Jag delar inte många åsikter med konservative Roland Poirier Martinsson. Men hans kritiska inställning till radikal- och statsfeminismen kan jag skriva under på. Däremot tror jag att han (som så ofta) gör en felaktig slutsats när han dödförklarar dessa feministiska strömningar i Sverige. Jag vill påstå att de lever i allra högsta grad.
Det är förvisso sant att den feministiska lagstiftningstakten har saktat ned sedan Socialdemokraterna fick lämna regeringskansliet och Vänsterpartiets inflytande upphörde. Men Moderaterna är i dag ett statsfeministiskt regeringsparti. Det var Moderaterna som såg till att sexköpslagen skärptes. Alliansregeringen har därtill infört en så kallad jämställdhetsbonus för att förmå småbarnsföräldrar att dela tiden lika med sina barn.
Det finns många exempel på att stats- och radikalfeminismen lever och frodas. Det startas allt fler dagis med genuspedagogik, debatten i medierna utgår ständigt från hur vi ska få en jämn fördelning på arbetsplatser och i bolagsstyrelser och det tas för givet att politiker måste påverka medborgarna så att de lever enligt den korrekta jämställdhetsmoralen.
Statsfeminismen är således långt ifrån ute. Den har snarast kommit att växa ihop med det politiska systemet och följer numera med i mängder av beslut på både nationell och lokal nivå.
Det är signifikativt att nyliberalism och högerkonservatism förenas i strävan att bromsa utvecklingen mot att män ocgh kvinnor får samma rättigheter och skyldigheter.
"Statsfeminismen är således långt ifrån ute. Den har snarast kommit att växa ihop med det politiska systemet och följer numera med i mängder av beslut på både nationell och lokal nivå.
——————'
Ja det gick ju så långt att för att hindra dom krafter som Martinsson företräder blev man tvungen att lagstadga att kvinnor inte per automatik skulle vara bihang till män.
Vi som är sanna liberaler skulle inte kalla det statsfemiminism utan vi hävdar tvärtom att staten med deessa lagar utför vad varje liberal stat ska i det fallet.Den skyddar ALLA individer från våld som är baserat på könslig tillhörighet.
Exakt hur skyddar staten, och vem? Med tanke på att miljoner pumpas in i organisationer som vill skydda de medborgare med kvinnlig könstillhörighet när de organisationer som vill skydda alla medborgare krälar i stoftet rent ekonomiskt för att inga anslag ges.
Liberalt? Knappast!
Könsrasistiskt? Alla kategorier!
Ser du inte det så slit av dig genusglasögonen och öppna ögonen för fan.
Det är så hånfullt mot folk att påstå annat!
//Anton
Det är inte liberalt att motsätta sig att kvinnor ocn män garanteras samma rättigheter och skyldigheter i lag.
Den extrema liberala och den konservativa högerns oändliga gnällande över detta är antiliberalt.
Du vet mycket väl att statsfeminismen handlar om oändligt mycket mer än så.
Ja den är en stor fråga som är en logisk konsekvens av att det inte förrän på 60 talet stod klart att samhället skulle bli tvunget att acceptera en förändring av dom normer baserade på mäns regler som tidigare styrt kvinnors liv.
Man kan ju säga att motsåndet MOT att kvinnor behandlas som människor på samma villkor som män traditionellt kommit från det högerkonservativa gungfly som Martinsson företräder och om han anser att faran är över för deras del så har vi definitivt problem och frågan är i så fall viktigare än den varit på länge.
Jag ser verkligen inte vad det är för fel att aktivt arbeta för ett mer jämställt samhälle. Vad var det till exempel för fel med jämställdhetsbonusen?
Det handlar om var politikens gränser ska gå. Politiker har inget med våra privatliv att göra, de har inget att göra med hur vi tillbringar tiden med våra barn.
Liberalt tänkande har som utgångspunkt att alla generellt har samma rättigheter och skyldigheter.
Det är således i det fallet politikens uppgift att se till att detta efterlevs.
Om ett samhälle gör kvinnor till slavar i hemmen eller konstant ger kvinnor mindre betalt än män för samma arbete ….eller ifall kvinnor ger mindre faktiskt möjlighet att påverka sin och alla andras verklighet än män så ÄR det ALLTID liberalt att verka för en förändring eller ett upprätthållande av en åstadkommen positiv förändring av detta.
Personligen föredrar jag att kallas cyniker i frågan och konstaterar att jämlikhet och jämställdhet är den sista acceptabla ursäkten att behandla grupper olika.
/B