”Upproret” mot Forum för levande historias (FFLH) granskning av kommunismens härjningar, definierat som ”brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”, fortsätter. I dag skriver en rad historiker på DN Debatt och beklagar sig över att forskningen politiseras.

Argumenten är ihåliga. Vänsterdebattörer och -historiker hade alls inget emot att samma myndighet informerade om Förintelsen när Göran Persson var statsminister. Då var det inte tal om att forskningen politiserades, ty ingen normal människa kan väl ändå vara nazist! Då handlade det om att informera ungdomar om nazismens hemskheter, det sågs som ett samhällsansvar. Nu skulle sanningen ut, helt enkelt. Det är signifikant att denna kampanj (”…om detta må ni berätta…”) över huvud taget inte omnämns i debattartikeln.

Nu, när kommunismens likvärdiga brott mot mänskligheten ska granskas, ropas det plötsligt efter ”tolerans för avvikande åsikter”. Vari ligger toleransen att förneka kommunistiska brott? Ingen förbjuder Åsa Linderborg att vara kommunist, ingen förbjuder henne att forska om kommunismen och lägga fram sin syn på orsakerna till förtrycket. Men faktum är att forskningen om kommunismen varit synnerligen eftersatt. Det har skrivits spaltmeter om nazismen, det har genomförts gigantiska projekt om Sverige under andra världskriget (inte minst SUAV), vad vi visste eller inte visste om Förintelsen och mycket annat. Att svenska skolbarn har stenkoll på Auschwitz och nazismen men inte vet ett skvatt om Gulag när de går omkring och tycker att socialistisk revolution verkar vara lite radikalt och häftigt, är oroväckande. Och det spelar såklart den radikala vänstern i händerna eftersom historiskt informerade människor inte söker sig till samhällsomstörtande vänsterorganisationer.

Om du vill granska kommunismen och på allvar söka orsakerna till dess ofattbara följder, inte minst i vår del av världen, måste du lyfta in den ideologiska aspekten. Eftersom historisk forskning fortfarande domineras av historiematerialismen, är det tabu att lyfta in Marx i sammanhanget. Jag tror dock inte att en grundlig forskning om kommunismen kan börja någon annanstans. Därför riskerar FFLH att göra en halvmesyr när de väljer att inte fokusera på de ideologiska faktorerna utan enbart se på enskilda regimer och deras härskare som vore de isolerade och ej tagna ur ett större sammanhang.

Kommunister borde likt nazister få vänja sig vid att bli ifrågasatta och bespottade.