Att Stefan Löfven skulle prata om den svenska modellen i sitt Almedalstal var ingen högoddsare. Men statsministern lanserade även en strategi mot segregation i landets utanförskapsområden. Mycket tyder nu på att detta kommer bli regeringens nya fokus under en tid framöver.
Det är kluvet, det här. Löfven verkar förstå att Sverige har problem, att det inte är hållbart med områden som i praktiken styrs av kriminella och att majoriteten av de som asylinvandrat till Sverige fastnar i bidragsberoende. Socialdemokraterna har börjat få något som kan liknas vid ett embryo till krisinsikt. Det hade aldrig Reinfeldt.
Det är därför så bedrövande att de åtgärder som föreslås är så luddiga och otillräckliga. Så ser det ut på område efter område. När regeringen exempelvis ska lösa den värsta bostadskrisen på evigheter skjuter den till sex miljarder i byggsubventioner. Nu är subventioner i sig en dålig idé, men det är symptomatiskt för Löfvens regering att även det den tror på gör den för lite av.
Regeringen vill även korta nyanländas etableringstid på arbetsmarknaden till två år. Metoden är bland annat praktikplatser och några tusen beredskapsjobb. Samtidigt ska Sverige som helhet ha EU:s lägsta arbetslöshet om fyra år, ett mål endast en handfull personer i Sverige tror på.
Gapet mellan retorik och politik är för grand canyondjupt för att Löfvens regering ska kunna bli trovärdig. Det är helt enkelt för mycket fromma förhoppningar över allting.
Jag tror inte att Stefan Löfven vill folk illa. Han verkar, till skillnad från Reinfeldt, inte vara en genuin skitstövel. Men det gör förstås inte politiken ett dugg bättre. När det gäller Löfvens förmåga att lösa alla de problem han identifierat ger jag honom inte många poäng.
Stora ord betyder ingenting utan konkret handling. Och låga angrepp på oppositionspolitiker stärker knappast Löfvens försök att framstå som en statsman för folket. Det blir mest käbbel, faktiskt.
Läs även:
Alexandra Ivanov
"Jag tror inte att Stefan Löfven vill folk illa. Han verkar, till skillnad från Reinfeldt, inte vara en genuin skitstövel. Men det gör förstås inte politiken ett dugg bättre. När det gäller Löfvens förmåga att lösa alla de problem han identifierat ger jag honom inte många poäng."
Väldigt elegant och korrekt sammanfattning!
Som jag möjligen har nämnt tidigare ser jag Amiral Dönitz som den närmaste historiska parallellen till Löfven. Det finns helt enkelt inte så mycket han kan göra efter 8 år med Reinfeldt.
Bra skrivet. Jag håller med att det finns ett embryo till förståelse, som gör att man efter att sett botten underifrån kan känna att man kanske nått upp ovanpå botten 🙂
Nej jag tror inte Löfven är någon skitstövel, men det saknas ett helstopp på asyl-intagningen och lång paus. Sverige behöver säkert 10 år för återhämtning och intensiva dyrbara integrations-åtgärder. Som sagt säkert 10 år minst.
Som jag möjligen har nämnt tidigare ser jag Amiral Dönitz som den närmaste historiska parallellen till Löfven. Det finns helt enkelt inte så mycket han kan göra efter 8 år med Reinfeldt.
Detta är både det roligaste och mest sanna jag har läst på år och dag!
Det är möjligt att Löfven inte vill illa.Till och med mycket möjligt.
Men i kretsen runt om honom?
Det finns mer än mycket som talar för att där finns mängder med illasinnade Bommersvikspolitruker
som vill illa.Den som vill kan alltid fundera över om Löfvens ganska spretiga tal inte låter som de gör enbart för att hålla falangerna på mattan.Alla får påse och Löfven är mannen som levererar.
@ Hans,
"Detta är både det roligaste och mest sanna jag har läst på år och dag!"
Jag tackar och bockar! Ytterst vänligt!
Det är märkligt!
Borg,Reinfeldt,Bildt,diverse popstjärnor och annat löst folk är ute och varnar.
Mardrömmar och perfekta stormar.Alltid är det något.Hitler.
Slag i magen på demokratin.Sa jag Hitler?
Trump,Le Pen,Farage,Orban,Åkesson,zika-virus,Brexit och ett översvämmat Grönland.
Sverige har råd som supermakt men är fattigt ute i kommunerna.Sverige blir hela tiden tryggare, utom på festivalerna eftersom polisen har svårt att se händerna mellan fingrarna.
Inte för ett ögonblick, eller bara en ännu kortare stund, funderar vänsterliberaler och socialister över hur det kan komma sig att man har så mycket att varna för.För det finns inte i sinnevärlden att man själv bidragit/orsakat det mesta av det man så ihärdigt varnar för.
Det är redan bestämt att det är de andras fel, de som vill ställa vi mot dom.