Det blev en smärtsam lördag för partisekreteraren. När Socialdemokraternas Lena Rådström Baastad blev inbjuden till Ekots lördagsintervju väntade hon sig förmodligen ett ganska lugnt och gemytligt samtal. Det är så de där intervjuerna brukar se ut nuförtiden. Men SR:s kanske bästa journalist Jörgen Huitfeldt ville annorlunda. Han beslöt sig för att göra det som journalister alltför sällan gör när de intervjuar politiker – läsa på.
Beväpnad med fakta, statistik och ett antal följdfrågor såg Huitfeldt till att Rådström Baastad fick en riktigt dålig dag på jobbet. Intervjun är faktiskt lite smärtsam att lyssna på (men gör det ändå). Med några få enkla frågor kommer det socialdemokratiska propagandamaskineriet (alla partisekreterare är propagandamegafoner) ur balans. Hon misslyckas med att peka på tydliga sakpolitiska skillnader mellan S och SD, hon blir påkommen med faktafel (eller ska vi säga inövade floskler) och hon blir även tillplattad i den hycklande inställningen till Vänsterpartiet, som ju är ett extremt och Castrohyllande parti som regeringen utan att skämmas budgetförhandlar med.
Valresultatet kan inte den sittande partisekreteraren göra något åt. Men hennes parti har målat upp den felaktiga bilden att svenska folket valde ett socialdemokratiskt maktskifte i senaste valet. Det är på denna villfarelse partiledningen har byggt sitt mantra att väljarna valde bort skattesänkningar för investeringar. På valnatten hävdade både Stefan Löfven och de miljöpartistiska språkrören att ”utslaget är tydligt” och att ”svenska folket har lämnat ett tydligt besked om förändring”. Men vilket tydligt besked var detta? Lena Rådström Baastad kunde inte riktigt svara. Och vad ska hon säga?
Precis som Jörgen Huitfeldt påpekar var den stora förändringen i valresultatet att Alliansen backade och Sverigedemokraterna gick framåt. I övrigt allt lika. Det var ingen socialdemokratisk eller miljöpartistisk framgång som lade grunden för maktskiftet, vilket alla läskunniga kunde se redan på valnatten. Ändå har Löfvens gäng envist fortsatt att hävda motsatsen.
Mest talande är när partisekreteraren tillrättavisas för påståendet att det skars ned på välfärden under alliansåren. Precis som Huitfeldt påpekar ökade faktiskt skatteintäkterna, även räknat per capita. Befolkningsökningen, som Rådström Baastad använder som argument för ökade intäkter, är således ingen bra förklaring. För alla som känner till Lafferkurvan är det inte ett dugg förvånande att lägre skatter kan leda till ökade skatteintäkter. Socialdemokrater verkar däremot inte riktigt förstå vare sig kurvan eller simpel ekonomisk teori – finansministern har kallat Lafferkurvan för ”högerextrem” och Anders Lindberg, till vardags på Aftonbladets ledarsida, har twittrat att ju högre skatter ett land har, desto bättre välfärd.
Om fler journalister bara läste på lite grand inför intervjuerna, om följdfrågor bara ställdes lite oftare, skulle det politiska samtalet kunna spetsas till. Då skulle inte en partisekreterare för landets största parti, tillika regeringsparti, i fortsättningen kliva in i studion oförberedd och med floskelpåsen fylld till bredden. Personen skulle inte komma undan med det. Om journalister gör sitt jobb kommer det tvinga politikerna att skärpa till sig. Vi skulle få färre som Rådström Baastad, ty de skulle bli till allmänt åtlöje.
Det tragiska är att skarpheten i lördagsintervjun är ett undantag från regeln. Och att Lena Rådström Baastad är i mycket gott sällskap. Bakom de inövade replikerna, bakom flosklerna och de politiska harangerna finns ofta… ingenting. Det borde vara intressant för varje journalist att blottlägga detta faktum.
