. Ett sätt att förstå likheterna är att tänka sig ett Sverige där det 1960 fanns 10-30% somalier i varje större stad, men dessa var effektivt avskilda från övriga befolkningen. När denna segregering blev omöjlig pga. statliga tvångsåtgärder, fick man i princip samma effekter som om dessa somalier hade immigrerat in i ett land utan segregering.
Föga förvånande fick man då en absolut hysterisk explosion av våldsbrottslighet. Vi ser nu ungefär samma sak i dagens Sverige, pga. den omfattande MENA invandringen.
Hårda tag har varit en viktig del av hur detta har hanterats i USA. I princip har polisen gradvis militariserats, samtidigt som fängelsesystemet har svällt upp på ett närmast groteskt sätt. Andelen av befolkningen som sitter i fängelse fyrdubblades från 1970 till cirka 2005, från 200 personer per 100.000 till 800 personer per 100 tusen. Här är en graf:
http://www.hamiltonproject.org/charts/incarceration_rate_in_the_united_states_1960-2012
Detta har varit framgångsrikt, vad gäller att öka tryggheten i de vita områdena. Men självklart har det haft nästan ingen effekt i ghettona. Tvärtom, många städer är värre än någonsin. Chicago och Baltimore är två exempel på ett eskalerade förfall, kombinerat med nästan overkliga nivåer av våld.
Andelen svarta i USA har varit demografiskt väldigt stabil kring 10% i 150 år. Som det ser ut nu, hamnar cirka en tredjedel av männen i den gruppen i fängelse någon gång i livet. Om man tittar på de siffror som finns angående brottslighet hos MENA figurer i Sverige och våra grannländer, finns det goda skäl att anta att ”hårda tag” skulle leda till liknande andel i fängelse.
MENA gruppen är nu också cirka 10% av Sveriges befolkning, men den är allt annat än demografiskt stabil. Som vi har varit inne på tidigare, kommer denna grupp att tillväxa VÄLDIGT fort, om inte något radikalt sker.
En amerikansk lösning skulle helt klart ha positiva effekter för vita svenskar, jämfört med hur det ser ut nu. Men det skulle kosta en hel del, troligen 5-10% av BNP per år.
Men förutom de extremt stora praktiska problemen, vilka bland annat innefattar att bygga kanske 100 tusen nya fängelseplatser, kommer det inte att vara hållbart när andelen MENA ökar. Om inte annat, kommer det att bli alldeles för dyrt.
I verkligheten är det inte en framkomlig väg att börja låsa in alla unga MENA män. Det blir väldigt dyrt för oss och de får bara ytterligare skäl att vara missnöjda och arga. Personligen anser jag dessutom att et skulle vara ytterligare ett totalt moraliskt haveri. Först lockar man hit folk med löften om att de ska kunna leva som de alltid har gjort och sen när de gör exakt detta, då ska man låsa in dem?
Det som däremot fungerar är segregering. Detta behöver inte ske via statligt tvång, utan det enda som krävs är att man tillåter avtalsfrihet. Så var det i stora delar av USA fram till mitten av 60-talet. Man hade ”restrictive covenants” som reglerade vem man fick sälja sin bostad till. Det var ett i grunden libertarianskt system som funkade mycket bra.
Fast även med ett sådant system, måste man inse att det finns begränsningar. Om de olika etniska grupperna inte är någorlunda stabila över tiden, kommer det att bryta ihop förr eller senare. Det enda långsiktigt hållbara är etniskt och kulturellt homogena nationalstater.
Ett tillägg:
Det man kan tänka sig, är ett amerikanskt system men där man ersätter fängelserna med deporteringar. Man kan då även inkludera anhöriga, dvs. att hela familjer deporteras när någon medlem begår brott.
Detta skulle kunna fungera för Sverige, men kräver självklart en stor och militariserad polisstryka. Men jag tror knappast att det skulle bli billigare än att bara muta migranterna att åka hem.
@ Utlandssvensk
Ser man på hur USA utvecklats är det inte mot ett mer sammanhållet land. Det är i längden inte en framkomlig väg att låta stora delar av samhället förfalla till våld, lidande och misär.
Tror faktiskt det är svårare med segregering i Sverige. Ta t.ex. Göteborg och Malmö. I princip omöjligt att segregera fullt ut. Man hamnar oftast 1-2 km från ghettona med skjutningar och grupper med heltäckande slöjor och MENA-pojkar som lallar macho.
