Busstrejken i Stockholm är över – i alla fall tillfälligt. Den har ställt till en massa besvär för många människor. Bor man i innerstan kan man alltid cykla eller ta tunnelbanan. Men många utanför stan är beroende av bussen för att kunna ta sig till jobbet, man är alltså beroende av bussen för att över huvud taget kunna försörja sig.

I morgonsoffan i Gomorron Sverige satt America Vera-Zavala och beklagade att strejken kom under sommaren, det hade varit bättre om alla bussförare strejkade under kylan i november för att det skulle ”ta bättre”, ansåg hon. Thomas Idergard ilsknade till och frågade, helt korrekt, vilken rätt bussförarna har att sabotera för oss andra? Vilken rätt har denna grupp människor att se till att vi andra inte kommer till jobbet?

Det är tredje person som drabbas av sådana här idiotiska strejker, precis som i fallet med sjuksköterskorna. Lönelyftet för dem blev minimalt (och dessutom ska sägas att löneutvecklingen för just denna grupp varit bland de mest gynnsamma på arbetsmarknaden) och som tack för kaffet fick tusentals människor uppskjutna operationer – som de redan har betalat för via skattsedeln. Det är solidaritet det.

Thomas Idergard har helt rätt i att kollektiva strejker av detta slag är fruktansvärt töntiga, barnsliga och oansvariga och att de tillhör det förgångna. Om du är missnöjd med ditt jobb, byt arbetsgivare. Om du är missnöjd med ditt yrke, lämna det. Men lägg för tusan inte ned jobbet i protest och få betalt samtidigt som du ser till att en massa oskyldiga människor inte kan ta sig till sina arbeten. Det är ingen solidaritet i det, det är rent och skärt vansinne. Sådant skulle en riktig borgerlig regering se till att ändra på.