Björn af Kleens reportage om Sverigedemokraternas före detta ungdomsförbund SDU hade kunnat bli ett intressant och upplysande från insidan-reportage om den nya nationalistiska unghögern som är för radikal och ”fin” för SD. I stället blev det ett insinuant försök att diskreditera ekonomen Tino Sanandaji.
SDU-aren William Hahne har nämligen Tino Sanandaji som ”inspirationskälla”, och detta räcker för att såväl DN som Aftonbladet ska länka Sanandaji till de uteslutna nationalisternas förbund.
Det går inte att undgå att tänka att tidningens chefredaktör Peter Wolodarski släppte igenom reportaget för att misskreditera den person som sågat både Wolodarski själv och den tidning han leder. DN har sedan länge gett upp sin granskande journalistik och ersatt den med agendasättande kampanjer. Kampanjjournalistiken var det som till slut fick mig att säga upp prenumerationen.
Wolodarski och DN fick häromdagen frän kritik av Johan Hakelius just för att ha blivit ett propagandaorgan. Särskilt tydligt har detta blivit i invandringsfrågan. Wolodarski själv försvarar aktivistuppropet #jagdelar med att ”det var ett brett upprop som samlade människor med väldigt skilda politiska åsikter, och som inte var ett ställningstagande för en viss typ av flyktingpolitik.”
Det är tydligt ett chefredaktören lever i sin egen bubbla. Ty det var just så det tolkades av många av DN:s läsare (numera före detta läsare). Tidningen övergav för ett antal veckor helt sitt granskande uppdrag och genomförde en politisk kampanj för en viss typ av flyktingpolitik. Jag vet, jag var prenumerant när detta briserade. Varje morgon kunde jag läsa artiklar under paraplyet #jagdelar som speglade de positiva sidorna av asylpolitiken, som fokuserade på enskilda berättelser och inte de stora relevanta dragen. Som inte problematiserade någonting.
Mot denna bakgrund är egentligen reportaget om SDU inte ett dugg förvånande. Tino Sanandaji har under ganska kort tid blivit något av en superstar i sociala medier. Hans inlägg om asylinvandringens ekonomiska effekter på Sverige delas flitigt och han slog crowdfundingrekord när han samlade in pengar till en kommande bok i ämnet.
Men varför blir då vänstern och snällhögern så upprörda? Det Sanandaji gör är ju bara att presentera fakta. Han använder offentlig SCB-statistik som alla har tillgång till och som man inte, vilket Wolodarski tydligen inte visste, måste ”be SCB ta fram”. Utifrån den drar han sedan slutsatser. Givetvis är det både Tino Sanandajis stil och inte minst hans slutsatser som retar somliga.
Den som förlorat slaget om verklighetsbeskrivningen utifrån statistiska underlag har även förlorat kriget. Krönikörer kan skriva om känslor, om ”människors lika värde” och håna sina politiska motståndare på de mest tramsiga vis. Det duger dock inte för chefredaktörer eller andra som vill bli tagna på allvar.
Kanske har Peter Wolodarski gett upp försöket att framstå som trovärdig nu när han får uppskattning av Aftonbladets Anders Lindberg. Då är det kanske lika bra att löpa linan ut med ohederlighet, osaklighet och personangrepp.
Läs även:
Fnordspotting
Hej.
Sedan skall vi inte glömma Wolodarskis småaktighet gentemot den som säger emot honom. Då kan det bli 'kylskåp' på Kungsholmen – ett straff värre än döden för en journalist antar jag.
Få är så hämndlystna, härskna, och snarstuckna som journalister (med undantag för människor inom estetisk verksamhet) och man bör hålla detta i minnet vid varje polemik: det är journalisten som kontroller kommunikationskanalen och styr hur du framställs i massmedia.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Här på Aftonbladet och DN ogillar vi fakta och hårda värden.Vi föredrar mjuka värden som går att foga till berättelsen om ett Sverige vi vill världen ska vara.Det är så vi jobbar.
Av Henrik Arnstad har vi lärt oss att identifiera de som gaddar ihop sig emot oss med fel sorts fakta.Det är nämligen kännetecknande för fascister att de vill ställa vi mot dom i alla lägen.Det är så dom jobbar.
Pepparkakor,plåster och en och annan upplevelse banar väg genom statistikens ödemark.
Vi är faktiskt journalister med rätt att tolka verkligheten korrekt åt dig.Och det är det vi gör.Det är så vi jobbar.
