Svensk bostadsmarknad är sjuk. Alla vet det. Alla (förutom några vänsterpartister, förblindade medlemmar i Hyresgästföreningen och en okunnig ledarskribent på Aftonbladet) vet också vilka åtgärder som måste till för att vi ska få en fungerande hyresrättsmarknad igen och omsättning i beståndet så att unga kan få en första lägenhet utan rika föräldrar, att äldre som vill sälja huset och få en billig hyresrätt kan få det och att barnfamiljer i behov av något större kan köpa det där huset. Allt hänger ihop.
Ändå har svenska politiker under decennier gjort precis fel saker hela tiden. Alliansen hade åtta år på sig, och även om Stefan Attefall tillsatte utredningar som föreslog steg i rätt riktning får de borgerligas facit kallas allt annat än tillfredsställande.
Nu byggs det mer än på väldigt länge, men det är lägenheter för redan välbeställda. Vi har fått en inside/outside-marknad där alltfler hamnar utanför en realistisk chans att få en bostad i storstadsområdena. Just där jobben finns.
Jan Björklund tog upp problematiken i sitt sommartal, och på DN Debatt listar Folkpartiet tio förslag till en förbättrad hyresmarknad. Fri hyressättning vid nybyggnation är ett av dem. Detta är självfallet rimligt, men det är knappast huvudproblemet i dag att nybyggda hyresrätter inte är marknadsmässigt hyressatta. Tvärtom tenderar nybyggnation ligga betydligt närmare marknadspris än äldre lägenheter vars hyror i attraktiva lägen hållits nere av bruksvärdessystemet.
Lyckligtvis föreslår FP även en förändring av detta föråldrade system. Läge och efterfrågan ska påverka hyran i större utsträckning. Denna idé har länge varit tabu i Sverige, och Alliansen vågade aldrig löpa linan ut. Nu, försvagad i opposition, lägger Björklund förslaget. Jaha, så intressant.
En snabbare överklagandeprocess, uppmjukat strandskydd och rätt för byggherrar att utarbeta detaljplaner – det är svårt att invända mot något av förslagen. Men ett problem kvarstår fortfarande: lokalpolitiker sätter sig ofta på tvären när det ska byggas i deras stadsdel. Och det är inte bara miljöpartister som älskar ogräs som protesterar. Folkpartister gör det också. I Stockholm har Folkpartiet knappast varit mest offensivt av alla i bostadspolitiken.
Alla vet rimligen vad som måste göras. Det är bara inte ideologiskt möjligt för vissa att föreslå fri hyressättning. Därför står vi här och stampar. Fortfarande. Med en rekordsnabb befolkningstillväxt, en rusande bostadsrättsmarknad och en havererad hyresrättsmarknad som politiker försöker lappa och laga. Och vem vet vilka förslag FP kommer att lägga om de får chans att sitta i en regering igen. Radikala förändringar på bostadsmarknaden lär nog inte höra dit.
Jag börjar att luta åt att politikerna inte vill ha en förändring till stånd. Även partiledare och ministrar sitter i bostadsrätter och villor vars värde har skjutit i höjden av bostadshaveriet. Inte vill de se att utbud och efterfrågan möts och att kön till Stockholms Bostadsförmedling plötsligt halveras. Någon annan förklaring är svår att finna när utredning efter utredning, expert efter expert har sagt ungefär samma sak. Och politiker gjort en annan.
Snart står en halv miljon människor i Stockholms bostadskö. Långa köer brukar vara ett tecken på något. Även när det inte är bröd det köas till.
Läs även:
Länsstyrelsen: Bostadsmarknaden i Stockholms län 2015
Om politiker faktiskt ville förändra något skulle man i så fall bedriva sin politik på det sätt man gör?
Om politik inte är mer än ideologi och idealism och att säga snygga saker på ett snyggt sätt skulle man inte då göra exakt som man gör?
Om man har ett högavlönat jobb, långt bättre än man annars skulle ha haft, skulle man då vara så intresserad av att ta risker och eventuellt förlora det?
Om alla i ens omgivning säger de rätta sakerna alla vill höra eftersom de har ett högavlönat jobb, långt bättre än de annars skulle ha haft, skulle man lyssna på andra då?
Om man i alla lägen riskerar att gynna SD är det inte bäst att ingenting göra?
Det skulle kunna vara så att man slipper bli påkommen….
"Samtidigt ger M-partisekreteraren Tomas Tobé en ny förklaring till SD-succén:
– Jag är inte helt övertygad om att alla känner till hur Moderaterna vill ta sig an dessa utmaningar."
Aha, det är därför.
Då förstår jag.
SD växer för att alla inte känner till vad de nyaste Moderaterna har för nya lösningar på det nya utanförskapet.
Det var något nytt.
http://www.expressen.se/nyheter/m-utmanar-lofven-manga-kanner-oro/
Aftonbladets stora kanoner känner marken gunga.
Nu är det dags att folk lugnar ner sig och använder de små orden.
Det skriks och gapas för mycket.Elakt är det också.
Naturligtvis är allting dom andras fel.
Deras fel och enbart deras fel.
Om folk ändå bara ville lyssna på Aftonbladet!
Så bra allting hade varit då!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article21300204.ab
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article21304131.ab
Jag har mellan skål och vägg hört en visserligen obekräftad men ändå mycket trovärdig förklaring till Bostadssituationen.
Politiker i Sverige är relativt välbetalda. Av olika orsaker kan de inte placera dessa pengar i aktier i någon större omfattning. Att köpa fastigheter har då blivit det naturliga valet. Dessa personer med sina besparingar i fastigheter vill inte på några villkor att priserna på lägenheter skall gå ner.
Där har vi förklaringen.
Vi kommer med marknadshyror att få cirkulation på hyresmarknaden. Men hyrespriserna kommer pressas uppåt, eftersom antalet som efterfrågar nuvarande bostadsbestånd skapar en hög efterfrågan. Det kommer inte vara någon skillnad mot bostadsrättsmarknaden. Höga priser, helt enkelt. Hur ska då de som "hamnar utanför [få] en realistisk chans att få en bostad i storstadsområdena […][?] Just där jobben finns". Jag tycker vi ska vara intellektuellt hederliga och påtala huvudproblemet. Välfärdsstaten har fallit. Nu är det så att de som har pengar kan köpa sig en lägenhet, fixa bra äldrevård etc. Det finns inte längre en gemensam nämnare där folket har en viss levnadsstandard som ska uppfyllas.
Magne
Räntebidragen är en tickande bomb.
Lånebubblan är en tickande bomb.
Ensamkommande flyktingbarnen är en tickande bomb.
Invandringen är en tickande bomb.
Arbetslösheten är en tickande bomb.
Sjukvården är en tickande bomb.
Skolan är en tickande bomb.
Förorten är en tickande bomb.
Kom igen! Rösta på DÖskallarna i nästa val.Vi tar ansvar för Sverige!