När man tittar bakom de inövade
socialdemokratiska replikerna.
”Det borde vara intressant för varje journalist att blottlägga detta faktum.”
I 90 fall av 100 gäller motsatsen, dvs. det sista journalisterna vill är att exponera de stora, svarta hål som sen länge existerar existerar i svensk politisk retorik. Detta är inte så konstigt, eftersom journalisterna själva har varit väldigt drivande i att skapa dessa svarta hål. De har drivit agendajournalistik som har varit helt inriktad på att skapa en viss opinion, snarare än att presentera fakta och erbjuda objektiv analys.
Till stor del är politikernas agerande en anpassning till journalisterna. De har fått lära sig att vissa floskler leder till positivt bemötande och avsaknad av följdfrågor, samtidigt som ifrågasättande av flosklerna leder till ren demonisering och klappjakt.
Det här går långt tillbaka i tiden. Redan under Ny Demokratis tid var det mycket tydligt att behandlingen i media, och detta inkluderade absolut ”public service”, var beroende på vilken åsikt man uttryckte i invandringsfrågan. Detta blev sen bara värre och värre.
En stor milstolpe passerade inför valet 2002, när SVT gjorde en väldigt tydlig maktdemonstration i och med valstugereportaget. Alla partier begrep då att om man inte accepterade medias önskade linje i migrationsfrågan, skulle man bli krossade. Detta hade en enorm effekt och tydligast var detta inom M. Partiet drog den, helt korrekta, slutsatsen att antingen fick man bli extrem multikultiförespråkare, eller så fick man MSM som motståndare. Detta öppnade dörren för Tove Lifvendahl och Reinfeldt.
Rent krasst var detta framgångsrikt för M och övriga Alliansen. Hade man valt att gå på en mer immigrationskritisk linje, är det väldigt sannolikt att man hade förlorat valet 2006, eftersom man hade fått MYCKET starkt motstånd från media. Men i och med att Alliansen accepterade denna kapitulation inför MSM, uppkom även en väldigt stark intressegemenskap mellan samtliga riksdagspartier och MSM. De växte i princip ihop och förenades av ett gemensamt intresse av att fortsätta att närmast religiöst hylla mångkulturens välsignelse. En effekt av detta var att folk som uttryckte åsikter som i de flesta andra västländer var helt vanlig mittenpolitik, utmålades som ondskans representanter på denna jord och utsattes för en helt makalös demonisering och utfrysning.
Denna dynamik förklarar, i alla fall till viss del, att haveriet i immigrationspolitiken blev så mycket värre i Sverige än i andra liknande länder. Vidare förklarar den nog även att både journalister och 7K politiker nu förefaller både förvirrade och aggressiva. De har grävt en mycket djup grop åt sig själva och nu stiger vattnet i gropen. De vet inte riktig vad de ska göra. En del går in i försvarsställning och fortsätter mantrat om rasister och nazister, en del inser att ”högerextremisterna” har haft rätt hela tiden och vecklar sen in sig i väldigt konstiga resonemang om varför de nu har bytt åsikt helt, utan att samtidigt vilja erkänna att de tidigare har haft fel.
En del av detta är att en vissa journalister nu har börjat att (försiktigt) ställa kritiska frågor. Detta är något helt nytt för 7K politiker och det är inte så konstigt att de blir helt tagna på sängen . Men den stora majoriteten av journalister ogillar att deras kolleger på detta sätt öppnar dörren för ”mörka krafter”, så det är fortfarande väldigt farligt för de som nu börjar avvika. Risken att hamna ute i kylan är stor.
Journalisterna har börjat ställa kritiska frågor till 7K eftersom ”Journalistjägarna” har börjat granska journalisterna: https://www.youtube.com/watch?v=mUCKBWOLAt0.
Jämför med Diamant Salihu som enträget ska ställa frågor till Granskning Sverige: https://www.youtube.com/watch?v=ybgwV2Y2vRc.
