Högsta domstolen kommer att ta upp fallet med den barnporrdömde serieöversättaren Simon Lundström, mer känt som ”mangafallet”. Lundström har en gedigen samling japanska tecknade bilder, manga, i sin ägo – varav ett litet fåtal föreställde underåriga figurer i sexuella sammanhang. Han dömdes för innehav av barnpornografi, vilket har upprört delar av Kultursverige och debattörer till både höger och vänster.

Beatrice Ask har hävdat att frågan inte är prioriterad. Någon hjälp från regeringen att se över lagstiftningen är sålunda inte att vänta. Nu hänger det på Högsta domstolen. Frågan är dock hur HD ska kunna se fundamentalt annorlunda på frågan.

Fallet är principiellt intressant. Kan verkligen en tecknad bild av en sagofigur med långa öron ses som sexuell exploatering av barn? På vilket sätt tar barn skada av att en naken sagofigur har sex i serietecknarens, och eventuellt läsarens, huvud?

Rädda barnen har debatterat frågan i medierna – till stöd för domen då, förstås. Det är ytterst märkligt att en barnorganisation kan skjuta bredvid målet så fullständigt. Rädda barnen hävdar att även tecknade bilder kan öka sexualiseringen av barn i samhället och att det därför måste dras en tydlig gräns. Problemet är att denna gräns ständigt flyttas. Det är bara några veckor sedan FN:s barnrättskommitté föreslog att även texter om sexuella övergrepp mot barn ska förbjudas – vilket oundvikligen skulle kriminalisera en rad litterära och historiska verk. Det är censur som föreslås, inget annat.

En förment vilja att skydda barnen har skapat ett samhälle med en eskalerande pedofilhysteri. Vi har börjat se våra barn ur pedofilens ögon i något perverst syfte att försvara dem mot just pedofilerna. Det är bra att HD väljer att ta upp domen, det ger den absurda lagen mer uppmärksamhet. Men dessvärre är det nog ganska få som verkligen bryr sig.

Läs även: HAX, Lake, Gothbarbie