Moderaterna vill skärpa kraven på den som får försörjningsstöd från kommunen. Genom att likställa kraven med de som gäller för a-kassan ska kommunen ges rätt att ställa motkrav på aktivitet. Enkelt uttryckt: den som bara drar benen efter sig ska få mindre pengar.
I sak finns inte så mycket att invända mot förslaget. Och i praktiken fungerar det redan så här på sina håll. En handläggare kan avslå försörjningsstöd med motiveringen att den enskilde inte följer överenskommen planering med Jobbtorg, SFI eller liknande. Därefter kan den enskilde överklaga och handläggaren bevilja ett minimibelopp för att, som det heter, ”förhindra nöd”. Det innebär lite pengar för mat, inget mer.
Det som slår mig är dock att Moderaterna fortsätter att prata om arbetslinjen utan att inkludera politikerna i den. Visserligen finns nu en överenskommelse om att skära bort de mest privilegierade delarna för riksdagsledamöterna. Men de nya reglerna kommer bara gälla för alla nya ledamöter, vilket gör att massor av avdankade före detta riksdagspolitiker fortsätter att leva på skattebetalarnas pengar utan krav på att vara aktivt jobbsökande.
Om vi ska ha en arbetslinje i Sverige som kräver att människor efter sin förmåga ställer sig till arbetsmarknadens förfogande och strävar efter att nå en egen försörjning, måste den gälla alla. För inte menar väl Moderaterna att före detta riksdagspolitiker är mer marginaliserade än landets alla försörjningsstödstagare?
Jag troode att det utanförskap som uppfanns för 9 år sedan hos moderaternas valkampanjhögkvarter var utraderat nu när högern gett oss ren korporativism istället för socialism.
Jag utgår från att Svenskt näringsliv och alla andra kapital och företagsföreträdare kommer att agera i sann nyliberal andra som för 8-9 år sedan och kräva att skattebetalarnas subventioner till ALLA uppför och att fri konkurrens införs.
Det kan inte kännas kul att få pengar skyfflade ner i knäna av regeringen om man har helt fri marknad som religion.
Jag trodde det utanförskap som uppfanns av sossarna när de gav oss ren korporativism istället för socialism var cementerat.
Jag utgår från att LO och alla andra särintressen kommer att agera i sann mickestalinistisk anda som för 40 år sen och kräva mer centraliserad statlig makt och hårdare regleringar, så att all fri konkurrens avskaffas.
Det kan inte kännas kul att få pengar skyfflade ner i knäna av regeringen om man har ren socialism som religion.
Man ska alltid direkt sättas i någon form av meningsfull sysselsättning så fort man blivit arbetslös och behöver (s)ossebidrag. Tyvärr är dessa platser många ggr rena rama lekstugan som datortek och K68 odyl. Nej, matcha istället personen på ett bra sätt och placera ut hen där behov finns exempelvis inom vården eller skolan. Men som sagt det måste passa för alla parter.
Mvh Jan Saxman
Vad är skillnaden på försörjningsstöd och skattefinansierade låtsasjobb eller terapijobb på andras bekostnad?
Marx hade på sätt och viss rätt: vi har ett klasskrig.
Men det är "makers" mot "takers".
1800-talets politiske filosof John C. Calhoun var profetisk:
"… it must necessarily follow, that some one portion of the community must pay in taxes more than it receives back in disbursements; while another receives in disbursements more than it pays in taxes… The necessary result, then, of the unequal fiscal action of the government is, to divide the community into two great classes; one consisting of those who, in reality, pay the taxes, and, of course, bear exclusively the burthen of supporting the government; and the other, of those who are the recipients of their proceeds, through disbursements, and who are, in fact, supported by the government; or, in fewer words, to divide it into tax-payers and tax-consumers."
Försörjningsstödet finns ju till för att undvika social misär, inte minst för barn, och möjliggöra för människor att klara sitt uppehälle utan att begå brott.
Det är emellertid ett stort problem att så många människor lever på f-stöd under så lång tid (och att det förefaller "gå i arv" i familjen). Viljan att få människor att gå från f-stöd till arbete förefaller begränsad. Och det gäller alla politiska partier.
Det har naturligtvis att göra med de svenska fyrkantiga arbetsmarknadsreglerna.
Jag vågar slå vad om att ifall någon vågat betala det politiska priset att liberalisera dessa, hade större delen av Sverigedemokraternas väljarunderlag utraderats i ett slag?
På Själland skrattar man åt att lagstiftningen i den skånska delen av Storköpenhamn formats efter den föråldrade tanken att man skall jobba i samma firma livet ut.
Jag utgår från att LO och alla andra särintressen kommer att agera i sann mickestalinistisk anda som för 40 år sen och kräva mer centraliserad statlig makt och hårdare regleringar, så att all fri konkurrens avskaffas.
—————————–
Länkar till en tråd hos Hax där du under flera signaturer och som anonym redovisar dina känslor lite tydligare än i den sedvanliga inverteringen av vad jag sagt.
http://henrikalexandersson.blogspot.se/2013/03/tokfeminism-pa-eu-niva.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka
Bara det inte leder till att ännu fler blir arbetslösa pga arbetstillfällen som trängs undan pga praktikanter som jobbar för att få ut sina bidrag och försäkringaersättningar. Räknas de som praktiserar under pågående arbetsmarkanadspolitiska utbildingar är just nu minst 100 000 personer arbetslösa i onödan pga alliansens arbetslinje
Om moderatpacket räknade arbetslösheten på samma sätt som dom gjorde under Persons tid så skulle vi ha 30 procents arbetslöshet idag, men av nån jävla anledning så har dom inte använt det sättet att räkna sen dom själva fick makten.
Det här är ett av dina inlägg Hos Hax:
"Har du fått ett tarmligg med Nygren än Micke?"
Sök i bland sanningarna wikipedia på psykiska sjukdomar om du hittar något som hjälper dig kategorisera det åt dig.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka