Donald Trump närmar sig hundra dagar vid makten efter tillträdet den 20 januari. Hans 24-timmarsfredsmirakel i Ukraina har således gått långt in på övertid. Och några framsteg synes inte till.

Mellanösternsändebud tillika ryssvänlig förhandlare i Ukrainakriget Steve Witkoff har träffat Vladimir Putin igen. Det är deras tredje möte, och denna gång var amerikanen noggrann med att hålla högerhanden på sitt hjärta innan han hälsade hjärtligt på diktatorn.

Witkoff, eller dummkopf som han numera kallas av somliga, avslöjade för en tid sedan sin vurm för Putin i en intervju med en annan som träffat Putin, Tucker Carlson. Båda enades då om att Putin inte är en ”bad guy”. Witkoff påstod också att det hållits val i de av Ryssland annekterade regionerna och att resultatet visade att befolkningen föredrog att tillhöra Ryssland. Inte ett ord om att dessa så kallade val var riggade av den ryska regimen och hölls under vapenhot.

Efter detta tredje möte ska Witkoff enligt källor till Reuters ha upprepat de ryska talepunkterna om att Ryssland helt enkelt borde få de fem regioner de begärt men inte lyckats erövra efter över tre års fullskaligt krig. Det är den snabbaste vägen till fred, tror Witkoff. Tråkigt bara att Ukraina aldrig kommer gå med på detta, och att Ryssland sannolikt bara ser det som ett startbud i en förhandling. De kommer kräva mer.

Samtidigt gör Keith Kellogg, som petats till förmån för Witkoff, ett eget utspel. Han föreslår att Ukraina styckas upp, lite som Berlin efter andra världskriget. Det skulle kunna vara en rysk zon, en fransk, en brittisk och en amerikansk zon. Eller nej, ingen amerikansk denna gång. Men poängen är densamma. Ukraina ska styckas upp.

Den stora skillnaden mellan Berlin 1945 och Ukraina 2025 är att Tyskland var ett slaget land som kapitulerat villkorslöst. Segrarna kunde göra som de behagade. Ukraina är inte besegrat. De ryska ockupanterna kontrollerar ungefär en femtedel av landet och endast en av de annekterade regionerna i sin helhet. Krym har Ryssland kontrollerat i tio års tid.

Det får betraktas som uteslutet att Ukraina skulle acceptera en sådan lösning. Det Zelenskyj har efterfrågat är fredsbevarande trupper längs frontlinjen, inte en uppdelning av landet i zoner som kontrolleras av andra länder. Åter igen: Ukraina är inte besegrat.

Kellogg är bortplockad som sändebud, enligt uppgift för att han var för Ukrainavänlig. Lite vid sidan om medger han nu att Trumpadministrationen från första början underskattade komplexiteten i konflikten mellan Ryssland och Ukraina. ”Folk förstod inte processen lika bra som de borde ha gjort”, säger Kellogg.

Tydligare kan USA:s vilsenhet knappast beskrivas. De har ingen aning om vad de sysslar med. Steve Witkoff, som i likhet med sin chef beskrivits något slags förhandlingsgeni, åker alltså till Moskva tre gånger, kommer hem och meddelar sin chef att hans förslag är att tillmötesgå Ryssland. Detta är ingen förhandling, det är ingen medling. En mellanstadieelev hade kunnat sätta sig på ett flyg, träffa Putin, anteckna vad Ryssland vill ha och ta flyget hem igen.

Det torde vara allt färre som tror att Trump sitter på dolda kort och väntar på att spela ut dem för att lösa alla knutar. Ukraina och Europa gör gott i att sluta hoppas på en amerikansk lösning på kriget. Hittills har Trump inte åstadkommit någonting över huvud taget. Inget fredsavtal. Inget eldupphör. Inte ens en överenskommelse om att upphöra med angrepp mot civila och energiinfrastruktur, ty detta ägnar sig ryssarna åt dagligen så det som överenskoms gäller helt uppenbart inte.

Det enda som skett sedan januari är att USA inlett en process med att normalisera sina relationer med Kreml. Det står dem givetvis fritt att välja sina vänner. Men detsamma gäller oss i Europa.