Anders Bolling, som är utrikesredaktör på DN.se har skrivit boken Apokalypsens gosiga mörker. I ett kort intervjuklipp förklarar han att det finns en tendens inom medierna att endast lyfta fram de negativa aspekterna i Sverige och världen och ignorera allt positivt.

Som exempel tar Bolling artikeln om Socialstyrelsens folkhälsorapport som publicerades för några dagar sedan. I artikeln framgår att vi röker mindre, äter bättre och följdriktigt lever längre. Men det artikelförfattaren väljer att lyfta fram är i stället ungas psykiska ohälsa och fortsatta sociala skillnader i befolkningens mående. Följaktligen blir rubriken ”Ökad psykisk ohälsa oroar”.

Bolling har en viktig poäng. Negativa nyheter, ”forskningslarm” och alarmistiska åsikter får ett oerhört stort genomslag på nyhetsplats i både TV och tidningar. Det gäller konflikter i andra länder (där varje terrorattentat i Irak är en given nyhet medan all positiv utveckling som sker i landet ignoreras), det gäller utvecklingen i Afrika (där det sällan görs några reportage om vilka framsteg vissa av de afrikanska länderna faktiskt har gjort). Och när vi kommer till miljö- och klimatfrågor finns närmast en undergångsromantisering hos svenska journalister. De verkligen brinner för att beskriva katastrofscenarier, det ena värre än det andra.

Konsekvensen av allt detta blir ett stämningsläge hos befolkningen som inte motsvarar den värld vi faktiskt lever i. Jag var på en föreläsning med Stefan Einhorn i höstas där han pratade om sin bok Konsten att vara snäll. Han gjorde ett test med publiken som var ganska avslöjande. Som någorlunda insatt i alternativa medier, det vill säga bloggosfären, genomskådade jag många av hans påståenden. I bloggosfären uttrycks nämligen sanningar som inte syns eller får synas i vare sig DN, Aftonbladet eller i svensk TV. 80-90 procent av publiken svarade dock alltid fel. Påståendena gällde sådant som utvecklingen av utsläpp i världen och huruvida världsfattigdomen ökar eller inte. Svaren från den stora majoriteten av publiken var alltid i negativ riktning.

Självfallet har mediernas bild av tillståndet i världen en stor del i människors överdrivet negativa uppfattning om detsamma. Få har dessutom något emot en svartmålning. Dåliga nyheter säljer både tidningar och lockar oss till TV-apparaterna. Det ökar politikernas känsla av att få ta ansvar eftersom problem kräver en lösning och därmed politisk handling. De får känna sig behövda av det oroliga folket. Även frivilligorganisationer har allt annat vinna på en svart världsbild då de lever på att människor tror att allt är för jävligt.

Allt detta kan få oerhörda konsekvenser på sikt. När en oinformerad massa slaviskt tror på mediernas svartmålning av tillståndet i världen, när politikerna kräver ökade befogenheter för att bekämpa hot som egentligen inte finns eller som har blåsts upp enormt, riskerar vi att få ett samhälle av rädda hundar i stället för starka, fria individer. Rädda hundar söker skydd, starka fria individer kräver självbestämmande. Ni kan ju gissa vilka som föredras av makthavarna.