Trots att vi ofta intalas om motsatsen har världen på många sätt blivit en bättre plats att leva på. Det finns en tydligt negativ utveckling rent politiskt, men den förtjänar en egen bloggpost. Denna handlar om tillväxtskepticismens idioti.
Hans Rosling har blivit den positiva motrösten i en kakafoni av negativism och pessimism, inte sällan påeldad från vänsterhåll, om tillståndet i världen. Rosling visar med konkret statistik, snillrikt illustrerad genom Gapminders grafik, att fattigdomen faktiskt minskar, att barnadödligheten sjunker och att många så kallade u-länder inte alls är så långt efter oss stolta i-länder som vi vill tro. De är i en catch up-fas, men många är redan på väg ikapp på ett antal områden.
Det är inte direkt biståndets förtjänst att fattigdomen minskar. Det handlar om satsningar på rätt områden, inte passivt stöd från utlandet. Grunden i fattigdomsbekämpningen är tillväxt. Kina gick från fattig jordbruksnation till världens andra största ekonomi (och världens största bilmarknad) genom att steg för steg öppna upp sin ekonomi och genom att inte bara tillåta utan även uppmuntra privat rikedom. Máo Zédōngs (毛泽东) porträtt må hänga över Himmelska fridens port och hans lik ligga i mausoleet på torget tvärs över gatan. Men Kina är i dag ett helt annat land med en helt annan plan än under Máos dagar. Och utanför ordförandens mausoleum säljs plastblommor som läggs vid en staty av den gamle tyrannen för att sedan samlas in och säljas på nytt. Allt i sann kapitalistisk anda.
Till skillnad från i Sverige andas inte kineser avundsjuka när de ser grannen i en Mercedes. De tänker att en sådan bil ska de minsann också ha i framtiden. Det gäller bara att jobba hårt. Och jobbar gör de, kineserna. Mer än vad många svenskar kan föreställa sig.
Tillväxtkritikerna vädrar morgonluft med jämna mellanrum. De kräver ett annat samhälle. De kräver nolltillväxt för ”naturens skull”. Men Kina är ett tacksamt exempel på vad årlig ekonomisk tillväxt kan åstadkomma när det gäller fattigdomsbekämpning. Tillväxten har legat på tvåsiffriga tal under lång tid och har nosat på 9 procent när flera av Europas ekonomier har minustillväxt och även annars så framgångsrika Sverige bromsar in. För 2012 tror Kina på en tillväxt på 7,5 procent, en nivå som är nödvändig för att jobben ska bli fler till den massiva befolkningen. Med tillväxten följer inte bara konsumism och prylmani utan även teknologisk utveckling som på sikt gynnar miljön, inte förstör den.
Samma recept som fungerat i Kina fungerar även i Indien, Afrika och Brasilien. Tillväxten i sig löser inte problemen, men den är en grundförutsättning för att fattigdomsbekämpningen alls ska kunna komma igång. Att motsätta sig en tillväxtpolitik är att be om permanentad fattigdom. Inga enprocentsmål i bistånd kan ersätta liberaliserade marknader, värn om privat egendom och en uppmuntran till människor att jobba och bli rika.
Svårt att se hur en tillväxt på 7.5 procent i en fascistisk/kapitalistisk diktatur där landets tillgångar stulits av den tidigare kommunistiska partinomenklaturan skulle vara ett tecken på en bättre värld.
Försöker du efterhärma Vermin Supreme på bloggarna Micke? 😉
http://www.youtube.com/watch?v=DFXXAuDK1Ao&feature=youtube_gdata_player
Det är svårt att tro receptet ska fungera i Indien.
Micke
Ingen påstår att Kina på något som helst vis är en idealisk statsbildning eller har ett av de bästa styrelseskicken som praktiseras.
Ingen påstår att Kina inte kan vara bättre i morgon än vad det är idag.
Ingen påstår att det inte finns länder som kan utvecklas bättre än vad Kina gör.
Ingen påstår att politikerklassen i Kina är annorlunda än politiker i många andra länder, dvs skitskallar i kombination med rövhål.
Engnell påstår nog inte mycket mer än att livet för den kinesiske medborgaren I GENOMSNITT är avsevärt bättre idag än vad det var tidigare och att detta är en effekt av tillväxten.
Något att bli upprörd över?
Eller vill Micke exemplifiera något bättre med några framgångsrika hardcore kommunistiska samhällen någonstans?
Det är svårt att tro receptet ska fungera i Indien.
——————————
Kan bara fungera i ett land som alltid varit en dikatur och där den kommunistiska nomenklaturan stulit alla tillgångar innan dom introducerade dessa på värld3ens börser och bytte overallerna mot kostymer.
Eller vill Micke exemplifiera något bättre med några framgångsrika hardcore kommunistiska samhällen någonstans?
——————————-
Kina är ett exempel på din fråga och exakt samma nomenklatura i sama diktatur som 68 hyllades av vänstern hyllas idag av högern av i princip samma orsak fast spegelvänt.
Det är en paradox som som nästan gör mig illamående.
Micke: Men du försvarade ju tidigare Pol Pot och Vietnam som enligt dig hade kunnat bli blomstrande demokratier med hög tillväxt på samtliga upptänkliga plan om det inte hade varit för Henry Kissingers bomber? Eller tog jag fel person nu?
