Jag brukar inte ägna så mycket tid åt metadiskussioner på bloggen eller diskutera bloggande som fenomen. Moderaten Kent Persson har dock startat en diskussion om vilka bloggar vi bloggare själva läser, respekterar och ser som föredömen. Och den kan jag väl delta i.
Jag läser många bloggar men följer enbart ett fåtal dagligen. Detta gör att jag med all säkerhet missar mycket bra som skrivs där ute, men det går helt enkelt inte att läsa allt. Valet av blogg är inte främst ett ideologiskt grundat val utan snarare ett val utifrån sakfrågor. De bloggare som fördjupar sig i integritetsfrågor, där den sexuella integriteten ligger mig varmt om hjärtat, tycker jag om att läsa. Jag vill se känslor och gärna retorisk rapphet. Jag gillar politisk inkorrekthet i alla dess former. Bloggare som på ett enkelt men underhållande sätt skriver om moralism, politisk klåfingrighet och varför personlig frihet är det bästa av ting hör till de jag följer dagligen. Det är ideologiska bloggare som HAX och 之乎者也, informativa som The Climate Scam samt den liberala feministen Louise Persson, som just nu dissekerar Anna Skarheds hopplösa utvärdering av sexköpslagen. Oscar Swartz är inte bara en duktig skribent, han lägger ned oerhört mycket tid på sina texter. Det gör att bloggen å ena sidan inte uppdateras särskilt ofta, men texterna håller å den andra väldigt hög kvalitet.
Jag föredrar bloggare som inte är bakbundna av partilojaliteter men som om de är partipolitiskt aktiva ändå vågar stå upp för sina egna åsikter. En person som gör det är moderaten Per Hagwall på No size fits all, som skriver om i det politiskt korrekta Sverige kontroversiella frågor och är allmänt frän. På Sagor från livbåten hittas alltid välskrivna och bra texter. Detsamma kan sägas om Medborgarperspektiv.
Vad är det då som gör en bra blogg? Jag anser att bloggen bör uppdateras kontinuerligt, allra helst dagligen (och därmed faller väl min blogg platt med tanke på det långa blogguppehållet jag tog under mina senaste Kinavistelse, men den var de facto ofrivillig och inte orsakad av lättja!). Texterna bör inte vara för långa. En nog så välskriven text riskerar att inte bli läst om den är på tok för lång. Då gör den sig bättre i tryckt form. Mitt tips är således att dela upp långa texter i flera delar om de ska publiceras på en blogg – gör det till en daglig serie om det krävs. Något annat som krävs för att en blogg ska kännas levande och relevant är en kommentarsfunktion. Många bloggar lever upp tack vare ett aktivt kommentarsfält och bloggposter kan också utvecklas via läsares kommentarer. En närhet till läsarna borde vara a och o på en blogg. Och använd humor! Var inte så jäkla allvarliga och uppstyltade hela tiden. En rolig bild livar alltid upp.
En bloggare jag verkligen respekterar eftersom han är en sådan utsökt skribent är Mattias Svensson, men hans privata blogg uppdateras tyvärr lite för sällan (han skriver emellertid även på Neos blogg). En annan är Johan Ingerö. Jag håller inte alltid med honom i det han skriver, men Johan är tvivelsutan en av de mest begåvade svenska borgerliga skribenterna i bloggosfären.
Hans!
Jag bockar och bugar! Det känns väldigt hedersamt att bli omnämnd tillsammans med många av de bloggar som även jag värderar väldigt högt.
Man tackar!
Jag som är så snäll… Jo, jag kan nog vara så att jag uttrycker mig syrligt när det är ett fenomen som slår mig som riktigt dumt, speciellt när det inbegriper folk som borde veta bättre. Jag har kallats för "vass" av Tokmoderaten och Dinledamot, "frän" var nytt dock
Om du inte har tillgång till interwebben på resorna kan du ju göra som Victoria som skrev 30 brev till Daniel innan hon reste bort, ett för varje dag…
(Det går iaf att tidsinställa bloggar på WordPress)
Frän betyder ju "häftig" eller "cool". Det är väl en komplimang?
Vad bloggandet beträffar var tanken att jag skulle berätta om själva resan, från stad till stad. Det är lite svårt att förbereda i förhand.
Aha, du menade så… min förförståelse var färgad av det (inte negativt menade) omdöme som givits mig av två av mina partikamrater…
Jag tog det som en komplimang hursomhelst 🙂