Hannes Råstam har efter sin död lyckas skapa den diskussion han förmodligen hade önskat med sin bok Fallet Quick. Att skapa en seriemördare (köp boken här). Vilka konkreta resultat Råstams och Jenny Küttims arbete får återstår att se, men just nu är i alla fall diskussionen om en rättsskandal i gång. Rättssäkerhetsfrågor engagerar sällan – därför är den diskussion och debatt vi nu ser dubbelt välkommen.

Göran Lambertz, som under en vecka 2006 läste igenom morddomarna och med denna korta arbetsinsats ansåg sig ha tillräckligt på fötterna för att konstatera att inga fel begåtts, säger sig ha ”starka bevis” för att Thomas Quick gjorde sig skyldig till minst två mord.

Det visar sig att Lambertz för att bli övertygad om detta rådfrågat just det bunkergäng som hela tiden hävdat Quicks skuld och drivit tesen i rätten: f.d. överåklagaren Christer van der Kwast, polisinspektör Seppo Penttinen (som höll alla förhör med Quick då förundersökningsledaren Kwast inte tillät att någon annan gjorde det) och advokaten Claes Borgström. För att vara på den säkra sidan kontaktade Lambertz även Dala-Demokratens kriminalreporter, kufen Gubb Jan Stigson (vars debatt med Råstam återges i boken), som förstås bekräftade det de tidigare herrarna sagt. Det är lite som att undersöka Guds existens genom att fråga en präst.

Claes Borgström slår tillbaka kritiken mot hans arbete som Quicks advokat, som han tycker är ”kränkande”. Som advokat till en person som gör allt för att bli dömd för mord befann sig Borgström förstås i en märklig situation. Men även en advokat med ett begränsat intellekt måste ha kunnat upptäcka att det som skedde i rättssalen var en teater och att den så kallade bevisning som presenterades bestod av väldigt vinklat och redigerat material. Borgström hade ju själv varit med vid vallningarna och sett hur Quick vimsade omkring och inte hade en aning om hur han skulle beskriva de brott han sade sig ha begått. Överdoseringen av narkotika finns både journalförd och inspelad på band.

Borgström blev inte bara åklagarens lakej under utredningarna. Han kom i praktiken att tillhöra åklagarsidan eftersom han inte ifrågasatte någon av den så kallade bevisning som framkom, ej heller hur den växte fram i takt med att Quick fick del av alltmer information om brotten. Borgström är inte ensam. Inte heller Gunnar Lundgren, som ”försvarade” Thomas Quick vid de första mordrättegångarna, kände något tvivel utan gick helt och hållet på åklagarens linje.

Nu talar allt fler om behovet av en granskning, något slags medborgarkommission för att få reda på hur en person kunde dömas oskyldig till så många mord. Även Hannes Råstam var inne på detta före sin död. Men jag är ganska skeptisk till vad en sådan kan tänkas komma fram till. Sveriges historia av stora utredningar av skandaler och missförhållanden förskräcker. Risken är uppenbar att det blir en utredning som inte vågar ta i de hetaste potatisarna, att den går något slags medelväg för att slippa peka ut de högst ansvariga i alltför skarpa ordalag.

Men vinden har vänt, vilket blir väldigt tydligt när Sveriges Radio och andra medier nu tar upp fallet Quick utifrån utgångspunkten att det är fråga om en stor rättsskandal. Så lät det förstås inte när Quick erkände det ena mordet efter det andra. Då tävlade medierna i att beskriva Quick som ett monster, ett odjur.


Expressens Pelle Tagesson skrev: ”När man vet den fruktansvärda sanningen om vad Thomas Quick gjort med sina offer – och när man hört hans djupa, djuriska vrål – finns bara en fråga: Är han verkligen en människa?”


Aftonbladet beskrev Quick som ”seriemördare, pedofil, nekrofil, kannibal, sadist” och tidningens reporter Kerstin Weigl fastslog: ”För egen del, efter att ha hört ljuden, kan jag inte tvivla. Orden kommer stötvis, i djupa konvulsioner som om han kräktes. Jo – detta måste vara en verklig berättelse.”

Det är inte bara åklagare, advokat, polis och terapeuter som behöver fundera över sin roll under Quickutredningarna. Även medierna behöver rannsaka sig själva.

Bloggat tidigare i ämnet:
Lambertz’ nakne kejsare
Vår tids rättsskandal
Rättvisa!
Skandalen är redan ett faktum
Den krackelerande rättssäkerheten
Skandalen runt Quick bara växer
De skapade ett monster
När oskyldiga erkänner

Andra bloggar:
HAX

Övrigt:
# Debatten i SVT:s Aktuellt mellan Göran Lambertz och Leif GW Persson kom att handla lite om sakfrågor och mer om vem som är bäst påläst, men se den för all del ändå.
# Claes Borgström talar ut i Sveriges Radio.
# Studio Ett special om Quickskandalen