Båda vill inte bli filmade och intervjuade i sitt hem, men för Salihu och Expressen är det helt naturligt att de ska få intervjua Granskning Sverige; medan det hutlösa fettot Jan Helin inte vill svara på frågor och anser att det inte är acceptabelt av ”Journalistjägarna” att besöka honom i sin bostad.
Vad var det? Dubbelmoral?
@ Magne,
Jo, alternativmedia har haft en stor del i att tvinga fram en förändring hos MSM journalisterna. Men det är också ganska tydligt att de etablerade journalisterna starkt ogillar att utsättas för samma metoder som de själva länge har använt. Utan tvekan jobbar MSM i Sverige nu hårt på att bli av med alternativmedia, samt att frigöra sig från det ekonomiska beroendet av läsarna.
Min gissning är att MSM kommer att bli framgångsrika och både få mer pengar från staten samt hårdare tag mot alternativmedia. Jag hoppas självklart att jag har fel, men tror att det är sannolikt att vi kommer att se t.ex delar av redaktionen för Avpixlat i fängelse innan valet 2018.
Ja, redaktionen för Avpixlat sitter nog snart på kåken. Dagerlind får sitta på Hall.
Jag hoppas i alla fall att Li Engnell slipper kåken. Han måste befinna sig på tunn is nu med tanke på att han inte förmedlar den tillrättalagda Sverigebilden. Stefan, Margot och Ylva har alla gett instruktioner om Sverigebilden. Det är väl med hög sannolikhet ett lagförslag som nu är under remiss, t.ex. Sverigebilden Lag (2017:25): ”Den som på något sätt påstår att Sverigebilden är felaktig, straffas till 7 års fängelse.”
Jag tror du har en helt korrekt analys av det hela, om än det så klart är många fler faktorer som inverkar i det stora hela.
Jag tror du har helt korrekt analys av det hela, om än det så klart är många fler faktorer som inverkar.
”Jag tror du har helt korrekt analys av det hela,”
Mycket vänligt! Tack!
”om än det så klart är många fler faktorer som inverkar.”
Jo, utan tvekan! Du tar upp rättssystemet här i tråden och som du påtalar är även denna samhällets grundpelare genomrutten. Sen finns det hur mycket som helst i övrigt.
Utlandssvensk,
jag har funderat en del angående invandrings/flyktingmotståndet som fanns på 80- och 90-talet. Till stor del var bilden att det endast var slödder som var emot att vi skulle ta emot flyktingar. I övrigt var allt och alla för. Man lyckades från media och politikernas sida fula ut alla andra åsikter. Ur den synvinkeln har brunmålandet av avvikande åsikter varit väldigt framgångsrik.
Tyvärr lyckades man brännmärka Sven Olle Olsson. Jag hittade ett program om honom med intervjuer från folkomröstningen 1988. Han har i stort sett rätt i allt han säger även om det finns formuleringar jag skulle undvika. Dessutom har jag inga problem med folks etnicitet. Så länge en person accepterar svenska/västerländska normer struntar jag i mycket annat.
Det är på samma sätt med svarta i USA. Jag känner svarta amerikaner som jobbar hårt, bor i vita områden och hatar den svarta offermentaliteten och uttrycker sig lika ”rasistiskt” om svarta som en del vita rasister.
Men om Sven Olle Olsson hade blivit C:s partiledare hade vi kunnat slippa både Ny Demokrati och SD och i stället haft ett C med 30% av rösterna.
@ Fd moderat,
”Men om Sven Olle Olsson hade blivit C:s partiledare hade vi kunnat slippa både Ny Demokrati och SD och i stället haft ett C med 30% av rösterna.”
Ja, det hade varit bättre på alla sätt.
” Till stor del var bilden att det endast var slödder som var emot att vi skulle ta emot flyktingar.”
