Strax efter klockan 16 i dag röstades det om teledatalagringen i riksdagen. Röstsiffrorna för propositionen om datalagring blev 281-62 vilket innebär att de nödvändiga fem sjättedelarna ej uppnåddes. Förslaget blir därmed vilande i minst 12 månader. Därmed är ett litet slag i kriget vunnet då datalagringen av all vår elektroniska trafik skjuts på framtiden och bereder tid för alla motståndare att samla kraft. Vi har vunnit lite tid.

Att lagförslaget har bordlagts tills vidare är bra. Åter igen har vi emellertid fått se precis hur lite borgerliga riksdagsledamöter bryr sig om grundläggande fri- och rättigheter när det inte räcker att bara prata utan då de med handling måste välja sida. Det blev bara inga Federley-tårar i riksdagen den här gången.

Morgonens debatt som föregick omröstningen kom tyvärr att handla mer om de väntade böter som Sverige kommer få betala till EU för att inte ha implementerat teledatalagringsdirektivet än den betydligt mer relevanta integritetsdiskussionen. Det var dessutom endast ett fåtal personer som deltog i debatten. Johan Linander (C) anförde samma argument som för över två år sedan: det är slöseri med skattemedel att inte rätta sig efter EU:s vilja. Maria Ferm (MP) och Jens Holm (V) försökte föra in integritetsaspekterna i diskussionen. Johan Pehrson (FP), som inte skäms det minsta över att kalla sig liberal och samtidigt bedriva radikalt antiliberal politik, undrade apropå EU:s vite på (gissningsvis) 100-150 miljoner kronor: ”Vet du hur många undersköterskor det är?”. Nej, jag har ingen aning. Jag brukar inte mäta saker i antal undersköterskor. Vi kan väl i stället mäta i antalet vetelängder?

Nu har ni starka argument för att säga ja till den mest integritetskränkande lagstiftningen i svensk historia, kära moderater, sossar, centerpartister, folkpartister och kristdemokrater.

Tänk de på äldre!