Se på the racial dot map över USA: https://demographics.virginia.edu/DotMap/. Tydlgit att vita (de blå prickarna) befinner sig från mellersta USA till nordväst och nordöst. De har delstater med 80-90 procent vita.
I Sverige är det inte lika enkelt att flytta till andra städer när ens kärnverksamhet är i en större stad. Det kanske är jättefint i Kalmar och Ystad just nu, men arbetsmarknaden är inte lika stor som t.ex. i en större vit stad som Minnesota.
Peter Brimelow förutspådde att det kunde bli en överlägsen Trump-seger i senaste valet. Han fick rätt. Han brukar också nämna att delstater kanske bryter sig ur USA om inte sammanhållningen blir bättre. Hans vän Pat Buchanan har sagt samma sak. Han spår att USA kanske inte finns 2025.
Det kommer bli svårt för Sverige hur vi än gör. Aktiv segregering, integration, fortsatt feminiserad polisstyrka eller militariserad dito. Vi kommer ha betydligt svårare än USA med segregering pga vår mindre befolkning av vita som kan gå ihop i större städer. I t.ex. New York kan man ju bo på Long Island och knappt känna av våld och i princip bo helt vitt. Trots att New York har ungefär 30 procent vita. Det är betydligt svårare i Malmö som trots allt har 50 procent vita svenskar som bor där, eftersom antalet vita svenskar är betydligt färre än de vita i New York och då får de i Malmö invandrarna närmare sig än de i Long Island får.
USA ligger också i tiden med minskande vit population. Den har krympt från 90 procent under 60-talet till 60 procent nu under 2017 och beräknas ligga på 40 % 2040. Det är väl liknande för Sveriges del.
Jag är intresserad att höra dina framtidsförutsägelser av Norge. Om du har tid skulle det uppskattas om du utvecklade dina resonemang om detta land. Tidigare har du sagt att Danmark kan klara att behålla en västerländsk modell. Hur ser fallet Norge ut enligt dig? Jag tycker Oslo har väldiga problem med ghettona. Kanske de håller bättre pli på dem med polisen? Som sagt, utveckla gärna din bild av Norge och Oslo om du har tid.
Professor Mårten Schulz påstår(uppmanar) att någon åklagare kan titta närmare på Anders Borgs klandervärda uppträdande på festen.En åklagare kan nämligen göra sådant på eget initiativ.Eller på professorns..
Däremot finns det massor varken åklagare eller domstolar kan göra på någons initiativ.Tex att se till att brottslingar får ett straff anpassat till brottet och därefter utvisning om hen inte har i Sverige att göra.Nänä se då går det förstås inte.
Schultz är i mina ögon en charlatan och en vänstermupp. Jag tar absolut inte Borg i försvar (tro mig jag önskar honom inget gott efter hans förklaring att försvaret var ett särintresse), men nog vore det väl ett för nationen och oss medborgare däri viktigare intresse att börja gräva ordentligt i Löfvens uppenbara lögner angående Transportstyrelsen och rikets säkerhet, än att dyka ner i Borgs perverterade kalsongfadäser.
Eller…? Det är kanske så media fungerar nuförtiden. Sexchocker är viktigare än integritets- och regeringshaverier.
V
Jag tycker politiker och journalister ska bli behandlade som de har behandlat invandringskritiker, det vill säga smäda och sätt dit dem för minsta lilla.
Jag glömmer heller inte Anders Borgs vision om stora folkvandringar som når Sverige utan att nationen kan sätta stopp:
”Han räknar med omkring 500 000 invandrare till Sverige fram till och med 2018. Och sedan ytterligare tre, fyra decennier av stora folkvandringar. Som mellan Latinamerika och USA. Först när skillnaden i BNP per capita mellan Nordafrika och Europa sjunker under 50 procent kan det tänkas avstanna.
– En halv miljon människor i Sverige är mycket, det motsvarar 16 miljoner i USA. En historisk utmaning för varje samhälle. Det är möjligt att alliansregeringens migrationspolitiska överenskommelse bidrog till ökningen men jag tror snarare geopolitiska faktorer låg bakom.”
