Överintendenten för Forum för Levande Historia, Eskil Franck, slår i dag ifrån sig kritiken som myndigheten har fått i sitt arbete med kommunismen. Kritiken har bland annat gällt att de har gjort sin egen tolkning av uppdraget att upplysa om kommunismens brott. Det återstår att se vilken tolkning myndigheten har gjort, men redan i Francks inlägg på Brännpunkt ringer det några varningsklockor. Han menar att brott mot mänskligheten aldrig begås av ideologier i sig utan av människor och stater som tolkar ideologierna samt de specifika omständigheterna i varje enskilt fall. Det är sant till en viss del. Men det förklarar inte varför kommunismen alltid har resulterat i förtryck.
Är den kommunistiska idén bara jäkligt otursförföljd eller finns det månne en förklaring i själva den kommunistiska läran? Jag tror på det senare och det vore olyckligt om Forum för Levande Historia kom fram till slutsatsen att orsakerna till förtrycket i Sovjetunionen, Kina och Kambodja – som är de länder som myndigheten fokuserar på – inte finns att söka i kommunismen som lära. En sådan slutsats blir lika undvikande och överslätande som de ursäkter troende kommunister brukar hitta på för att bortförklara varför deras idévärld resulterat i historiens största tragedier. ”Det var Lenins fel. Eller Stalins. Ryssland var inte industrialiserat när revolutionen kom. En liten klick begick misstag. En liten klick avvek från den sanna läran.” Ursäkterna är många och gemensamt för dem alla är att ideologin ska hållas på behörigt avstånd från otrevligheter som Gulag.
Nästa år är det tänkt att vi ska få ta del av resultaten. Då hoppas jag att Francks kollegor har vågat vända ut och in på den kommunistiska läran och lyckats klämma ut allt ruttet till allmänhetens beskådande. Men jag är tveksam.
Senaste kommentarer