”7000 människor är vid liv i London i kväll tack vare information vi fått fram på det här viset.”
Orden kommer från Meryl Streep, som spelar CIA-chef i filmen Rendition (Utlämnad), och syftar förstås på USA:s rättsvidriga hantering av misstänkta terrorister. Vi räddar liv, är kontentan. Det är precis vad FRA vill ha sagt nu när myndigheten går till offensiv för att rädda sitt skinn. FRA ska bland annat ha förhindrat ett politiskt mord.
Det känns fortfarande som om båda sidor i FRA-debatten pratar förbi varandra. Hur räddar FRA liv genom att ha tillgång till svenska medborgares Internettrafik? Detta handlar om principfrågor. Börjar du rucka på dem, finns sedan ingen återvändo. Då har du ursäktat fortsatta inskränkningar i den personliga integriteten och det kan bara bli värre. Kom inte och påstå att framtida politiker kommer att vilja öka den personliga integriteten för oss medborgare. Man ska vara förbannat försiktig med att köpa argumentet ”vi räddar liv” när motkravet är att vi ska lämna ifrån oss vårt privatliv.
Det är mycket möjligt att FRA har räddat liv genom åren. Många fler liv skulle säkert räddas om polisen fick obegränsade resurser att avlyssna hela den svenska befolkningen, både på Internet och i mobilnätet, och om utegångsförbud infördes efter klockan 21 varje kväll. Men priset för dessa okänt antal räddade liv skulle vara ett annat slags samhälle, ett samhälle vi inte vill ha. Den biten tycks försvarare av FRA-lagen inte riktigt greppa. De ser inte helheten, de ser inte att varje FRA-lag inte är en isolerad företeelse utan en öppning in på en väg som vi över huvud taget inte ska beträda. Vi kan aldrig lagstifta oss fria från hot.
I slutändan måste vi ställa oss frågan vilket samhälle vi egentligen vill försvara. Den 12 september 2001 påbörjade västvärlden en vandring mot ett annat slags samhälle. Går vi tillräckligt långt i fel riktning för att försvara det vi anser rätt, kommer vi snart att möta dem som hotar vårt samhälle. Och då har vi ändå förlorat.
På de här flygrutterna räddas det liv som bara den.
Ett samhälle som i filmen V For Vandetta.
Där fanns det i alla fall en cool superhjälte som skipade rättvisa. Vad har vi? Birgitta Ohlsson.
Som tur var har jag ännnu inte ställts inför det valet, men som människa är principen väldigt enkel:
Jag dör hellre i kamp för mitt lands demokrati, än lever i en diktatur.
Jag skulle nog hellre leva i en diktatur än att dö i en demokrati (flyttar gärna till Kina…). Men jag förstår din poäng. Visst ska vi kämpa.
Vad säger du om tull och polis. Trafikkontroller och andra samhälliga kontrollpunkter.
I logikens namn måste vi väl demontera alla reglerade och och bevakande instanser.
Den tidiga Västernstaden utan sheriff.
Resultat: kaos och ”Häng dom högt !
Återigen UTOPI som i så många andras hjärnor tillhörande internet- generationen som sammanblandat dataspelens frihet och fuskmöjligheter med det verkliga livet
MVH
Anders B Westin
Polisen arbetar mot människor som är misstänkta för brott, FRA:s spaning omfattar oss alla. Du ser inte skillnaden? Du verkar inte riktigt ha hängt med i debatten de senaste veckorna. Protesterna mot FRA-lagen kommer inte bara från ynglingar som tillbringar all sin tid på Internet, de kommer från Advokatsamfundet, Journalistförbundet, Lagrådet, telekombranschen, en före detta Säpo-chef, enskilda jurister och kriminologer, politiker samt från den breda allmänheten.
Vad ”dataspel” (datorspel) har med saken att göra vet jag inte, men jag skulle gissa att du använder ”dataspel” som en symbol för den enligt ditt tycke förvillade ungdomen – en ungdom som i själva verket är betydligt mer påläst och kunnig än tidigare generationer, mycket tack vare nätets framväxt och informationens tillgänglighet.
Hans
Internet är skapat av teknikutvecklingen.
Samtidigt sker följande: En ny mänsklig selektionsarena finns till förfogande.
Det finns ingen mänsklig selektionsarena som inte missbrukas i ”ont” syfte. Det är bara en konsekvens av evolutionsläran. Finns en arena så uppkommer både gott och ont. Det mesta är gott men det är det onda som vi är rädda för.
Med matematiska algoritmer kan man skapa sannolikheter för integritetskränkning som överensstämmer med den sannolikhet som livet i övrigt genererar.
Jag har skrivit det på min egen blogg. Det är en långsiktig omöjlighet att undvika avlyssning. Förstår man inte det så förstår man inte livets grund.
Det som är den centrala frågan är vilka regler och kontrollinstanser som måste till för att övervaka övervakaren. (I en demokrati är detta en del av det komplexa samhällsbygget, dvs att övervaka makten och maktens övervakare)
Allt annat är en utopi.
Frågan är i hög grad besläktad med säkerheten runt kärnkraften.
Ju mer avancerade tekniska system vi bygger desto mer mer komplexa och ”matematiska” kontrollsystem behövs. Därav den flockbetonade FRA debatten. Många människor gör ingen analys utan reagerar spontant med känslohjärnan.
Det finns säkert vissa brister i den liggande FRA – lagen som även jag stör mig på. Självklart skall vi diskutera lagens innehåll i detaljer men att någonsin tro att vi kan undvika ”hemlig” avlyssning det är bara en utopisk naivitet.
MVH
Anders B Westin