Mvh Jan Saxman
Du kan uppenbarligen inte läsa och förstå ren text så varför skulle jag tro att det skulle vara till nån nytta för dig om jag svarade på den frågan?
Micke
Ingen påstår att kommunistiska diktaturer är vare sig sämre eller bättre än fascistoida diktaturer, det är nog tyvärr samma sorts vidriga styren i båda fallen. Rött, brunt eller grönt är faktiskt ingen större skillnad utan lika illa, för den som inte råkar tillhöra den bestämmande klassen.
Det som kanske hände i Kina (min vilda gissning) var att ledningen förstod att gör man ingenting utan bara fortsätter med sitt rena kommunistblaj, så sitter man kanske i förlängningen med en revolution på halsen och det är sällan roligt för det kan innebära att man blir av med densamma.
Alltså fick den obekant färgade katten påbörja sitt arbete och det blev tillväxt och tillräckligt många fick det tillräckligt mycket bättre för att undvika revolution.
Saken blir alltså att jämföra ett svinaktigt auktoritärt styre med ett annat svinaktigt auktoritärt styre men där det ena svinaktiga auktoritära styret erbjuder en högre materiell standard vilket inte det andra svinaktiga auktoritära styret gör.
Vilket är minst dåligt?
Minst dåligt och ur frihetlig synvinkel mest konsekvent i det här sammanhanget är att högern värderar materiella framsteg i Kina på exakt samma sätt som man gjorde på 60 talet och väger in HUR dessa åstadkommits SAMT att man därefter förkastar alla materiella framsteg som skett under icke fria villkor.
Skall jag tolka dig som att de materiella framsteg som det ena svinaktiga auktoritära styret har frambringat är oväsentliga och att de svinaktiga auktoritära styrena därmed är att jämställa?
Du ska tolka det som att man som frihetlig ska hålla rätt på var man har sina bollar så att man inte helt plötsligt börjar anse att nazityskland hade sina fördelar därför att nazisterna genom dikturen skapade en välfärd som inte fanns i samma utsräckning som innnan Hitler fick makten.
Du ska tolka det som att det värdemässigt inte är någon skillnad på en kapitalistisk och en kommunistisk diktatur oavsett vad den ena eller den andra åstadkommer.
Du ska tolka det som att det primära för en frihetlig människa alltid är att angripa diktaturens väsen oavsett av vilken art den är och och aldrig hylla dess resulat för när man gör det hyllar man också dikaturen.
Då är vi fullständigt överens Micke, all sorts diktatur är lika motbjudande och för säkerhets skull vill jag med tydlighet inkludera islamsk sådan i detta ställningstagande så att det inte uppstår några missförstånd. Eller hur?
Återstår att förstå varför du blir så upprörd över Engnells uppskattning av tillväxt.
Med tillväxt, oaktat slag av diktatur, så medverkar diktaturen till sin egen undergång eller i vart fall mycket kraftfulla förändring och det beror på framväxten av en medelklass, något som vi sannolikt ser i dagens Ryssland.
Ogillar du framväxten av en medelklass som uppstår som ett resultat av tillväxt?
Eftersom du insisterar på att Nazityskland var en bättre nation 1937 än 1931 så blir jag tvungen att lämna dig åt ditt öde.
Förstår ingenting.
Du insisterar på att materiell välståndsökning i en diktatur är bra men tydligen är även det något som är relativt.
Micke
Om vi antar att diktaturen är en konstant, vare sig den är av röd, brun eller grön sort, så inbillar jag mig att medborgaren, dvs inte den utifrån inblickande upplyste, i detta olyckliga samhälle uppfattar sin eländiga tillvaro som NÅGOT mindre eländig om medborgaren istället för barkbröd ges möjlighet att inmundiga sötlimpa.
Uppfattar detta som en kontroversiell hållning eller till och med som ett försvar av Hitler, nazism eller något annat elände?
Uppfattar detta som en kontroversiell hållning eller till och med som ett försvar av Hitler, nazism eller något annat elände?
———————
Där är kontroversiellt att relatera till den nazityska materiella välståndsökningen under 30 talet som del av en positiv trend som vi borde ha applåderat.
Vad det innebär för hur man ska se på den ekonomiska utveckligen i Kina och hur den relaterar till global ekonomisk utveckling är helt upp till dig själv.
Jaha.
Och precis lika fel att hänvisa till den kubanska sjukvården som något vi ska applådera.
Vilket jag ju inte har gjort.
Micke du verkar inte först en sak.
Jag skiter i vad högern stod och tyckte innan jag var född, likaväl vad vänstern gjorde.
Jag tar beslut idag på vad omständingheterna är, inte på vad som hände i ett politiskt parti styrt av människor som inte jobbar längre i en tid som sedan länge försvunnit.
Du verkar tro att ingenting förändras? I så fall så borde vi ju absolut få bort kommunismen ur världen då denna ödelagt många människors liv, men du vänder väl kappan/argumenten efter vinden som vanligt. Alla är facister, och högern har ett hemskt förflutet men man ska inte tala om dina politiska värderingars parti…
Gissar på att du är ca 16 år, stämmer det?
Kurt
En gång till:
Har jag eller har jag inte sagt att vi ska hylla sjukvården på Kuba?