Arbetslösheten är låg i Sverige. Om du är infödd svensk, eller utbildad invandrare, är risken för att du ska hamna i långvarig arbetslöshet statistiskt sett liten. Om du däremot är asylinvandrare och/eller saknar en relevant eftergymnasial utbildning, är utsikterna att bli självförsörjande betydligt sämre.
Gapet i förvärvsfrekvens mellan inrikes och utrikes födda är gigantiskt, men det handlar framför allt om utbildningsnivå. Sveriges arbetsmarknad är effektiviserad och specialiserad, vilket betyder att företag behöver färre personal för att samma jobb ska bli utfört som i andra länder. Det märks på personaltätheten på restauranger och i butiker, men det märks också på att vissa jobb helt enkelt inte finns längre. Särskilt tydligt är detta inom industrin där tiotusentals jobb har rationaliserats bort.
Nu står Sverige inför ett stort dilemma. Hundratusentals människor har bara under de senaste tre åren kommit till Sverige. De är inte här för att deras kompetens efterfrågas utan för att de sökt asyl. De kommer från krigshärjade länder präglade av förtryckarregimer. Nu ska de tävla om jobben på en alltmer tuff arbetsmarknad där utbildning, referenser och kontakter betyder allt. Vi har hittills sett att det inte slutar bra.
Centerpartiet tror att detta ska lösa sig genom att vi tillåter lägre ingångslöner. Men detta förutsätter att dessa människor är efterfrågade till att börja med. Är de det? Är den 40-åriga kvinnan från Syrien som varit hemmafru i hela sitt liv efterfrågad i restaurang- och kafébranschen? Är mannen från Eritrea som knappt har gått i skolan ett hett byte för Ericsson eller NCC?
DN har ett annat förslag. I stället för en lägre skatt på arbete överlag vill DN göra ett redan komplicerat lapptäcke, också kallat skattesystemet, ännu mer oöverskådligt:
[Vi] borde slå in på en tredje väg där det offentliga går in och bär mellanskillnaden för dem som inte kan sälja sin arbetskraft till de relativt sett höga lägstalönerna. Den typen av subventionerade anställningar är okontroversiella bland vissa grupper, som exempelvis funktionshindrade. Varför inte också bland personer som av arbetsgivare anses för dyra för att komma ifråga för ett arbete?
Ser ni galenskapen i detta förslag? Subventionerade anställningar betyder rent konkret att skattebetalarna står för en del av lönen. Dessa personer är alltså inte självförsörjande. Hur stor del som subventioneras varierar beroende på målgrupp, men i dag finns bidragsanställningar där Arbetsförmedlingen (alltså skattebetalarna) betalar upp till 80 procent av lönen. Det handlar inte om funktionshindrade utan om personer som ”står långt ifrån arbetsmarknaden”. Många är utrikes födda med låg eller ingen utbildning. Att jämställa fullt friska och kapabla människor med funktionshindrade visar på en förfärlig människosyn. Men det är också desperat. Vi betalar alltså arbetsgivare för att de ska anställa en viss person.
Vi står inför ett moment 22 här. Socialdemokratin och facken kommer inte vilja genomföra en genomgripande avreglering av arbetsmarknaden. Lägre löner räcker inte för att göra lågutbildade personer från fjärran länder särskilt mycket mer relevanta för svenska arbetsgivare. Och å den andra sidan kan vi inte ha ett samhälle där en allt större andel av befolkningen lever på försörjningsstöd år ut och år in.
Skatten på arbete behöver sänkas och riskerna minska för arbetsgivare som anställer. Detta kan möjliggöra att arbetsgivare tar chanser de inte vågar ta i dag. Men jag tror också att vi behöver införa ett kvalificeringssystem för dem som kommer till Sverige från andra länder och sätta ett tak för i hur många år du kan få fullt försörjningsstöd. I dag är alltför många fast i ett bidragsberoende de aldrig tar sig ur.
Detta måste givetvis kompletteras med andra reformer, av exempelvis Arbetsförmedlingen, men det är avgörande långsiktigt att människor inte kan komma till Sverige och vandra rakt in i socialstaten utan motprestation. Frågan är hur länge det dröjer innan riksdagspartierna inser detta.
Ska staten subventionera fler arbeten tas det ju också från statens kassa. Kan de finansiera 1-2 miljoner människor som lever i eller i en snar framtid kan tänkas leva i utanförskap? Magdalena tycks inte kunna hålla sig borta från att nafsa på allt hon kan komma åt för närvarande, för att finansiera bidragsinvandringen. Det skulle förvåna mig om det finns utrymme för subventionerade anställningar i nuläget. Det kan väl bara massiva skattehöjningar finansiera.
