Jag har tidigare uppmanat Alliansen att lägga mer krut på Miljöpartiet, vars framgångar i opinionen är den enda orsaken till att oppositionen leder i mätningarna. Både Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet lär ha nått sina ungefärliga bottennoteringar (34 respektive 5 procent), här finns inte mycket att hämta. Miljöpartiets väljare är sannolikt mer lättfotade och kan tänka sig att byta block från val till val utifrån vilka sakfrågor som prioriteras.
Men frukta icke! Per Schlingmann har en ”hemlig plan”, hävdar Expressen (så hemlig kan den nu inte vara om kvällsblaskorna får nys om den). Moderaterna ska tydliggöra vilken politik Miljöpartiet står för. Det är, tror jag, en både vettig och helt nödvändig strategi om Alliansen vill bli omvald. Så länge medierna fortsätter att gulla med Miljöpartiet och Maria Wetterstrand, kommer partiets popularitetssiffror att ligga högt av rena good feeling-skäl hos väljarkåren.
Det gröna partiets framgångar bygger mest på en mer än lagom förtjusande mediebild av språkröret Maria Wetterstrand (som emellertid kommer att avgå 2011) och en fullkomlig brist på granskning av partiets konkreta politik. Att lyfta fram vad partiet egentligen vill, vid sidan om allt vackert prat om närproducerad mat och en värld utan avgaser, är viktigt. Om Moderaterna och regeringen lyckas, kommer väljarna att få veta betydligt mer om konsekvenserna av Miljöpartiets världsfrånvända semisocialistiska politik. I stora delar rör det sig, trots alla försök att fila på fasaden, fortfarande om ett tillväxtskeptiskt flumparti.
Mona Sahlin, kommunister och trädkramare i samma regering. Min Gud, varför har du övergivit oss…?
Senaste kommentarer