Kristdemokraternas Göran Hägglund har hyllats från borgerligt håll efter sitt kraftfulla tal i Almedalen. Många har hävdat att Kristdemokraterna borde söka sig bort från mittenfåran och i stället slå vakt om partiets konservativa sida. Jag skulle uppskatta en sådan utveckling. Inte för att jag bryr mig om hur det går för partiet utan för att det innebär att åtminstone ett alliansparti lämnar den geggiga mittensörjan. Tydliga alternativ i politiken är alltid positivt och det är utan tvekan en bristvara i dag.

Om det funnits hopp om borgerlig nytändning efter Hägglunds ideologiska utfall mot kulturvänstern och till ”vanliga Svenssons” försvar, fick vi i dag en ny påminnelse om vad partiet egentligen står för: förbud. En av toppkandidaten Ella Bohlins hjärtefrågor i EU-valrörelsen var minskade införselskvoter för alkohol. Nu går socialminister Hägglund ut och kräver både höjd alkoholskatt och förbud mot alkoholreklam till ungdomar. Detta är Kristdemokraterna i ett nötskal. Allt snack om valfrihet för familjer faller märkbart platt så fort partiets rullar igång sitt förbuds- och regleringsmaskineri i en rad andra frågor.

Den som röstar på Kristdemokraterna ska alltså veta att det är ett förbudsparti rösten hamnar på och att dess företrädare mestadels är moralistiska hängbukar som inte tycker att det ska vara för roligt att leva.

Aja baja.