CUF-ordföranden Magnus Andersson retar upp diktaturkramare på vänsterkanten när han ifrågasätter Revolutionär Kommunistisk Ungdoms (RKU) hyllningskör till Kuba, där de under den fantastiska rubriken ”Demokratin lever på Kuba!” kör sitt vanliga mantra om att Castros regim i själva verket är demokratisk. Det kan tyckas obegripligt att vänsterfolk ständigt hamnar på fel sida i kampen mellan demokrati och diktatur. Tidigare var det Sovjetunionen. Sedan Kuba. Och nu heter den nya favoriten Venezuela, ett land som vandrar i rask takt mot ett auktoritärt styre (men Venezuela har inte blivit en fullfjädrad diktatur än, så RKU fokuserar fortfarande på Kuba). Det görs inga direkta ansträngningar att höja sin egen trovärdighet. Svenska kommunister har under veckan som gått firat att den ryska revolutionen fyller 90 år. Firat. De har lärt lika lite av alla havererade socialistiska och kommunistiska experiment som nazisterna har lärt av nationalsocialismens magnifika nederlag. Moderpartiet hävdar: ”Den ryska revolutionens idéer lever. Liksom dess erfarenheter, både de positiva och de negativa. Idag söker sig socialismen delvis nya vägar, som i Venezuela.” Några direkt nya vägar söker inte Hugo Chavez i Venezuela. Det handlar om socialiseringar, konfiskering av egendom och vägen mot en enpartistat där partiet har makten och oliktänkande exkluderas och i förlängningen även förföljs och spärras in. Att ställa sig bakom sådana regimer visar antingen på dåligt omdöme eller på genuint vidriga värderingar. I det här fallet handlar det nog främst om det senare. Mänskligt lidande är i kommunisternas värld bara värt att uppmärksamma så länge det är USA eller dess nära allierade som bär ansvaret. Den enkelspårigheten är genomgående hos kommunister både i Sverige och på andra håll. Det finns en risk att demokrater på andra sidan instinktivt faller in under USA:s flagg och blir lika enkelspåriga i sitt försvar av allt USA företar sig som kommunisterna blir i sin kritik. Det är egentligen inte ett dugg bättre, särskilt inte som USA bombar vissa diktaturer och lierar sig med andra. Alla ska ha kritik – när de förtjänar det. RKU är en samling paranoida människor som skulle må bra av att ta sig en funderare över varför en i princip enad demokratisk värld betraktar Kuba som en diktatur om så inte vore fallet. Dessvärre är självreflektion ingen egenskap som kommunister brukar skryta med.

Jag har skrivit det förr, men det förtjänar faktiskt att upprepas: det hedrar nazisterna att de till skillnad från extremvänstern inte hymlar med sina auktoritära åsikter och försöker förklä dem i demokratisk retorik. Vidriga åsikter känns alltid igen, men saker blir ändå enklare om folk menar vad de säger…