Vänstervridningen inom universitetsvärlden har varit uppenbar länge. Det är således inga nyheter Svante Nycander kommer med på DN Debatt i går och i dag. Men det retar fortfarande de som är vänster att påstå att både svenska medier och stora delar av universitetsvärlden är vänstervriden. Varför inte bara säga som det är?
Är man så tokvänster att man inte ser att DN Kultur är vänstervriden, i likhet med alla kulturredaktioner, är det kanske inte så konstigt att man heller inte ser vänstervridningen inom universitetsvärlden. Det blir något slags normaltillstånd att läsa Marx, predika strukturellt tänkande och häckla liberalismen och kapitalismen. Detta långt efter kommunismens fall och socialismens politiska sammanbrott.
Jag minns fortfarande väl en föreläsning vid Uppsala universitet. Den skulle handla om ekonomisk historia och liberal ekonomisk teori varför jag för en gångs skull hade vissa förhoppningar om att slippa Marx. Åtminstone lite. Det spektakel jag fick se blev dock ännu värre. Föreläsaren, vars namn jag inte lagt på minnet, inledde med att be alla om ursäkt att han nu skulle föreläsa om liberal ekonomisk teori. Bara så att vi visste att detta minsann var ett undantag. Vi fick ha lite överseende, han hade inget val. När föreläsaren strax före paus började häckla Bo Lundgren (detta var valåret 2002) fick jag dock nog och gick hem. Sedan har vi vad som i Uppsala kallades ”och”-perspektivet, nämligen vänsterfeminismen. Den skulle in överallt, oavsett hur irrelevant perspektiven tedde sig för ämnet i fråga. Utvecklingen sedan dess har inte direkt blivit bättre.
Problemet är att personer som är vänster rent politiskt inte ser detta, alternativt inte ser något fel i politiskt vinklad litteratur. Vad hände med det kritiska tänkandet? Nycander ger en rimlig förklaring: verklighetsförankring och solid vetenskap är inte nödvändig i dessa människors ögon. Här är genusvetenskapen ledande. Inom genusvetenskapen har det till och med hävdats att det som i dag ses som vetenskap är sprunget ur manligt tänkande och manliga strukturer och bör förkastas till förmån för något nytt: en vetenskap där källkritik och evidens inte är så viktigt. Det är inte att undra på att Eva Lundgren stormtrivs i ett sådant klimat.
Vänsterperspektiven sitter i väggarna på många institutioner. Det skulle behövas ett rejält korsdrag för att vädra ut den unkna luften. Men vem kan öppna fönstret?
Fortfarande högaktuell på svenska universitet och högskolor.
Senaste kommentarer