Sen den här tjejen Anders B. skaffat sig. Hon har i en synnerligen kall och pubertal artikel skrivit om att hon fascineras av Arbogakvinnan. Det här är ett brott som nyss begåtts med brottsoffer som lider. Och hon skriver om hur hon fascineras över att kvinnan kan ta ut sitt sexuella begär och samtidigt förgöra sin egen familj:
”Vem har inte drömt om att släppa taget ibland? Strunta i konventioner, plikter och ansvar och bara göra det som faller en in för stunden? Kosta vad det kosta vill i pengar, brända broar och förstörda relationer. Om att våga utan att tänka ’men oj, så får man väl inte göra’. Fast man vågar ju aldrig, som tur är. Men Arbogakvinnan vågar. Hon skaffar sex barn och bildar därmed en egen klan där hon är överhuvud. Barnens pappor tycks vara sekundära varelser. Hon startar bolag i en kontroversiell men mycket lukrativ branch där hon utnyttjar sin maktställning för att få sex. Hon konsumerar långt över sina tillgångar som om hon har vetskapen att någon alltid kommer och ordnar upp allt åt henne. Medan andra nöjer sig med att nära ljumma fantasier om hämnd för oförrätter verkställer hon. Hon säger att alla som skadar henne råkar illa ut. Ingen sätter sig på henne ostraffat. Hon kräver omedelbar behovstillfredsställelse.
Hennes gränslösa liv både förfärar och förtjusar.
Vi skräms av henne samtidigt som vi lockas. Vad säger det om oss? Vill vi veta?”
Jag kan säga vad det säger om dig Dominika, att du är empatistörd som fascineras av ett fall där en kvinna mördat sin familj för att leva lyxliv. Pubertal infantil krönika!
Tror ni inte att Dominika fascinerades av sin make när han skrek horor, slampor och blottade sitt kön till kvinnor och män på festen? Dominika kom hem dagen efter: ”Åååå Anders, att du verkligen tog fram din styva kuk och bad kvinnorna där på festen att suga av dig och du kallade dem också för horor och slampor. Så fascinerande att du bara gav hän åt dina ingivelser och släppte kontrollen. Så skulle jag också vilja göra, men jag törs inte. Du, Anders, min make, är en autentisk frilevande människa.”
Jo, det skulle faktiskt kunna se ut så där i Dominikas och Anders galna värld.
http://fokus.dn.se/vreden-pa-ostermalm/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/0RqV0/jag-kan-inte-lata-bli-att-fascineras-av-arboga-kvinnan
Allt detta är intressant, men det har inte så mycket med bloggposten att göra. 🙂 Vi lägger Anders Borg till handlingarna nu. Kanske återuppstår han i en annan bloggpost.
/Hans
Och nu är alla tyckarna arga på en SD:are som försvarat Anders Borg genom att jämföra honom med Pride.Men det är ju skillnad faktiskt.På Pride hänger man ut och skriker från lastbilsflak och dessutom är journalisterna bjudna.Att inte Anders Borg som ändå har varit finansminister och moderat tänkte på det?
Wersäll var inne på något intressant i Studio Ett-inslaget. Han sade att svensk rättspraxis i brottmål ser två bestämda parter, nämligen den tilltalade å ena sidan, staten å den andra. Ur statens/samhällets synpunkt är det viktiga att hålla nere kriminaliteten. Sanktioner som hjälper den dömde att ändra livsstil skall väljas framför andra enligt denna syn – detta leder till en totalt sett lägre kriminalitet i framtiden. Först de senare åren har kraven på upprättelse för brottsoffret blivit tydliga. Vill lagstiftaren/riksdagen ändra detta synsätt så är det bara att lagstifta i denna riktning, menar Wersäll.
Bra, tänker jag. Frågan för lagstiftarna/politikerna blir vilka enskilda paragrafer som då skall ändras. Kanske ämne för en framtida krönika, här eller annorstädes.
Det sagda (att påföljder i första hand ska väljas som inte innefattar fängelse eller att fängelsestraff skulle vara det sista alternativet) gäller endast brott för vilka det s.k. straffvärdet är ett år eller mindre. Vid brott som har ett straffvärde som överstiger ett års fängelse gäller inte denna utgångspunkt. Då heter skrivningen i svenska domstolars domar att ”annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga”. Kolla själv. Sedan är det en annan sak att brott begångna av s.k. ungdomar som ännu inte fyllt 21 år bedöms enligt andra straffskalor.
V
Transportstyrelsens sparkade generaldirektör Maria Ågren vill ha tillbaka jobbet.
