Att Stefan Löfvens regering går dåligt i opinionen är ingen nyhet. Så har det sett ut sedan han tillträdde som statsminister. I ett flertal mätningar ligger Socialdemokraterna på ett väljarstöd under 25 procent. Regeringen som helhet samlar bara runt 30 procent. Det vittnas om krisstämning i regeringskansliet.

För att möta de dalande opinionssiffrorna ska regeringen nu börja kampanja. För ”den svenska modellen”. Löfvens plan är att allianspartiernas förslag om lägre ingångslöner och en inledd diskussion om ett kvalsystem till välfärden ska utmålas som ett skott mot den generella välfärdsmodellen. Socialdemokraterna hoppas därmed att de äntligen ska få den vänster-höger-konflikt som de så länge har längtat efter.

Aftonbladet kallar det för en ”jätteoffensiv”. Snarare handlar det om att kommunicera vissa sakpolitiska skillnader mellan regeringen och de borgerliga. Det räcker heller inte att bara säga att S minsann vill ha en skola för alla, en bra sjukvård och en socialtjänst som inte klappar ihop. Den åsikten delas av alla partier. S måste visa hur detta ska uppnås, i synnerhet då regeringspartnern Miljöpartiet inte vill ha ett lägre asylmottagande än under 2015, vilket skapade en kris som fått kommuner att anmäla sig själva till IVO.

Svaret kan inte bara vara ”mer pengar”. Aldrig så många miljarder kan inte trolla fram lärare, socialsekreterare, vårdplatser, bostäder och stödboenden. Eller arbetsgivare som efterfrågar personer utan utbildning och formell yrkeskompetens.

Löfvens strategi är inte riskfri. Det finns en uppenbar risk för att regeringens vurm för ”den svenska modellen” slår tillbaka om väljarna de kommunicerar med inser att det är S och MP som just nu utgör ett hot mot en bibehållen välfärd.

Dessutom: om syftet är att få bort migrationen från dagordningen lär regeringen inte lyckas. Den frågan tränger nämligen in på alla välfärdsområden. Oavsett om Löfven vill prata skola, vård eller socialtjänst kommer han inte runt migrationens och asylpolitikens påverkan på dessa områden.

Det finns därtill orosmoln som Löfven inte kan undkomma hur mycket han än vill. Från och med i morgon börjar den nya lagen om mottagningstvång av nyanlända gälla landets alla kommuner. En fördelningsmekanism utifrån storlek, arbetsmarknad och tidigare mottagande ska fördela personer med beviljat uppehållstillstånd runt om i landet.

För många kommuner kommer detta uppdrag bli oerhört svårt. Nacka har redan flaggat för att de inte lär lyckas hitta boende, även villakommunen Vellinge är fundersam över hur det ska gå. På grund av ebo-lagen kommer dessutom redan belastade kommuner inte kunna vara säkra på någon större avlastning på sikt. Alla har ju rätt att flytta dit de vill.

Under 2017 kommer många som sökte asyl under 2015 kommunplaceras. Det är betydligt fler än årets 21 702 personer. Hur detta ska gå vägen i bostadskrisens Sverige är för mig en gåta. Det bäddas för fler paniklösningar som är kostsamma både ekonomiskt och socialt.

Icke-integrationsminister Ylva Johansson är inte orolig. Skulle kommunerna inte klara av att ordna boende åt de nyanlända de tvingas ta emot får regeringen överväga sanktioner, säger hon. Staten ska alltså straffa kommuner för att det råder en politiskt skapad bostadsbrist i nästan hela landet.

Prosit, svenska folk.

Tidigare bloggat:
Löfven gör rätt i att förbereda för ”kaos”