Det pratas ofta och mycket om de främlingsfientliga partiernas frammarsch i olika europeiska länder. Extremvänstern har haft det tyngre, trots finanskris och hög arbetslöshet. Vilket är värt att notera. Enligt den logik som populistiska partier ofta lever efter borde folk stå i kö för att rösta på extremvänstern i länder som Spanien, Italien, Grekland och Portugal. Än har vi inte riktigt sett detta.

Förutom i Frankrike. Där går kommunisterna fram till runt 15 procent i opinionsundersökningarna inför presidentvalet. Jean-Luc Mélenchons kommunister kräver bland annat att staten ska konfiskera inkomster över en viss nivå. Att kommunister efter allt som Europa har gått igenom under 1900-talet åter tas på allvar är ett minst lika stort hot som Geert Wilders och Le Pen. I Sverige ger detta inga stora rubriker.

Vilket kanske inte är så konstigt. Sverige är som bekant ett land där det är helt och hållet rumsrent att vilja avskaffa den privata äganderätten, trivialisera eller förneka förtrycket på Kuba och tycka att ryska revolutionen var en framgång för de mänskliga rättigheterna. Tycker man så är man bara lite radikal men man har samma tillgång till debattprogram och morgonsoffor som vilken intetsägande folkpartist som helst. Samtidigt ifrågasätts om sverigedemokrater ska få publicera debattartiklar.

De knäppaste av de knäppa samlas i Svensk-koreanska föreningen. I mars deltog föreningen i Nordiskt Koreaseminarium, ett slags Mecka för avgrundsvänstern och sannolikt ett ypperligt tillfälle att diskutera den (väldigt speciella) nordkoreanska demokratin. Deltog gjorde vänföreningar och kommunistiska partier från både Sverige och flera grannländer samt folk från nordkoreanska ambassaden.

Seminariet anordnades av Kommunistiska Partiet (tidigare Kpml(r)), ett parti till vilket bland andra folkkäre Sven Wollter hör. Ni vet han som är självaste Tomten i Sveriges Radio inför julen.

Lite illamående blir man allt.