Jo tack, jag noterade det! Det var en starkt bidragande orsak till att jag lämnade landet för 20 år sen.
”Det är på samma sätt med svarta i USA. Jag känner svarta amerikaner som jobbar hårt, bor i vita områden och hatar den svarta offermentaliteten och uttrycker sig lika ”rasistiskt” om svarta som en del vita rasister.”
Jag har samma erfarenhet och har verkligen jobbat med folk från hela världen, inklusive svarta från både USA och Afrika, samt araber.
Många av mina funderingar kring segregering baseras på erfarenheter från Sydafrika, samt att att jag har läst ganska mycket om saken och då är det mesta från USA.
Utan att återigen breda ut mig om detta ämne, tycker jag att man ödmjukt ska fokusera på vad som fungerar i praktiken. Då är det ganska klart att det absolut bästa är homogen samhällen och det näst bästa är fungerande segregering. Vidare uppstår denna segregering helt naturligt om man tillåter avtalsfrihet och inte med statligt tvång försöker blanda folk.
@ Fd moderat,
jag vet inte om du noterade att jag la upp en länk till en dokumentär som heter ”Spanish Lake”. Om man är intresserad av att fundera kring segregation tycker jag att det är en ganska bra intro, även om den är ganska försiktig:
https://www.youtube.com/watch?v=AAe-cGBPjW8
Om du har tid och lust att se den, vore det kul att höra dina funderingar.
Det finns även en väldigt bra amerikansk serie som heter ”The wire”. Den utspelar sig i Baltimore och har fått mycket beröm för sin realism. Enligt mig, beskriver den ganska bra vad man kan kalla för ”thirdworldization”.
Utlandssvensk,
jag läste om filmen så sent som i morse och tänkte att jag måste se den. Det är mycket med bikslutsarbete för min del just nu men jag skall försöka se den framöver.
Vill tilläga ”Menace 2 Society”. Den är av god allmänbildning för den som vill veta hur svarta ghetton fungerar.
http://www.imdb.com/title/tt0107554/?ref_=nv_sr_1
Liten introduktion: https://www.youtube.com/watch?v=OQ1vHluFW9I.
Det är lite så i våra ghetton också. Därför jag har som princip att slå först och fråga sedan, eftersom jag vet att ghettofolket alltid kommer slå mig först annars.
Tack för att du orkar lyssna på P1, Hans. Den kanalen slängde jag i papperskorgen för många år sedan, tillsammans med övrig statlig radio och TV.
Här är en tragisk men lärorik film om Malmö och Sverige; Sweden — Dying to Be Multicultural: https://vimeo.com/204969267.
Man blir ledsen av att se den, men man kan inte alltid se komedier och actionrullar på TV.
Om man ska lyssna på någon public service-kanal är det faktiskt P1. Där finns de få program som är värda att lyssna på (inte minst P1 dokumentär).
Jag tittar en del på SVT play, mest debattprogram typ Agenda och opinion. Från mitt perspektiv är det mest märkbara att de har blivit MYCKET bättre de senaste 1-2 åren. De är fortfarande absolut inte bra, men det är märkbart att det rent kultlika agerandet har mjukats upp påtagligt. Vidare är det också tydligt att journalisterna som leder dessa program själva är förvirrade av denna utveckling och har väldigt svårt att hantera den.
”Beväpnad med fakta, statistik och ett antal följdfrågor såg Huitfeldt till att Rådström Baastad fick en riktigt dålig dag på jobbet”
Anna Hedenmo sågade ner MP:s Karolina Skog till rötterna i Agenda också.
Vad händer?
”Nothing. Absolutely nothing! Stupid! You’re so stupid!”
Precis som i fallet Pewdiepie ser MSM var konkurrensen om tittare och annonsintäkter finns. Några kommer att bli bättre, andra kommer att gnälla om mer bidrag eller gå till anfall mot konkurrenterna.