Troligast är väl att slumområden där människor går med i brödraskapet i tidig ålder snarare utvecklas. Ungarna rekryteras och får sina droger, vapen och stålar i tidig ålder, sen kan brödraskapet sköta affärerna. SvD hade ju en artikel om slumområdenas utbredning, http://www.svd.se/experter-slum-riskerar-vaxa-fram-i-sverige. Och vad händer i slumområden? Det är väl sannolikt att det som nämnts utvecklar sig där.
Magne
Det är tragiskomsikt att det före detta statsbärande partiet, som under rekordåren la krutet på att sänka de delar av industrin som inte orkade betala LO´s lönekrav, nu letar efter de skitjobb de föraktar, med anledning av att de vill förstöra Sveriges allra främsta naturtillgång, befolkningen homogenitet.
Den monokulturella lögnen blir inte sann bara för att sverigedemokrater upprepar den ofta. Så sent som för 100 år sen kunde en sydskånsk och nordsmåländsk bonde knappt göra sig förstådd.
Hade vi problem med att nordsmålänningar brände ner skolor och bilar i Skåne? Brukade skåningar attackera ambulansförare från nordsmåland?
Som du borde inse, kan du inte jämföra skillnader i dialekter med skillnader i kultur.
Systemen måste förenklas. Förutom att skattetrycket (hämskon) behöver lättas behöver skattesystemet, anställningar, regelsystem förenklas för få snurr på hjulen. Här ryms väldiga synergieffekter.
Om LO inte bara varit en lobbyorganisation för att föra ut S-politik, utan mer som sin kusin i Danmark (sagt av en LO-dansk) kunde Sverige haft kvar industrin, som i Tyskland och liknande länder. Länder där flyktingar kommer in i egenförsörjning mycket snabbare. (Även här sticker Sverige ut som de varnande skräckexemplet i Europa)
Lägg till att om du av någon anledning ex rationaliseringar blir av med ditt jobb när du är 45+ är chansen minimal att återigen få ett varaktigt arbete oavsett utbildning. Du får räkna med att varva kortare bidragsanställningar med andra typer av arbetsmarknadsåtgärder ex vuxendagis
Susanna svensson
För att få de där enkla låglönejobben att växa fram krävs inte bara låga löneer eller höga subventioner, utan även att vi ändrar vår kultur.
Gå tillbaks till gamla svartvita svenska filmer, så ser vi massor med köksor, husor, drängar och stuvare som jobbar till skitlöner. Detta finns fortfarande kvar i andra delar av världen. Ingen vettig människa i Indien köper en tvättmaskin, när det är så mycket billigare att anställa en tvätterska. Ingen i Sydamerika köper en dammsugarrobot, när man kan ha piga med sopborste. Svensken däremot känner ett intensivt obehag att ha tjänsteandar gående hemma. Pigkammarna är också bortrenoverade ur lägenheterna. Minitaxi och biltvätt är väl så långt svensken kan sträcka sig för att underhålla låglönesektorn.
Även om vi får låglönejobben, så krävs då även bostäder som jobbens innehavare har råd med. Slum, alltså. Antagligen också med en hel del barn boende i slummen. Lycka till att få dagens svenskar att rösta fram en sådan politik.
Jag misstänker att den enda realistiska lösningen är att få till att hårdhänta diktaturer som Libyen och Danmark upprätthåller gränserna, så att ingen kommer in och kan söka asyl hos oss. Så kan vi fortsätta peka finger åt vår mindre goda omvärld i lugn och ro – förutsatt att vi löser integrationen av de som redan finns i landet.
Bidragen måste självfallet begränsas i tid, men även summan bör ses över. Det är inte rimligt att välfärdsmigranterna skall åtnjuta samma skyddsnät som infödda. Fokuset på försörjningsstödet och dess norm måste bort. I det ingår allt för mycket, exvis TV, dator, mobil mm. Rimligare att under max 2-3 år dela ut matkuponger värda typ 30-50 kr/dag. Dessa går heller inte att skicka hem till släkten.
/Opie
Enkla jobben. Visst. Finns efterfrågan?
Sannolikt inte I tillräcklig omfattning.
Den stora grejen är ju att flertalet som jobbar inte bär sina egna välfärdskostnader.
Hur skall det fixas?
Ta ut mera skatt för de 40% som betalar, knappast. Pengarna räcker inte.
Det måste bli en total omgöring, betala själv, staten är typ nattväktarstat.
Kolla SOU 2003 Långtidsutredningen.
Denna fråga om välfärdens finansiering borde ha belysts i blogginlägget.
Anonym 19 december 2015 15:02
du måste verkligen bo mitt i centrum och rösta centerpartistiskt om du tror att bönder, sydskånska eller nordsmåländska, inte kunde göra sig förstådda för hundra år sedan.
