Ett fåtal personer har envist hållit fast vid att George W Bush varit en rakryggad president som, trots all motvind, kämpat för mänskliga rättigheter i världen. Vi andra har betraktat honom som ett svin och ett demokratiskt falsarium. Frisläppta dokument som bekräftar alla berättelser om brott mot mänskliga rättigheter i demokratins namn bekräftar denna sida av Bush.
Bush förnekade under hela sin presidentperiod konsekvent alla anklagelser om att USA sysslar med tortyr i ”kriget mot terrorismen”. Han upprepade det i sin sista intervju (med Larry King) och påpekade, för säkerhets skull, att han var ”very comfortable” med vad som gjordes under hans ledning för att försvara USA. ”My job is to protect you, Larry. And I’ve given it my all.” Jo, man tackar.
Varje vaken medborgare torde ha insett att president Bush och vicepresident Cheney ljög medvetet och att de fortsätter att le sina största hånleenden åt alla som framför åsikten att USA systematiskt kränkt de mänskliga rättigheterna (när man tänker efter är det en osannolik samling lirare som Bush haft under sig). USA tog visserligen officiellt avstånd från övergreppen i Abu Ghraib – något annat alternativ fanns knappast – och enskilda inblandade dömdes för sina brott. Detta skulle visa att USA:s ledning inte stod bakom sådan behandling av människor. Det skulle säga, högt och tydligt, att ”this isn’t us”. Men det var det.
”Fel på rutinerna” eller ”enskildas misstag” brukar det heta när företag eller organisationer anklagas för fusk och bedrägeri i hanteringen av sina produkter/tjänster (som i uppmärksammade fall med medvetet felmärkt kött i ICA:s butiker eller krossade kistor vid jordbegravningar på svenska kyrkogårdar). Trots att alla egentligen inser att det inte alls var ”fel på rutinerna” och att det inte alls var några enskilda anställda som bröt mot normerna utan att allting tvärtom var sanktionerat uppifrån och en helt naturlig del av verksamheten, köper vi den officiella versionen eftersom den lugnar oss. Vi vill inte tro att vi har blivit blåsta.
Lite så fungerar det även för somliga när det gäller USA:s brott mot mänskliga rättigheter. Berättelser om tortyr i Guantánamo viftas gärna bort som ”propaganda”. Jag tycker att bara den olagliga interneringen i lägret i sig borde vara nog för att kritisera USA:s hantering av misstänkta terrorister. Att många dessutom vittnar om tortyr gör knappast saken bättre. Bush vände på perspektiven helt i intervjun med BBC ett år innan han avgick när han hävdade att han förstod synpunkten att det är fel att terrorister som mördat andra människor ska ha rätt till en rättvis rättegång. Det signalerar vilken pervers syn på internationell rätt som världens mäktigaste man mellan 2000 och 2008 har.
Effekterna av denna syn kan sammanfattas nedan i några av CIA:s förhörsmetoder som Bush menar är ”fullt lagliga” och således inte alls att likna vid tortyr:
• ”Slag mot en ”flexibel” vägg. Individen placeras med hälen mot en lodrät yta. Förhörsledaren rycker tag i fången och pressar honom snabbt tillbaka. Smällen utlöser ett bang. Väggen är konstruerad så att ljudet blir extra högt, vilket ska chocka och förstärka upplevelsen.
• Instängning i låda. Fången tvingas ner i en container som är så liten att han antingen bara kan sitta (max 2 timmar) eller stå (max 18 timmar). CIA ges också grönt ljus att kasta in en ofarlig insekt. Fången ska dock felaktigt upplysas om att insekten sticks.
• Slag mot ansiktet. Syftet är att orsaka ”chock, överraskning och förnedring”.
• Framkallad stress. Personen tvingas antingen stå så att all kroppsvikt belastar tårna eller sitta på knäna och luta sig bakåt i en 45-gradig vinkel.
• Simulerad drunkning. Individen binds fast på en sluttande bänk med benen upphöjda. En trasa täcker pannan och ögonen, samtidigt som vatten tillförs och den dränkta trasan sänks över näsa och mun. Detta begränsar syretillförseln och utlöser en känsla av att drunkna.”
Hur människor som betraktar sig som demokrater kan försvara att en stat får bete sig på detta sätt är fullständigt obegripligt. Barack Obama har valt en annan väg. Vad som är spel för gallerierna och vad som är en helt uppriktig strävan att återupprätta USA:s anseende som en stat som inte beter sig som de skurkstater den kritiserar, är för tidigt att säga. Men innan vi sett tecken på det förstnämnda får vi helt enkelt utgå från att Obama menar allvar. Då är bara frågan hur djupt i skiten han vågar gräva, det finns nämligen en hel del att hitta i CIA:s långa smutsiga historia.
Under sina första 100 dagar vid makten har Barack Obama lyckats ta tydliga steg bort från den Vilda västernpolitik som förespråkades av föregångaren Bush. Alla som tror på en en demokratisk rättsstat och anser att demokratin inte ska försvaras med tyrannins medel, har anledning att känna visst hopp.
Svåröverträffade.
Senaste kommentarer