Det finns en djup mänsklig strävan efter ordning. Den tilltalar oss, gör oss lugna och harmoniska. Kanske är det därför det finns något abstrakt lockande i auktoritära regimer som på ytan kan erbjuda just detta. Rena gator. Storslagen arkitektur. Raka rör och god fräschör.
Demokrati är något annat. Att vara demokrat är att acceptera smuts i hörnen. Att ge vika för det ofullständiga, de mänskliga skavankerna. Vi skyfflar inte undan det kantiga och stötande, tvärtom lyfter vi fram det i ljuset. Vi debatterar, vänder och vrider på problem offentligt.
Åtminstone sker detta i levande demokratier där inget är tabu att prata om, där vi inte fryser ute obekväma röster.
En sådan röst var Stina Oscarsson. Hon var något så ovanligt som en dramatiker och debattör som ville prata med alla. Som inte var rädd för obekväma och kontroversiella åsikter. Som ogillade åsiktskorridorer. Som på allvar ville förstå. Sådana människor är ovanliga. Nu när hennes röst har tystnat är frågan om det finns någon där ute som kan jämföra sig med henne vad gäller mod, nyfikenhet och en genuin önskan att ta till sig av andras sätt att tänka.
Vi ser en utveckling både i Sverige och i många andra delar av världen där toleransen för oliktänkande minskar. Oavsett vem som styr landet krymper utrymmet för dissidenter. Fenomenet är givetvis inte nytt, ej heller i Sverige, där frågor om feminism och invandring länge varit tungt minerade och där de sociala konsekvenserna för avvikare varit påfallande hårda. Men utvecklingen känns onekligen negativ här och nu, och så fort det blir ett regeringsskifte passar det nya styret på att hämnas för alla upplevda oförrätter.
Genom ett grundlagstillägg förbjöd Ungern nyligen Pridedemonstrationer. Detta med hänvisning till ”barns fysiska och mentala utveckling”. Även om Prideparaderna kan sägas ha förvandlats till en vulgär uppvisning mer än en festival för kärlek och tolerans är det ju ingen som tvingar någon att delta. Att förbjuda en viss sorts demonstrationer och bötfälla demonstranter medelst ansiktsigenkänning liknar mer Kina än ett modernt europeiskt land.
Victor Orbán vill få bort sådant som han anser smutsar ned det ungerska samhället. Så agerar regimer, inte demokratiska ledare, och vad man än tycker om Pride är detta ett flagrant övertramp. Den som är demokratiskt sinnad, den som gillar yttrandefrihet på riktigt, måste tåla att det finns människor som tycker annorlunda, klär sig annorlunda, beter sig annorlunda och att detta ibland till och med kan vara provocerande.
Yttrandefriheten innebär att det kommer sägas, skrivas och påstås saker som du tycker är helt uppåt väggarna. Påståenden som är rena lögner, saker som får dig att bli fly förbannad. Men så måste det få vara. Ett öppet demokratiskt samhälle förutsätter detta för att fungera.
Som konstaterades inledningsvis innebär ett sådant samhälle också smuts, skavanker och imperfektion. Ett dynamiskt samhälle får inte de raka leden, de perfekt städade gatorna och den utopiska vyn över det felfria samhället där ingen trampar snett. En strävan efter detta samhälle leder oss därför fel, ty det är endast auktoritära regimer som kan erbjuda det. I teorin. I sådana samhällen härjar däremot oftast kaoset bakom skynket, och korruptionen äter upp medborgarna inifrån.
Vi får helt enkelt stå ut med ett visst stök. Däremot har vi all anledning att ställa krav på våra demokratiska valda ledare att leverera det vi har rätt att kräva. Vi ska inte ha barnsoldater på våra gator. Vi ska inte ha gängkriminella som dammsuger välfärdssystemet på skattemiljarder. Vi ska inte ha ett trasigt energisystem.
Det stök och känslosvall som uppstår när åsikter, inte kulor, möter varandra kan vi hantera.
Går det att precisera var gränsen går för lite småstökigt i hörnen? Alltså vad vi får tåla och vad vi inte ska tåla?
Det är svårt att dra en tydlig linje eftersom den frågan är så strikt individuell. Personligen är jag för ett väldigt generös yttrandefrihet. Men enklast är väl att dra gränsen vid andra brott – förtal, exempelvis. En demonstration för Hamas, Prideparader, demonstrationer för Rysslands anfallskrig och brott mot mänskligheten, allt detta anser jag att en stark demokrati måste kunna tåla och hantera.
Men då får vi räkna med att det blir lite mer än småstökigt eller hur?
antisemitiska möten på Sergelstorg?
Hänga dockor av andras presidenter?
Bränna koraner eller biblar?
Ja, var drar du själv gränsen? Får man håna Reinfeldt?
Reinfeldt drivs ju som så många andra hel-halv-och-kvartspolitiker av en grandios självbild och misslyckas oftare än någonting annat. Inte ens fotbollen ville ha honom i slutändan. Varför skulle han inte få hånas?
Jag säger inte att han inte skulle få hånas. Självklart ska det vara OK (så länge det inte inbegriper dödshot eller liknande). Men det blev rabalder när han utmålades som ulv i fårakläder och allt möjligt under sin regeringstid.
mina men gav ännu mer rabalder..
Det perfekta samhället finns inte och kommer aldrig att finnas. Detta eftersom alla har lite olika syn på hur ett perfekt samhälle ska se ut. Några nöjer sig med ett härligt klimat, god mat och lagom att göra. Andra vill ha fin arkitektur, fantastiska parker och rena gator.
Så hur ska en Regering kunna göra alla nöjda? Det går inte. Alltså är det upp till var och en att försöka skapa det liv de själva eftersträvar. I många länder går det inte eftersom dessa länder inte tillåter vad som helst eller är så korrupta att du inte kan satsa på nåt eftersom du vet att några kommer ta det ifrån dig eller t.o.m mörda dig.
I Sverige och i de flesta västerländska länder kan du skapa din egen framtid. Detta är värt att försvara. Vad gäller de problem vi har, som Hans tar upp, så håller Regeringen på att lösa många av dem. Det har dock tagit lång tid att skapa dessa problem och det kommer att ta tid att lösa dem. Vissa partier till vänster är dock inte lika sugna på att lösa dem.
Åhå!
Ännu ett märkligt inlägg av Arne Nilsson som inte går att kommentera.
Men det är ok så jag scrollar bara vidare.
Genom ett grundlagstillägg förbjöd Ungern nyligen Pridedemonstrationer. Detta med hänvisning till ”barns fysiska och mentala utveckling”.
Men vänta lite nu, lagen antogs med stor majoritet i ungerska parlamentet, av folkvalda representanter.
Ungrarna vill nog inte ha vulgära parader på gatorna. Det kanske inte är svårare än så?
Det är väl demokrati? Eller är det bara en viss sorts demokrati som avses med demokrati?
Därutöver kan jag hålla med om att demokrati är stökigt.
Att inskränka rättigheter, är det demokrati? Det kan man diskutera. Man kan ju avskaffa demokratin på demokratisk väg också.
Nämndemannen som fått sparken för att ha tuggat nötter och sovit mm är sosse visar det sig. Inte så konstigt. Hade han varit SD:are hade det varit utsatt för länge sedan. Nu väntar vi bara på nästa överraskning: varifrån har sossarna hämtat denna förstärkning?