Tre dagar skulle det ta, har det sagts. Vladimir Putin skulle med ”shock and awe”, för att låna ett uttryck från ett annat krig, ta Ukraina och hela västvärlden på sängen, övermanna en dåligt förberedd ukrainsk armé, halshugga statsledningen och tillsätta en marionett innan omvärlden hann reagera. Enkelt. I teorin.

Det var nära att lyckas under krigets första dagar. Men Ukraina höll emot och återtog Hostomelflygplatsen. Volodymyr Zelenskyj beslöt att stanna kvar i Kyiv och undkom flera mordförsök, och stödet från Väst började sakteliga strömma in. Sedan dess har krigets blodiga vardag fortsatt, och nu går kriget in på sitt fjärde år. Finns det något slut i sikte?

Det ser mörkare ut nu än det har gjort sedan de där första veckorna. För två år sedan såg det hoppingivande ut för Ukraina. Armén hade tvingat ryssarna till en förnedrande reträtt utanför Kyiv, och ukrainarna hade gått till motanfall vid Cherson och Charkiv och återtagit tidigare ryskockuperade områden. Bilden av ryska massövergrepp blev allt tydligare för varje befriat område, vilket lär ha stärkt kampviljan ytterligare.

Efter den haussade motoffensiven sommaren 2023 har inte mycket gått Ukrainas väg i detta krig. Ryssland har visserligen bränt enorma mängder materiel, såväl militärt som mänskligt, i utbyte mot småbyar och små städer. Det tog exempelvis ryssarna tio månader att ta Bachmut. Men de har lyckats hålla trycket uppe med dagliga offensiver vilket har nött ned det ukrainska försvaret. Beräkningar från ISW gör gällande att Ukraina har förlorat 11 procent av sitt territorium sedan 2022, och totalt 18 procent sedan 2014.

Den blivande tyske förbundskanslern Fredrich Merz har pratat om behovet av en egen europeisk kärnvapenavskräckning och en europeisk förmåga att försvara kontinenten utan USA:s hjälp. Franska och brittiska kärnvapen kan försvara Europa, hoppas Merz, som under valkvällen pratade om betydelsen av att nå europeisk självständighet från USA. Sprickan mellan USA och Europa är inte bara något negativt, det är onekligen en möjlighet för vår kontinent att lära sig att stå på egna ben. Men kan Europa åstadkomma den enighet som krävs för detta?

Problemet här är att flera av de tunga spelarna dras med inhemska ekonomiska och politiska problem. Keir Starmer har lovat att få ordning på den brittiska ekonomin, Macrons Frankrike har betydande bekymmer att ta itu med, och Merz kommer få fullt upp med att över huvud taget få ihop en regering.

Allt är verkligen inte positivt för ryssarna heller. Det har dykt upp filmer på hur ryssar dras direkt från sjukhusen, med ej läkta sår, och skickas tillbaka till fronten. För att inte tala om kryckbataljonerna. Det talas om att rysk krigförande förmåga kan tappa fart eller rent av kollapsa inom 6-12 månader. Några direkta bevis för detta påstående har jag däremot inte sett, och risken är således att dessa bedömningar bygger mer på önsketänkande än något annat.

Däremot förefaller det vara så att ryssarna får allt svårare att fylla luckorna efter sina förluster, vilket ovanstående uppgifter om sårade soldater som skickas direkt från sjukhusen till fronten är en illustration av.

Donald Trump har uppenbarligen valt sida i kriget. Till mångas förvåning, troligen även Vladimir Putins, har Trump valt att helt öppet ta ställning för aggressorn. I såväl handling som språkbruk har Trump tagit Rysslands parti. Det förefaller som att han gör den kyliga bedömningen att det snabbaste sättet att få slut på kriget är att pressa den svagare parten till eftergifter. Zelenskyj är nu pressad kring allt från tillgången på naturresurser till sin egen ställning som president. Hotet om att släcka Starlink har tillbakavisats av Elon Musk, men för den ukrainska ledningen måste det ändå betraktas som ett potentiellt hot.

Ukraina fortsätter att kämpa tappert, men är just nu klämt mellan två stormakter, mellan Putin och Trump. En ganska tröstlös kamp. Trump vill ha ett slut på kriget, inte för Ukrainas skull utan för att det var ett vallöfte. Putin vill förmodligen inte alls ha ett slut på kriget. Han har inte uppnått sina krigsmål, men kommer spela med för att få till den bästa möjliga dealen i detta läge. Sedan kan han ladda om och försöka avsluta jobbet när USA ser åt ett annat håll.

Trump är uppenbarligen beredd att gå långt, inklusive att anpassa språket till den ryske diktatorns läppar och ta ställning för en krigsförbrytare i FN. När kriget nu går in på sitt fjärde år finns det få skäl för Ukraina att se positivt på krigslyckan. Men striden för ett självständigt land kommer fortsätta ett tag till och ukrainarna ökar nu sin egen militära förmåga på ett imponerande sätt. Utan stöd från Väst kommer det inte att räcka.