Däremot finns problemet på riktigt i de flesta sk utanförskapsområden idag som centern gör sitt bästa för att sprida över landet.Fast varför bry sig om nutid när man kan tro om dåtid?
Det är en evig tur att det fanns fler bönder förr än det finns centerpartister idag.
En aspekt som de flesta inte tycks ta med i beräkningarna är att problemet är inte bara att okvalificerad arbetskraft kostar för mycket. Företagsorganisationerna idag är så slimmade att även om man som företag får den okvalificerade arbetskraften kraftigt subventionerad eller gratis, så vill man inte ha den i verksamheten, eftersom den drar ner produktiviteten. De kräver handledning, vilket tar tid, och innebär produktionsbortfall, och deras relativa ineffektivitet innebär en minskning av företagets produktivitet. Så dessa vill man inte ha i sin verksamhet alls. Det har ingenting med rasism att göra.
När det gäller förslaget att få ut nyanlända i arbete på lantbruk, så tycks man inte vara medveten om djurskyddslagen. För att ens få hjälpa till med skötsel och utfodring i tillståndspliktig djurhållning, måste man ha erforderlig utbildning, vilket i praktiken innebär lägst naturbruksgymnasium.
Inte ens städjobb fungerar för den som inte kan någon svenska. Av säkerhetsskäl måste arbetsledning kunna konmmunicera med arbetstagaren, samt måste man kunna förstå skriftliga och muntliga instruktioner.
Det kliade i fingrarna för att vredgat kommentera Dårsymbiosens ( Regeringen/DN )gulliga naivitet. Men jag insåg att andra luttrade kommentatorerna redan täckt in det jag spontant ville säga.
För det första är det förvånande att Dårsymbiosen nu pläderar för subventionerade jobb och beredskapsarbeten inom jord-och skogsbruket. Flyktingarna var ju nyligen så välutbildade och skall rädda oss från tillväxttapp!! Med den höga utbildning som våra nya vänner sägs ha, tycktes det ju mest vara en fråga om att komma förbi flaskhalsen validering av diverse högskoleutbildningar( minns Arbetsförmedlingens och SVTs många glädjande inslag om Kompetensregnet som välsignar landet ). Dessutom var det ju så jättebra att flyktingarna nu kan ta de försmådda jobb som landsortens barn flyr från då de hellre vill bli spelutvecklare i den stora staden.
För det andra är Sveriges skogsbruk världens mest mekaniserade och rationaliserade. De skogsarbetarbyar i norrlandslänen som de största skogsbolagen byggde upp med bra bostäder åt huggarna avvecklades i slutet av 60-talet och framgent. Produktionen ökade och effektiviserades och antalet anställda minskade. Idag har Holmen, SCA et al knappt ens folk som sköter avverkningsprocessorerna. Istället lejer de ut avverkningen till fristående entreprenörer – ofta enmansbolag – som med stora investeringar i dyra maskiner och pressade marginaler aldrig skulle ha tid eller ork att ta sig an flyktingar som inte ens sett en skogsmaskin på bild.
Dessutom är ju skogen en förskräcklig, motbjudande plats som mest verkat avskräckande för människorna från MENA.
@ anonyma 19 december 2015 17:22 och 19 december 2015 17:27
Tror? Det är bara i statspropagandan den stats-nationella dogmen "ett folk, en historia, ett språk, ett land" varit en verklighet.
Som t.ex. tekn dr Peter Broberg skrev:
"Det svenska riket eller SveaRiket har sedan 1500-talet byggts upp med mälarlandskapen (Svealand) som kärna. Flera kultur- och folkländer har erövrats. Med Götaland finns gamla band och på 1500-talet kom Småland under Stockholms kontroll. Så blev det Gotlands tur och de norska landskapen inkorporerades 1658. År 1720 bröts självstyre-avtalen med Danmark och med skånska lantdagen för Skånelands del. På 1700-1800-talen koloniserades Norrland och samerna fick sina reservat uppe i fjällen."
De erövrade provinserna försvenskades genom brutal etnisk rensning:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article11667362.ab
Har vi någonsin haft nationella tumulter, kalabaliker, upplopp, oroligheter eller militära konflikter mellan svenskar och skåningar?
Vad med blodbadet i Klågerup där 800 skånska bönder beväpnade med hötjugor mejades ner av svenskarna beväpnade med kanoner på 1800-talet?
http://www.scania.org/books/333bok/0304ur.htm
Om en grupp människor föredrar stark statlig kontroll och styrning av människors liv, medan en annan grupp föredrar frihet och önskar vara ifred, bör de tvingas i konflikt med varandra och riskera blodsutgjutelse för att påtvinga sina preferenser på den andra gruppen?
Ja eller nej.