PJ Anders Linder tar i dagens SvD (ej online) upp att vägen mot lägre utsläpp går via mer marknadsekonomi och avskaffad kommunism. Det är ett viktigt påpekande, väl belyst också i Erik Zsigas bok Hej då Östeuropa!. Utsläppen i de gamla kommunistiska öststaterna var hemska – särskilt om man ser till den ineffektiva produktionen. Zsiga fann att de åtta länder han undersökte konsumerade sex procent mindre energi 2004 än de gjorde 1992. Utsläppen per konsumerad energienhet minskade med över 16 procent mellan 1991 och 2002. Sedan kommunismens kollaps har utsläppen av koldioxid minskat med 14 procent i dessa gamla ”östländer” (baltstaterna, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Polen).

Det är alltså många länder som p.g.a. sitt kommunistiska förflutna börjat från en hög nivå när det gäller utsläpp. Demokrati och marknadsekonomi leder inte automatiskt till lägre utsläpp, men effektiviteten och benägenheten att utnyttja energin så effektivt som möjligt ökar. Om man nu anser att utsläppen är något att bry sig om, vill säga. Den alarmistiska stämning som sprider sig i TV, tidningar och inte minst i bloggosfären där alla kan haverera fritt, är mer oroväckande än vad några grader varmare sommarväder någonsin kan vara.

Den stora risken med denna hysteri är att den fullkomligt skymmer alla riktiga problem ute i den stora världen. Malaria. HIV/aids. Svältande befolkningar under människoföraktande regimer. Brist på demokrati coh utveckling i den fattiga världen. Enligt den domedagsretorik som alltfler verkar anamma spelar det ingen roll om vi finner botemedel till allvarliga sjukdomar eller inte. Alla dessa människor kommer ändå att dränkas av den oundvikliga syndafloden. Eller torka bort. Grattis, Sverige (och alla andra som känner sig träffade). Vi har fått en ny överideologi. Jag befarade faktiskt att feminismen skulle hinna före…