Brott begångna av s.k. generaldirektörer bedöms enligt andra straffskalor. Strafföreläggande och jobbet kvar så länge det finns hemligheter att ge bort?
Aaaa, det löser sig nog det med tänkte svetsar-Steffe på väg bort till vasken.
Enligt min mening är detta exakt ett sådant exempel när vassare straffskalor borde börja användas. Och då absolut inte i form av strafförelägganden. Utan i form av sedvanligt åtal och domstolsprövning. Inte ngn åklagare i detta land kan påstå att påföljdvalet var givet. Knappast heller det tillämpade lagrummet. För den ordinäre åklagaren synes ett beslut om avsteg fattat i skriftlig form och med den aktuella befattningshavarens egenhändiga underskrift, vara ett uppsåtligt handlande. Att säga att detta var grovt oaktsamt leder tankarna till att Maria Ågren var kraftigt sinnesförvirrad. Eller kraftigt pressad av för oss ännu inte kända aktörer.
Var hon det?
Borde i så fall också ha avgjorts i domstol, eftersom saken ingalunda kan anses ha blivit klargjord.
V
V
Bara för att göra det lite tydligare.
Man skiljer mellan straffvärde och straffmätningsvärde.
Straffvärde är vad domstolen tycker att brottet till sitt allvar i sig motsvarar i antal månader eller år. T.ex. en misshandel som resulterar i ett blått öga kanske anses motsvara en månads fängelse i straffvärde, medan en utslagen tand eller två kanske anses motsvara tre eller fler månaders fängelse.
Straffmätningsvärdet däremot är vad domstolen anser att brottet motsvarar efter det att man dessutom tar hänsyn till alla andra omständigheter, t.ex. att det tog lång tid att utreda och komma upp i domstol, att brottslingen drabbats av andra ”straff” (t.ex. uppsägning från sitt jobb eller näringsförbud eller annat liknande), att brottslingen var kraftigt sinnesförvirrad p.g.a. sjukdom eller liknande. O.s.v.
I svensk rätt har vi en myriad olika omständigheter som s.a.s. förklenar brottslingens ansvar och våra domstolar är enligt min uppfattning alltid på hugget att tillämpa ngn av dessa förklenande omständigheter. Sällan ser vi ngra straffhöjande omständigheter tillämpas av svenska domstolar. Och detta är en stor brist enligt mig, men detta kan jag återkomma till i annat sammanhang.
V
@ Magne,
”Tror faktiskt det är svårare med segregering i Sverige. Ta t.ex. Göteborg och Malmö. I princip omöjligt att segregera fullt ut.”
Om man skulle följa en amerikansk modell, så skulle det mest sannolika för Malmö vara att staden gradvis tömdes på vita. Detta skulle främst ske via ny bebyggelse i förorter. Man skulle då även vara noga med att helt undvika kollektivtrafik, dvs. enda sättet att komma till dessa förorter är med bil. Få svenskar verkar inse att medelamerikanen är helt livrädd för ”public transport”, just för att det kraftigt försvårar segregering. Vidare skulle förorterna hamna på platser som inte ingår i Malmö kommun, så att risken minskar för tvångsintegrering.
Dessa nya förorter skulle sen bli väldigt välmående och satsa en hel del på sin lokala polis. Att detta inte är möjligt i Sverige är ett mycket stort problem, om man vill ha fungerande segregering. Möjligen kan det delvis lösas genom att kommunerna anställer väktare, vilket verkar ske i stor skala.
Man skulle vidare vidta de åtgärder som krävs för att förhindra inflöde av problemfigurer. I USA är det fortfarande helt möjligt att uppnå detta, även om det hela tiden finns ett visst tryck från centralmakten. En vanlig metod är att använda motsvarigheten till detaljplaner i Sverige för att i princip förbjuda flerfamiljshus. Gated communities fyller en liknande funktion, dvs. de omöjliggör annan bebyggelse inom ett definierat område.
Nu var det här bara ett längre sätt att säga att du har, dvs. det är mycket svårare att uppnå segregering i Sverige än i USA. I princip skulle jag säga att de största anledningen till detta är att centralmakten är mycket starkare i Sverige. Om kommunerna hade haft större makt och kontroll över sina skatteintäkter, skulle det nog kunna fungera ungefär som i USA. Man kan även konstatera att trenden i Sverige går åt fel håll, om man gillar segregering. Flera rika kommuner i storstäderna uppnådde faktiskt något som påminner en hel del om förorterna i USA, dvs. de var välmående, vita enklaver. Men staten håller nu snabbt på att krossa dessa genom tvångsberikning. Lidingö, Vellinge osv går nu samma väg som Spanish Lake och fort går det….