Det kan vara så att en del journalister har börjat läsa ”fristad” och inte orkar se sig själv i spegeln med sin förljugenhet och feghet utan börjar ställa bättre frågor. Men man kan kanske inte skylla allt på de enskilda journalister för dom har ju sina chefer som inte är så modiga! Eller har sin agenda som inte är opartisk. Många gånger väntar man sig att de skall ställa den självklara skarpa frågan som hänger i luften, men icke!
De styrande PK-etablissamanget förlöjligar just över att meningsmotståndarna använder sig av begreppet ”etablissemanget”.
Men vad är då etablissemanget, kanske någon trots allt indrar?
Tja, dels de styrande partierna.
Men även den, skall vi kalla den sedan årtionden ”inpinkade administrationen” i myndigheterna (som suttit med nästan bara S som största parti).
Dvs inom alla myndigheter så har parti-ideologiska tjänstemän befäst viktiga maktpositioner.
Så även inom Polisen, och ännu värre – inom domstolsväsendet!
Och så klart det så kallade mainstream media ”MSM”, respektive statliga radio och tv (SR/SVT).
Det existerar givetvis enskilda tjänstemän och politiker (bortsett från Sverigedemokraterna och några få till), samt en försvinnande liten grupp journalister, som inte är eniga med ”etablissemanget”.
– Vad jag hade önskat vore att dessa börjar odla ryggrad och lierar sig med varandra, och börjar konfrontera etablissemanget, och ifrågasätta all korruption och missförhållanden som etablissemanget har lagt sig till med under årens lopp.
– Har någon t.ex. sett korruptionen som existerar inom rättsväsendet?
– De ljusskygga Föreningarna Hilda och Ruben, någon?
T.ex. det absurda frikännandet av tidningen Expressen som både trakasserat och smutskastat en pensionär (farit med osanning och förtalat honom), trots att bevisen var klarlagda!
Där dessutom Expressen direkt efter domslutet fortsatte trakasserierna mot pensionären…
En rättsröta av gigantiska mått, där domstolen enbart bestod av parter av politisk inblandning.
Ett typiskt sitauation ”signerad” av just…(ja du gissar rätt)…etablissemanget.
Inte var det någon av journalisterna inom MSM som ifrågasatte ovanstående domslut heller.
sossar kan ingenting om ekonomi, de förstå helt enkelt inte trots duktiga pedagoger.
t om en av deras stora idoler, finansministern gunnar sträng som de babblar nostalgiskt om var en ekonomisk analfabet, en jubelidiot inom ekonomi.
Jag kan inte hålla med om att intervjun var smärtsam. Jag njöt av den i fulla drag och fick ett par riktigt goda skratt.
Och nu ska vi ta emot ytterligare en halv miljon anhöriga och asylanter. De flesta utan asylskäl tack vare ”etablisemanget”. Inte en tanke på var dessa ska bo eller att vi har yngre människor som också vill ha någostans att bo. För att inte tala om hur ansträngd vår välfärd är redan idag. Ve den som säger emot.
Jag brukar inte heller lyssna på Lördagsintervjun eftersom jag tröttnat på att politikerna kommer undan genom med att upprepa inlärda talepunkter. Men efter att Jörgen Huitfeldt blivit idol i på borgerliga bloggar gjorde jag ett undantag. Och jag lyssnade till ett lustmord där postmoderna berättelser rasade ihop som ett korthus när de konfronterades med fakta. Förtjänsten var Huitfeldts, en av landets bästa journalister helt enkelt därför att han vågar vara konsekvensneutral. Som jämförelse lyssnade jag på intervjun lördagen innan med borgerlighetens nya popstjärna Annie Lööf. Intervjuaren Sarinen gjorde sitt bästa men eftersom Lööf inte konfronterades med hårda fakta eller ens elementär logik kom hon billigt undan och kunde svamla tämligen obehindrat. Om istället Huitfeldt varit intervjuare hade han blivit vänsterns idol också.