Donald Trump lovade att bli sina anhängares vedergällning på den djupa staten och alla dess tillskyndare. Redan efter två månader i Vita huset har han lyckats med något helt annat: att klyva högern i en rad andra länder. Så även den svenska.
Det pågår en skilsmässa där ute. Gamla vänner säger upp bekantskapen med varandra. Folk avvännar varandra på Facebook. Vi ser ömsesidiga anklagelser om galenskap och sektbeteende mellan gamla bekanta. Det är ett skådespel som känns igen från tidigare polariserande frågor.
Euroomröstningen var en sådan vattendelare. Gamla vänner blev ovänner på riktigt. Tog avstånd. Gick skilda vägar. Detta sår läkte med åren, men tiden vid och efter euroomröstningen var ganska bisarr.
Sedan kom en ny kraft och skakade om grundvalarna i svensk politik. Sverigedemokraternas intåg i riksdagen och migrationsfrågans växande kraft skapade bruten vänskap i många fall. Den som sade sig rösta på SD eller gilla deras åsikter där runt riksdagsinträdet 2010 och åren efter löpte betydande risk att drabbas av social utfrysning. Både på arbetsplatsen och i sociala sammanhang. Det uppstod till och med bråk inom familjer.
Nästa stora händelse som fick en liknande effekt var pandemin. Restriktionerna blev ett ämne för het debatt, och precis som migrationspolitiken blev vaccineringen ett laddat ämne. Även om Sverige valde att inte stänga ned samhället som många andra länder var restriktionerna som infördes och det utanförskap som skapades gentemot alla som valde att inte ta vaccinet en grogrund för konspirationsteorier och politisk kantring.
Nu är vi där igen. Trumps återkomst till Vita huset känns om möjligt ännu mer kontroversiell och polariserande än hans första valseger. Många som tidigare applåderade Trumps första mandatperiod, eller åtminstone var förväntansfulla på valnatten 2016, har vänt honom ryggen. Trump tycks också ha radikaliserats och får mer gjort. Han omger sig inte längre med personer som håller honom i tyglarna utan har i stället tillsatt lydiga ja-sägare som gör allt för att behaga sin chef.
Ser vi till flöden i sociala medier, som samlar allt från sverigedemokrater och nationalister till liberaler och konservativa partiaktiva, framträder klyvningen av den svenska högern tydligt och kompakt. Men zoomar vi ut en aning och ser till fördelningen av rödakepsare och Trumpkritiker är den förstnämnda gruppen väldigt liten. Högljudd, ja, men inte särskilt stor.
Många som nu förklarar krig mot andra inom högern, eller vänstern, kommer hitta nya sammanhang att bråka i. Förmodligen i en evig spiral. Vi ska således inte överdriva denna skilsmässa. Men den är onekligen intressant att beskåda, och det enda vi kan vara säkra på är att det inom överskådlig tid kommer uppstå nya händelser som får gamla vänner och bekanta att gå skilda vägar. Och det kommer kännas lika nödvändigt då som nu.
Jag undrar om det var samma vansinniga polarisering i vissa frågor för länge sedan. Säg, under 1950-talet. Någon som vet?
Det är en väldigt intressant fråga som jag inte har en aning om svaret på. Skulle vara spännande med en redogörelse, hur anekdotisk den än är.
Vänner som inte kan acceptera att man har diametralt olika åsikter i några frågor är inga riktiga vänner. Eller så har jag bara toleranta vänner. Eller grannar. Eller bekanta.
Kan man inte diskutera och ibland konstatera att vi tycker olika så är man antingen troende eller så är man helt enkelt en kuf. Det går ganska fort att konstatera om personer man träffar faller in i någon av dessa grupper. Dessa blir man inte vän med. Om man inte är troende eller kuf själv. Som troende räknas både religiöst, klimat eller annat som får folk att släppa allt förnuft och gå all in.
Här satt man alltså och hoppades på att Arne inte skulle in och avslöja sig förgäves,
Trump och SD är en produkt av nyliberalismen. Högern i USA svalde Trump och högern i Sverige svalde SD. För att överleva. Av maktskäl. Trump har dock få anhängare i Sverige. De som finns går att hitta i SD och, till viss del, i M.
Undrar hur det här går? Högern i Tyskland svalde Hitler – fast de hade nog inte räknat med vad som skulle ske. Kanske vi får en liknande utveckling nu? En sak är säker: Högern lär svära sig fri. Sådan är högern. Hand i hand med Mammon.
Kamrat Jan bjuder på den senaste uppdateringen av SN (Socialdemokratiska Narrativet). Vi får se hur länge den här håller. Nån vecka är väl ett stalltips?!
Trettiotalet, nyliberalismen och högern förstås. Den elake kunde påstå att det är samma gamla vanliga från kamraten Jan och det är det ju förstås också. Kamrat Jan har sin givna plats. Trettiotalet, nyliberalismen och högern, moderaterna, SD och så Trump då. SN (Socialdemokratiska Narrativet) i sin senaste uppdatering. Alltså arga Magdas nya sossar. Sådan är kamrat Jan. Och hans Magda.
Hitler var Socialdemokrat