Angående Norge, så är jag inte så insatt. Mitt intryck är att de ligger någonstans mellan Sverige och Danmark vad gäller graden av mångkultur, fast närmare Danmark. Sen borde Finland vara klart bättre än Danmark. Om jag skulle flytta någonstans i Norden, skulle det nog bli Åland.
Nej för f-n. Akta dig för Åland. Bara mygg och bromsar. Där har värdegrundssnabeln redan tagit fäste. De är högst 10 år efter oss. Och det minskar. Ålänningarna är som svenskar. De är i själva verket svenskar. På gott och ont. Där vill du inte vara om fem år.
V
PS. Sorry Hans för utvikningen från ämnet. Lovar att bättra mig. 🙂
@ Utlandssvensk
Har inte Finland bestämt sig för att bli en MENA-koloni inom 20 år? Vad jag kan se gav de 2016 uppehållstillstånd till 547 somalier, 683 irakier och 535 nepaleser. Nepaleserna är en ny migrantgrupp. Vi har ju även sett de stora grupperna av mongoler som kommit som gubben ur lådan på senare år till Sverige.
http://www.migri.fi/download/68186_sv_oleskelulupapaatokset_kansalaisuuksittain_tammi-kesa_2016.pdf?f4ad6a99ac72d488
Jag gillar Fredrik Wersäll. Både när han som häromdagen, apropå utvecklingen i Polen, förespråkar större självständighet för svenska domstolar mot skiftande majoriteter i regering och riksdag, i syfte att värna rättsstat och minoriteter.
Och här, när han – enligt mitt sätt att lyssna – stöder tanken att den allmänna rättsuppfattningen i samhället kan förändras och måste kunna slå igenom i rättstillämpning. Enda vägen detta kan ske är ju via lagstiftning, dvs politik.
Mekanismerna för denna medborgerliga styrning av rättskipningen måste trimmas.
Jag gillar också Fredrik Wersäll. Han var tidigare Riksåklagare. Jag har jobbat för honom (fast på en så pass låg nivå som jag tror att han inte ens själv känner till). Han hade åsikter som var hans egna, inget som han behövde checka av med departementet. Han är en kompetent jurist och vet vad han snackar om. Till skillnad från många andra myndighetschefer, däribland min nuvarande.
V
gör väl inte så jädrans mycket när polisen ändå inte hinner med?
Jerzy Sarnecki killar sig på lilla magen och får fram en vällustig rap.Dan Eliasson kräks lite i munnen och tänker på den där nedriga Jimmie Åkesson som aldrig är nöjd.Schyffert, Betner och alla de andra lustigkurrar är lite oroliga sedan tryggheten kom till byn och tänker att riktigt så lustigt är det ju inte.
”Polisen redovisar allt fler ouppklarade brottsutredningar. Vid senaste halvårsskiftet fanns 145 000 öppna ärenden, skriver Dagens Nyheter.
Den siffran är en ökning jämfört med 142 000 förra året och 134 000 för två år sedan.”
http://www.expressen.se/nyheter/polisen-klarar-upp-allt-farre-valdsbrott/
Vi måste också komma ihåg Hilda och Rubens korrumpernade inflytande. hovrättspresidenten behöver alltså inte alls ha kommenterat rättsläget utan kanske bara sprider dimma till stöd för Hilda och Rubens värdegrund.
Dom marockanska gatubarnen.
Men hur fan kom dom hit?
Genom källarn?
Eliten borde ta fram en kartbok, slå upp Marocko och kolla var det ligger.
Inte nästgårds om man säger så.Inte i närheten ens.
Så hur fan kom dom hit?
Hur kan dom plötsligt bara dyka upp i Björns trädgård?
http://www.expressen.se/nyheter/polisens-larm-om-de-marockanska-gatubarnen-pa-sodermalm/
Vill minnas att straffskalan också används i ett sekundärt syfte. Straffet skapar en grupering eller klassificering som styr vad personer samt institutioner får/kan göra. T.ex. fängelse finns ofta i skalan inte för att någon någonsin ska dömas till det, utan för att envarsingripande ska bli tillåtet.