Hemma igen från Beijing efter att ha slarvat bort passet på Beijings flygplats och tvingats rota igenom resväskan i panik, fått vänta i evigheter på samma väska på Arlanda och sedan krånglat med flygbussarna, som numera säljer sina biljetter i informationsdisken där turisterna trängs för att samtidigt få hjälp. Äntligen också utsövd efter att ha varit sjukt jetlaggad i går kväll.

FRA-stormen blåser vidare. I dag skriver den före detta överdirektören på FRA, Anders Wik (ni minns den Wik som tidigare erkände for piratpartiets Rick Falkvinge att FRA sysslat med olaglig spaning) på DN Debatt och gör sitt bästa för att släta över och avdramatisera. Men effekten blir faktiskt den motsatta för Wik erkänner en rad saker samtidigt som han ger sken av att vara synnerligen naiv. Vi ska lita på våra myndigheter, punkt slut. Wik går så långt som att påstå, att om FRA mot förmodan skulle få i uppdrag att spana på inrikestrafik, skulle myndigheten säga nej. Jag tar mig för pannan. Förväntas vi andas ut på grund av denna fånigt naiva inställning hos en före detta överdirektör för myndigheten i fråga…? Förväntas vi också tro att människorna som sitter på FRA är mer än vanliga människor och därför inte är nyfikna och skvallerglada som alla andra?

Myndigheter ska följa direktiven från sina uppdragsgivare, det skulle bli väldigt svårt för politiker att driva igenom sin politik annars. Att FRA på egen hand (med omtanke om det integritetsälskande svenska folket…?) skulle avstå från att utföra de uppdrag myndigheten ålägger dem, är inget annat än fullkomligt skitsnack. Lita på oss, är budskapet. Det har sällan känts så krystat.

En vanlig invändning mot FRA-motståndet är att dylik spaning har funnits sedan länge och således inte utgör något nytt hot mot vår integritet. Bara för att det begåtts fel tidigare, ska vi då inte bry oss om att felen fortsätter att begås? Det är en märklig logik. Det är dessutom mer än lovligt naivt att som Anders Wik bara buga och lita på att myndigheten inte gör något som den inte borde, det vill säga lyssna på inrikestrafik. Det är lika dumt som att tro att polisen vid avlyssning alltid kasserar överskottinformation.

Wik erkänner emellertid att visst kommer även svenskar att avlyssnas. När trafik från utlandet till Sverige avlyssnas och det sitter en svensk i andra änden, blir naturligtvis svensken avlyssnad. Det är också lite komiskt att se hur försvarare av FRA-lagen hela tiden försöker tona ned vad FRA egentligen kan göra i praktiken. All utländsk trafik till Sverige kan inte övervakas och av den bråkdel trafik som ska övervakas kommer av praktiska skäl endast ”en ytterst liten del” behandlas. Genom den argumenationen undergräver förespråkarna själva existensberättigandet för FRA, myndigheten beskrivs som en mycket begränsad företeelse som bara har möjlighet att spana på en bråkdel av all information. Låter det som ett effektivt sätt att bekämpa terrorism?

Det absolut viktigaste är emellertid detta:
FRA-lagen ska inte bara ses för vad den är i dag utan för vad den öppnar för i framtiden. Så är det med all lagstiftning; vart leder den oss om 10, 15 år? Vilka dörrar sparkar den upp? Det är därför vi medborgare alltid måste vara på vår vakt mot inskränkningar i yttrandefriheten, mötesfriheten och andra frågor som rör grundläggande rättigheter. Rätten till personlig integritet är en sådan grundläggande rättighet. Det är principiella frågor, något fåntrattarna i Sveriges riksdag inte verkar förstå sig på.

När det gäller yttrandefrihet börjar politiker med att förbjuda yttrandet av rasistiska åsikter, något de flesta avskyr och därför få bryr sig om att försvara ur yttrandefrihetssynpunkt. Sedan är stigen öppnad och framtida politiker kan välja att ta korta eller långa steg mot fortsatta inskränkningar – ty när det gäller vad som anses kränkande åsikter beror svaret helt och hållet på vem som får frågan. Samma problematik gäller friheten på Internet. Där börjar det med att spärra sidor som innehåller barnporr, något ytterst få protesterar mot. Därmed är stigen öppnad och politiker kan föreslå att alla möjliga sajter, som enligt dem anses kränkande, ska spärras. Så har också skett.

Tricket är: beträd aldrig stigen.