Folkpartisten Eva Flyborg föreslår i en motion att aktiv dödshjälp tillåts i Sverige. Partisekreteraren Erik Ullenhag är snabb att påpeka att det inte är partiets officiella linje. Men visst har Flyborg rätt.
Som jag har återkommit till flera gånger på denna blogg (här och här), är dödshjälpsfrågan en mycket viktig principiell fråga. Den handlar om rätten till vår egen död. Det är omänskligt att människor inte ska få dö när de på grund av sjukdom och smärta inte vill leva längre.
Sifoundersökningar har visat på ett stort folkligt stöd för aktiv dödshjälp. Svenska Läkaresällskapet anser att patienter som vill dö ska slippa fortsatt behandling, men har ännu inte lyft frågan om aktiv dödshjälp för patienterna. Frågan har varit politiskt död länge, förhoppningsvis skapas en viss debatt kring Flyborgs motion för frågan behöver verkligen lyftas upp i ljuset och ventileras. Om nu politikerna vågar ta i så känsliga saker som döden.
Läs den mycket starka och prisbelönta artikeln om vägen till sista vilan på dödskliniken i Schweiz.
Borde inte frågan om att legalisera självmord komma före? Varför kritisera de som inte hindrar självmord? Varför försöka stoppa tex hoppare? Handlar det om rätten att besluta över sitt eget liv känns det som om den frågan borde komma före att andra ska få avsluta livet åt en. Personligen är jag inte övertygad om att jag är för att ge rätt att när som helst ta sitt eget liv, men frågan är värd att diskutera.
För det första är självmord redan ”legalt”, enda straffet är väl döden som oundvikligen kommer, men det var ju också tanken med självmordet får vi förmoda. För det andra: Jag har viss erfarenhet av sådana här frågor och min erfarenhet säger att väldigt många självmord, kanske de allra flesta, inträffar på grund av problem som ganska enkelt hade kunnat fixas. Det handlar sällan om människor som gått deprimerade och tänkt på självmord hela sina liv, det handlar oftare om infall (framför allt när det gäller unga). Kärlekssorg, ett plötsligt problem som upplevs som oöverstigligt osv.
Och när man lider av en depression hamnar man i ett tunnelseende som gör att man inte förmår fatta logiska beslut. Allt verkar väldigt logiskt och rationellt just där och då, det är först när man har lämnat sjukdomen bakom sig som man inser hur galet man resonerade. Därför anser jag att suicidprevention är viktigt. Människor som verkligen är övertygade om att de vill ta sina liv kommer att försöka tills de lyckas ändå, det kan vi aldrig förhindra. Det har vi så många exempel på, även jag.
Visst är självmord legalt, på samma sätt som prostitution. Just det är tillåtet, men samhället gör allt för att stoppa företeelsen.
Men i övrigt håller jag med om att man borde försöka förhindra oplanerade självmord. När det gäller de som planerat länge, så är jag inte lika övertygad.
Men min poäng som kanske framgick dåligt, är att ska man tillåta dödshjälp så borde man väl först ”tillåta” självmord. Både så till vida att man inte alltid hindrar dem. Men också medhjälp till självmord.
Även om man fortfarande är kapabel att själv tömma pillerburken så kan man ju vara obotligt sjuk och lidande. Varför ska det då vara ”förbjudet” att samla de närmaste för att på ett värdigt sätt lämna livet i deras sällskap?
Varför ska självmördare behöva utföra sitt dåd i ensamhet?
Ännu ett schyst ideé från en folkpartist och frågan diskuteras även i Folkpariet. När ska aktiv dödshjälp legaliseras och kan inte folkpartiet byta sida till vänstersidan så finns det chanser att jag röstar på FP nästa val.
http://www.respektfullt.blogspot.com