Tillåt mig komma dragande med min favorit gällande att draga slutsatser med hjälp av statistik
Hinton Rowan Helper
The Impending Crisis of the South publicerad 1857
Förbjuden i sydstaterna
Hjälpte ej…
De gick under lik (!) förbannat!
Sade upp min prenumeration på DN i går!
God Jul!
//Håkan
Jag slutade läsa DN:s hemsida någon gång i slutet av 2011 eller i början av 2012. Jag hade länge irriterat mig på den ensidiga ideologiska propagandan, men det som fick mig att bojkotta tidningen var dess orimliga behandling av Håkan Juholt – och framför allt hans sambo.
Juholts sambo hade gjort sig skyldig till något ekonomiskt brott några år tidigare och det fläktes nu ut i media som en del av den osakliga kampanjen mot Juholt. DN deltog i detta med ursäkten att hon var en offentlig person, vilket naturligtvis inte är sant. Ingen samhällsorienterad person hade nog hört talas om henne innan (och jag minns inte nu vad hon heter), men eftersom hon hade suttit i publiken på partikongressen när Juholt valdes till ordförande och eftersom hon hade synts vid hans sida vid ett annat tillfälle var hon en offentlig person enligt DN. (Lek med tanken att hon inte hade suttit i publiken när hennes sambo valdes till partiordförande och att hon konsekvent skulle ha vägrat att följa med honom på middagar och liknande.)
Detta blev det som fick mig att bojkotta DN över huvud taget, eftersom den nu hade sänkt sig till samma nivå av mobbning som kvällstidningarna. Jag konstaterade att DN är en tidning jag inte vill ha något mer att göra med. Sedan dess har jag ju via andra mediekanaler hört att tidningen till och med blivit värre de senaste enstaka åren under Wolodarskis ledning.
Och nej, jag är inte socialdemokrat och är inte på Juholts sida politiskt. Däremot värderar jag anständighet och tycker att man ska agera sakligt och behandla folk med respekt. Och om jag skulle välja en politiker att gå och dricka öl med så skulle jag nog välja Juholt, för han verkar trevlig!
Anders Eriksson
Wolodarski är lika inmålad i gammelmedias PK-hörn, som hela 7Partiet var, innan invandringen nådde helt ohanterbar nivå, och de flesta partierna nödgades bita i sura äpplet, uppleva nesan att konvertera sina uppfattningar nästintill snarlika SD:s. En vacker dag kanske denne mångårigt fabulerande, filtrerande, mästrande och förnekande pajas-publicist Wolodarski inser vilken sorglig skepnad han själv och alstret antagit. Förhoppningsvis via så kraftiga kund-/abonnemangsförluster att ägarna kommenderar en verklighetsanpassad nyordning, som desperat sista åtgärd att försöka hejda (för-)fallet. Helin fann för bäst att dra i tid, t o m till priset av sänkt lön. Vi får se vad som finns runt hörnet, betr både Wolodarski och lika beklämmande boulevard-Mattsson.
Svt-jobbet gick (trots ihärdigt fjäsk) förbi näsan på Wolodarski till Jan Helin. Men de var naturligtvis utsiktslöst: Absolut minimikrav på svt är sosse light, och i de fallet bara om villkoret om ungdomlig aktivism och tillräcklig grad av internationalen är uppfyllt, och kan styrkas.
Man kan tänka sig att Bonniers har en klump i magen när annonsintäkterna dalar i takt med Wolodarskis agendajournalistiska gärning.Det bör inte vara alltför svårt att räkna ut det när allt fler väljer andra kanaler.
Anonym 18:32
Jag tror att Bonniers har varit och fortfarande är högst understödjande till Wolodarskis agendajournalistik. Likaväl som Schibstad är det vad gäller Aftonbladet och SvD. Ingen tidning förändrades så snabbt som SvD gjorde under det gångna året. Visst skrevs en och annan bra ledare av Arpi och Gudmundson – men resten av SvD blev precis lika aktivistisk som DN.
/Karin
När sakargumenten tryter tar man till smutskastning. Klassiskt, och något varje dagisfröken känner igen.
Enda skälen en läser DN numera heter Nicklas Orrenius och Maciej Zaremba.
Som Zaremba en gång konstaterade: De Svenska Radikalerna behöver sig sina negrer, på det att den ack så sköra världsbilden inte går i kras!